Ett indicium är en omständighet som tyder på något.

Genom Carpzovs arbete räckte det med indicier för att sätta igång en trolldomsprocess eller använda tortyr.

I Carolina framhölls det att uppräknade indicier endast var en exemplifiering. Bedömningen överlämnades till den försiktige domaren. Formuleringen ledde till betydande godtycke.

Genmom additionsprincipen uppvägde många indicium att de var svaga.

Indicia cumulativa

Många svaga bevis ansågs tillsammans lika “värdefulla” som ett par starka. Detta utvecklades så att det räckte med “en hänvisning till trolldomsbrottets avskyvärda och hemliga natur” (Ankarloo sid 233)

=In delictis atrocissimis propter criminis enormitatem iura transgredi licet

 

Indicia ad inquisitionem

Indicier som grund för att sätta igång processen (”introitus uti saken”).

Fama publica och denunciation (angivelse) kunde göra att domstolen ex officio inledde ett mål.

Indicia ad torturam

Indicier som låg till grund för att använda tortyr.

Allmänna indicier

Tillämpliga på alla brottmål, t ex tidigare brottslig verksamhet (återfall), utomrättsligt bekännande, flykt, tvetalan, beryktad släkt (fama) eller umgängeskrets.

Speciella indicier

Knutna till enskilda brottstyper. Trolldomsindicierna hade förtecknats på kontinenten. I slutet av 1500-talet införlivades vattenprovet och djävulsmärket (stigma diaboli) i svensk praxis. I mitten av 1600-talet slutade tillämpningen av vattenprovet. Norrlandskommissionen letade efter djävulsmärke.

Oförmåga att gråta inför rätten och okänslighet för tortyr (maleficium taciturnitatis)  noterades i svenska protokoll. Vid andra brott ledde förmåga att uthärda tortyr till frikännande, men i trolldomsmålen betraktades det som ett tecken på att djävulen stod bi.

Motsägelser i barnens vittnesmål tolkades som att de unga vittnena hade tvingats av någon kona att lämna falska uppgifter för att förvirra hela verket eller för att defamera någon oskyldig. Skälet skulle vara att misskreditera alla trolldomsprocesser. Resonemanget utvidgades till att även gälla de som ifrågasatte trolldomsprocesserna (Se Prosten Fontelius i Gävle).