Obs oredigerade citat från rapporten ”Fornstora dagar”, Högskolan i Dalarna rapport 2012:1. Nedanstående citat hämtade ur André Strömqvist uppsats ”Kopparbergets hängande trädgårdar”.
”Medlemmarna av bergsadeln hade goda internationella kontakter. Som vi skall se längre fram förlade flera av dem hela, eller delar av, sin utbildning utomlands. Nya tekniska innovationer inom bergshanteringen nådde snabbt Kopparberget.
Johan Trotzig, en välbemedlad bergsman vid Kopparberget, var bror till Peter Trotzig, enligt Badeloch Noldus en av de mest betydelsefulla kulturagenterna under 1600-talets mitt. Från 1646 var han placerad i Amsterdam, där han var Sveriges förste handelsrepresentant på 20 år. Härifrån försåg han såväl Magnus Gabriel De la Gardie som Carl Gustaf Wrangel med arki- tekturböcker, byggmaterial, trädgårdsskulpturer, arkitekthjälp och liknande.
Falun var alltså en internationell stad i ett avlägset landskap som i övrigt präglades av jordbruk. Intressant att nämna är antropologen Paul Cloughs slutsats i boken Powers of good and evil (2001) att den stora skillnaden mellan Falun och jordbruksområdena kring Siljan ledde till att häxerianklagade kvinnor i samband med häxprocesserna beskrev djävulen klädd som en bergsman eller handelsman vid Kopparberget.
Som bekant tog den svenska adelns byggande fart under det tidiga 1600-talet och även bergsadeln vid Kopparberget ville naturligtvis manifestera sin betydelsefulla position i samhället genom byggenskap. En inventering har resulterat i att ett dussintal trädgårdar från stormaktstiden har kunnat beläggas i Falutrakten. Alla har följt samma mönster: en rektangulär fruktträdgård med mittaxel och terrasser samt, utanför denna, dammar, humlegård och köksträdgård. Trädgårdarna har varit samkomponerade med manbyggnaden.
Praktfulla detaljer såsom gyllenläder, väggmålningar, dekorerade renässansdörrar och eldstäder med dekorativt huggna sandstensomfattningar finns dock kvar på vissa av gårdarna.
Källslätten
Kartans beskrivning berättar att anläggningen hade trädgård, det vill säga fruktträdgård, kryddgård samt kål- och humlegård. Dammarna är fortfarande synliga, men helt torrlagda.
Vid Källslätten finns den strängt rektangulära terrasserade fruktträdgården ännu bevarad. De fem avsättningarna eller terrasserna är bevuxna med mycket gamla fruktträd och två av terrasserna har rester av gamla vattenkonster. Vid grävningar i marken har man, enligt Sören Nyström i Källslättens vänförening, funnit rester av gamla urholkade trädstammar som använts som vattenledningar, ett allmänt tillvägagångssätt vid denna tid.
Kunskapen fanns på nära håll hos dem som arbetade med de vat- tenkonster som förhindrade att Falu gruva vattenfylldes trädgårdens långsidor växer ännu körsbärsbuskage, som sannolikt utgör lämningar av båggångar, ett omtyckt element i den germanska renässansträdgården. Vid trädgårdens norra sida finns en närmast kvadratisk husgrund av samma höjd och bredd som terrassen den ansluter till. Byggnaden har, att döma av placering, storlek och form sannolikt varit ett lusthus, vars entré varit förbunden med en av båggångarna.
Utanför fruktträdgården finns två rektangulära dammar vars sidor är något högre än omgivande terräng. Dammarna är sinsemellan förbundna genom små bäckar.
Ovanför denna bevarade trädgård fanns också en nu försvunnen trädgård som även den var planterad med fruktträd och som lär ha gett ovanligt mycket frukt. Spåren av den inskränker sig till ett par terrasser och några körsbärsträd som kan vara rester av en lövsal. Längst ned finns två dammar som kan ha flankerat trädgårdens mittaxel.
Trädgården är förlagd till en skyddad sluttning med milsvid utsikt över berg, dalar och sjöar som för tankarna till exempel- vis familjen Medicis villor kring Florens. Källslättens ensliga läge berättar att platsen valts med omsorg beträffande de naturliga förutsättningarna, som utsikten. Ett ovanligt tillvägagångssätt vid denna tid som antyder att upphovsmannen haft goda internationella kontakter.
De enda byggnader som ännu finns kvar på Källslätten är en lada och ett härbre, eventuellt tillkomna senare än på 1600-talet. Däremot finns ännu en mängd synliga husgrunder, den största efter en byggnad som i en bouppteckning från slutet av 1700-talet kallas lusthuset mellan de båda trädgårdarna och samkomponerad med den västra trädgårdens mittaxel. Begreppet lusthus användes vid denna tid även för att beskriva ett sommarnöje på landet, en villa. Ordet villa kom in i svenska språket långt senare.
Linnélärjungen Anders Tidström, som besökte Källslätten 1754, skriver om manbyggnaden att ”J den ena salen var en liten löndörr på tappeten at gå ut i trädgården”, en tydlig samkompo- nering av byggnad och trädgård. Beträffande anläggningen i övrigt skriver Tidström: ”Kjällslätten som jag tilforna hört rätt mycket berömmas. […] Sjelfva gården var intet mindre vacker än dess här- liga situation i anseende til prospecten. Hade en öfvermåtton vack- er bygning som var indelt i åtskilliga vakra rum och en våning. En prägtig trappa en vacker sommar sahl ofvanpå, til hälftens utbygd utom huset”.Det var således en rätt ståtlig anläggning i två våningar som Tidström möttes av vid sitt besök.
Norets Kungsgård
Norets kungsgård Norets bergsmansgård vid sjön Tisken i utkanten av Falu stad köptes 1608 av Kristoffer Olsson, en av Kopparbergets mer sägenomspunna personer, adlad 1621 med namnet Gyllenknoster. Men då han saknade manliga arvingar, lär han ha betalat för att slippa introduceras i Riddarhuset eftersom en adelsmans tillgångar, om söner saknades, tillföll kronan. Gården övertogs av dottersönerna Kristofer och Klas Depken. Den senare adlades Ankarström och grundade flera bruk, bland andra Söderfors. 1663 sålde de Noret till kronan och gården blev då kungsgård och landshövdingeresidens.
Den förste landshövdingen som bebodde Noret var Gustaf Duwall (1630–1692). Duwall, som var född i Stralsund, blev kammarherre hos drottning Kristina 1652 och innehade senare samma värdighet hos Karl X Gustav. 1654 blev han assessor i Bergskollegium. Ett år senare gifte han sig med Helena Yxkull och utsågs 1662 till landshövding över Stora Kopparbergs län. Duwall fick likaledes en framträdande roll som riddarhuspolitiker och var lantmarskalk, dvs. ordförande vid adelns riksdagar, 1675 och 1676.
Duwall tillhörde förvisso ett högre samhällsskikt än ägarna av övriga gårdar som omtalas här, men utformningen av Norets gård har ändå stora likheter med dem. Eftersom det är den anläggning som det finns mest material om är den av stor betydelse när det gäller att skapa en bild av bergsmännens ideal och hur deras gårdar såg ut.
Bebyggelsen är uppdelad i mangård och fä-/ekonomigård. I anslutning till mangården ligger trädgården, som delas upp av gångar i fyra kvarter. Nästa karta är en detaljåtergivning av träd- gården, i förteckningen beskriven som en geometrisk avfattning av Norets kungsgård belägen vid sjön Tisken i Falun. Den är av mer skissartad karaktär, vilket tyder på att den är förlagan till den nämnda slutgiltiga lantmäterikartan. Tillsammans ger kartorna en tydlig bild av hur Norets kungsgård såg ut under 1600-talets sista decennier. Anläggningen byggs upp kring en mittaxel som tar sin början vid mangården, men till skillnad från de andra trädgårdar- na som behandlas i artikeln, följer axeln avsättningarna istället för att skära dem. Trädgården är uppdelad i 24 kvarter fördelade på två terrasser och med en vattenkonst i mitten. Ovanför trädgården är inritat ett orangeri och, enligt en komplettering till den andra kartan fanns även en damm, trots närheten till sjön Tisken.
Bebyggelsen på kartan från 1688 är ganska enkelt återgiven, och det är svårt att säga hur tillförlitlig avbildningen är. Jämför vi däremot kartan med en uppmätning av hur bebyggelsen vid Noret såg ut under mitten av 1700-talet ser vi att det förmodligen rör sig om samma byggnader. Själva mangården var uppbyggd kring en gårdsplan med en fontän i mitten. På norra sidan låg landskansliet och på den södra landshövdingens bostad. Kanslibyggnaden hade tio rum. Bostadshuset är uppbyggt kring en axel med förstuga och sal, där salen skjuter ut i den angränsande kryddgården. Den sym- metriska planen bryts av de två kamrarna vid nordvästra gaveln och de har troligtvis byggts till i efterhand. Mot gårdsplanen skju- ter två lika breda flyglar ut. Mellan bostadshusets och kanslihusets södra gavlar löper en stenmur med en trappa ned till trädgården. Vid en första anblick ser bebyggelsen ganska oplanerad ut, men anläggningen är i själva verket ordnad för att skapa symmetri och visa dess prakt från flera håll. Normalt brukar man ju se en anläggning från gårdssidan och trädgårdssidan, men här kan be- sökaren se den från tre håll. Från sjösidan, där huvudingången till gårdsplanen finns, har man till höger bostadshusets baksida med den utskjutande salen. Gårdsplanen inramas av kansliet och bostadshuset med sina två flyglar. Så långt en ganska konventio- nell utformning, däremot är trädgårdssidan desto originellare. Ge- nom att förse såväl kanslihuset som bostadshuset med en flygel åt trädgården görs de två gavlarna som vetter mot trädgården till
FORNSTORA DAGAR 240
ytterligare ett intressant fasadmotiv, vilket tillsammans med träd- gårdsmuren och gårdsplanens fontän skapar en värdig bakgrund till trädgården. Motivet med två motställda vinkelbyggnader för- bundna av en mur återfinns även på Åke Totts slottsanläggning vid Ekolsund, som påbörjades i slutet av 1630-talet efter ritningar av Simon de la Vallée. Här tänkte man sig två L-formade flyglar sammanlänkade av en portbyggnad åt trädgården och en sluten stallgård åt baksidan.38
Enligt Abraham Hülphers resedagbok från 1757 hade det ny- ligen planterats fruktträd vid Noret.39 Om trädgården redan från början haft fruktträd har inte kunnat slås fast, men det får anses sannolikt. I dag återstår knappast några spår av anläggningen. På platsen ligger sedan mitten av 1800-talet bangården vid järnvägs- stationen i Falun.
Om det är släkten Depken eller någon av de första landshöv- dingarna som låtit anlägga Norets trädgård har inte kunnat av- göras. I en artikel om trädgårdsodlingen i Dalarna i äldre tider (1925) tillskriver trädgårdsmästaren Lindberg Kristoffer Olsson på Noret (som dog ca 1628) trädgårdsanläggningen där.40 Att en terrasserad trädgård präglad av en så långt driven symmetri skulle vara från 1600-talets första decennier är dock att betrakta som närmast osannolikt. Mer troligt är att såväl bebyggelse som träd- gårdsanläggning kom till i samband med att Noret blev kungs- gård och bostad för landshövdingen, det vill säga under mitten av 1660-talet.
utveckling av den medeltida med trädgård, kryddgård, kålgård, humlegård och dammar som självskrivna delar. Dessa olika delar omgavs var för sig av staket och låg vanligtvis åtskilda samt saknade kontakt med manbyggnaden.64 En trädgårdsform där nyttoväxter gavs en central betydelse även i lustträdgården.
orangeri samt ett växthus för övervintring av agave och aloe.
Kvar finns renässansens förening av nytta och nöje, men brokigheten har försvunnit och ersatts av en stark symmetri. Det italienska sättet att med fingertoppskänsla infoga trädgårdsanlägg- ningen i det omgivande landskapet och utnyttja platsens förutsätt- ningar har till slut nått Nordtyskland och Skandinavien. Medelti- dens rädsla för naturen har bytts mot en kärlek till den.
Den väl genomförda lösningen vid Noret tyder på att en utbil- dad arkitekt har svarat för utformningen. Även här kan Jean de la Vallée ha varit inblandad, även om kopplingen inte är lika tydlig som vid Källslätten. Men Duwall var assessor i Bergskollegium, som lydde under Kommerskollegium där de la Vallée var över- inspektör. Som landshövding hade Duwall naturligtvis kontakter även med andra delar av den svenska centralförvaltningen.
Under 1600-talet var det viktigt att man byggde och konsu- merade efter sin sociala ställning. En borgare med en stor för- mögenhet fick inte bygga lika praktfullt som en adelsman och en adelsman hade krav på sig att bygga ståndsmässigt även om han egentligen inte hade ekonomiska resurser för det. I sin handbok för lantbruk och trädgårdsskötsel tar Schering Rosenhane upp be- tydelsen av att bygga efter rang. Han menar att de efterkommande skulle kunna skapa sig en bild av byggherrens situation utifrån hans gårdsanläggningar.75 Verket förelåg under 1600-talet endast som manuskript, men säger ändå en hel del om de konsumtions- regler som rådde vid tiden.