Den som inte kunde betala böter kunde få straffet omvandlat till ett antal dagar på vatten och bröd.
I övrigt användes fängelsehålorna som förvaring för dömda fångar i väntan på att domen skulle vinna laga kraft så att straffet kunde verkställas.
Medfångar
1646 förvarades 16 fångar i Falun. 1662 uppgick kostnaderna enligt landböckerna till 300.
Vilka var de trolldomsanklagades medfångar? Det får vi aldrig veta, men utifrån uppgifter från andra fångehålor kan vi bilda oss en uppfattning.
Dödsdömda vars domar underställts hovrätten.
Västmanland 1660: dråparen Olof Persson (insatt 1659, dömd 22/2 1660), Tjuven Per Hinnesson, tjuven Erik Persson, Torsten Mattsson, har tvenne hustrur, tjuvkonan Elisabet Svensdotter, Soldaten Erik Olsson Rijting – haver tvenne hustrur.
Närke och Vermlands landbok 1660: två manslagare, en hustru som anklagats för hor, sju förrymda soldater, en kvinna åtalad för stöld, löjtnanten Samuel Olofsson, beskylld för tjuveri, löjtnanten Mats Persson berg, som slagit ihjäl en karl för 28 år sedan.
Södermanlands landbok 1661: en skomakare, en kåna, en barnaföderska, en synderna från Oppunda härad.
Upplands landbok 1667: en man som åtalats för lägersmål, två mandråpare, två mördare (en man och en kvinna), en tjuv, tre bokare.
Kalmar slott jan 1607: Två män och tre kvinnor sitter inne för lägerskap, fyra män för dråp, en man för landslöperi, en för tjuveri, en för det han förtalt sig, en kvinna för trolldom och tre kvinnor för barnamord.
Kalmar 1669 januari: 3 fångar – en lösdrivare, en förrymd soldat och en förrymd båtsman.
Juni 1669: 6 fångar – en tjuv, en horkarl, två rymlingar, en kvinna anklagad för trolldom och en piga som för det hon utgivit sig för mansperson och klätt sig i manfolkskläder.
Okt 1669: horkarlen och en av de förrymda soldaterna är kvar. Dessutom sex nya fångar: en anklagad för våld, en för lösdriveri och för att ha rymt från hustrun, två kvinnor är beryktade för trolldom, en son som insatts för olydnad mot sina föräldrar.
Dec 1669: 10 fångar. Kvinnan i manskläder hade återinsatts efter rymning. Den olydiga sonen sitter kvar. 8 nya: en lösdrivare, en förrymd knekt, en anklagad för trolldom, en för falskmynteri, två för tjuvnad, en för barnamord och en löjtnant Petter Sturr för slagsmål och flera beskyllningar. (Löjtnanten fick 2 öre/dag liksom övriga fångar).
Älvsborgs läns landbok. Vaktmästaren lämnar följande i uppehälle för en halv månad: 4 st vekt bröd, 2 marker torrt kött, 1/2 mark dito, 1 k:a mjöl, 1,5 k:a malt, 3 mark sylta och 10 mark salt kött. Tillsammans värt 1 daler, 9 öre 6 ?+ rst.
Förhållandena i Smedjegården 1688
Ulstadius dömdes av Åbo hovrätt till livstid i tukthuset i Stockholm.
Vid ankomsten den 29 april 1693 smiddes kring hans ena fot en stor och tung järnkedja med vilken han fick gå och stå, ligga och sitta. Tyngden ådrog honom stora smärtor i höfterna.
Fångvaktarna behandlade inte fångarna rättvist. Bestraffades med onda ord och hårda slag när han inte orkade arbeta. ”Man bör inte skona kättaren!”
Varje natt tillbringade han inlåst i sitt fånghål. Att mottaga besök hade från början förvägrats honom. Allmänheten uppmanades annars att lämna allmosor för att lindra fångarnas nöd.
Gemensamt boende, kunde trots det förrätta bön och andakt. Gudlösa medfångars tvister, slagsmål, förbannelser och tygellösa väsen.
11 okt 1714 instruktion till smedjegården, 3 nov 1714 brev till landshövdingarna
Vakterna uppmanades att föra ett nyktert och skickligt leverne utan bannor och olåt samt att hantera fångarna beskedligt och allvarsamt, inte visa någon obefogad hårdhet mot somliga och flathet mot andra.
Hålla god ordning bland fångarna och inte tillåta svärmeri, dryckenskap och dobbel eller något som kunde förorsaka ett oskickligt eller oanständigt leverne.
På allt görligt sätt förmana fångarna och hålla dem till en sann gudsfruktan och i synnerhet tillse att de fångar som dag och tid är förelagd att bereda sig till döden , icke måg varken förut eller samma dagar, som de skola gå ut till dödsstraffet, med starka drycker av vin, öl eller brännvin bliva överlastade. (Finns även i 1686 års kyrkoordning där prästen åläggs att då de följer fångarna till döden giva akt uppå att dem icke gives för mycket vin, så att de varda druckna och därigenom obekväma till att hava botfärdiga tankar samt bedja Gud om en salig ändalykt och sin självs eviga välfärd. 3 nov 1690 brev till rikets hovrätter: Förbjuds att dödsfångar vid exekutionen med alltför mycket vin eller andra starka drycker bliva besvärade och försoffade. Upplands landsbok år 1667: ”Till vin och bröd när befälet fånge (en dråpare) utgick som vaktmästarens attest utvisar” i penningar 1 dlr. För detta belopp torde nog mycket ”vin” hava erhållits för att kunna skaffa fången rus.
All försäljning av öl, vin och brännvin i smedjegården förbjöds vid påföljd att löneavdrag eller tjänsteförlust
Men på det fångarna inte måg lida brist på det de till deras livsuppehälle för nöden hava så skola vaktkarlarne vara förpliktade att för dem inköpa av de bistådda fångepenningarna vad de för nöden hava, dock därvid väl äktandes att intet flera av dem på en gång gå tillbörliga förvarande, så att de på intet sätt måg få tillfälle och rådrum att rymma tur fängelset. Och på det ingen av fångarna hädanefter må få orsak att klaga det priset på de matvaror eller dricka som de dagligen sig till underhåll inköpa måste, bliver stegrat, så tillåtes dem frihet att låta av bemedla varor och dricka köpa av vilken, vad och varest de själva behaga utan att de skola vara underkastade det tvång att hos någon viss sådana saker hämta.
På det intet misstänkt och lovligt umgänge emellan manfolken och de i fängelset sittande kvinnspersonerna måtte förelöpa, anbefalldes på det allvarligaste att man- och kvinnfolken alldeles skulle ifrån varandra hållas så att var förblev uti de dem tillförordnade särskilda fångekamrar eller rum förutom när gudtjänsten förrättades. (Eftersom detta förbud kommer 1714 torde de ha förvarats gemensamt år 1668).
Till fångarna finge icke insläppas något främmande, vanartigt och löst folk, med mindre de efter föregånget undersökande vid porten befinnes riktiga i deras ärenden och vore av närmaste släkt särdeles vänner eller annat hederligt folk och sådana som av medlidande sände fångarna antingen mat, penningar eller kläder. Men om obekanta eller misstänkta personer ville besöka någon fånge, skulle sådant ingalunda efterlåtnas med mindre överståthållaren, slottskansliet eller andra vederbörande därtill samtyckt, vilket allt då besynnerlige borde noga iakttagas, när prästerskapet funne nödigt, vid en eller annan fånges beredande till döden eller eljest att fången av ingen främmande borde besökas. (Sid 110)
Vaktmästaren ålades att noga kontrollera att fångarna dagligen åtnjöt bestådda fångepenningar utan att mot fångens begäran påtvinga dem matvaror eller annat emot fångepenningarnas innehållande.
Vaktmästarna och vakterna förbjöds att till deras enskilda tjänst få betjäna sig av någon fånge eller vaktkarl eller efter eget godtycke och för någon egennyttighet hantera den ene fången hårdare än den andre.
Den som satts på vatten och bröd skulle inte förskonas, men om de blev livsfarligt sjuk skulle detta utan dröjsmål anmälas. (Jmf Gyris-Marit som dör i fängelset – dock ej vatten och bröd).
Fångarna varnas från att uppsätta sig mot sin själasörjare och lärare. Med all hövlighet, lydnad och hrösamhet gå dem till handa enär de söka bringa dem på den rätta salighetens väg och ville underrätta dem uti deras kristendom, samt dem kalla till catechisimi förhör. Förgrep sig någon på predikanten, visade någon studsighet eller olydnad eller inredde andra därtill, den skulle någon försköning antingen till livet med annan svår kroppsplikt straffas.
Utfore fångarna med lastande och smädefulla ord mot överheten, domare och exekutorer beginge de domkval eller sadlade lag och rätt, skulle de avstraffas antingen med livsstraff, halsjärn, kåkstrykande eller gatulopp.
Förbjudas fångarna på det sträng- och allvarligaste att de sinsemellan inte leva uti ovänskap, hat, oförsonlighet, mindre att de böra eftertrakta varannan någon skada tillfoga eller med fasligt skri och rop skymfliga samt okvädingsord bemöta och förevita de misstärningar de begått. Ledde till spå- eller risslitande.
Fångarna förmanades att avstå från allt ohöviskt och otuktigt snack och tal samt fåfänga världsliga visors sjungande, jämväl alla andra oanständiga och otuktiga later och åthärvor varigenom förargelse kunde förorsakas och det vid corporligt straff tillgörandes. Vid samma vite och plikt hotades den som understode sig att bruka varjehanda dobbel och spel, drickande över nödtorften, dans och lek med mera dylikt, som slika fångar till ingen del anständigt vore.
Stöld, skadegörelse mm dubbelt så högt straff som stadgas i lagen.
Underlåtenhet att uppenbara eller nedtystande av förgripelse mot förordningen straffades. Överståthållaren samt slottskansliet ägde avdöma och till vederbörlig exekution befordra förbrytelser mot vad sålunda här blivit förordnat.
(28 jan 1714 – 12 finska soldater svälter i fängelset då bara hälften av fångunderhållet kunnat betalas till dem. Nästan nakna. Klagade över att inte ens under de 200 mil de transporterats hade de lidit sådan hungersnöd som i fängelset.
Den yttre ordning upprätthölls genom skräckregemente som bidrog till fångarnas råhet och förvildning.
Förhållandena i Nyköping 1658
Skepparen Nils Svensson som fällts för tobakssmuggling. Kyrkoherden i staden inger den 20 nov en klagoskrift till kommerskollegium där han framför: ehuru han såsom båtsman seglat i Hispanien, Portugal, Ostindien och varit yntekligen sargad och spolierad av turken så hade han aldrig varit så pressad eller lidit sådan nöd som han nu uti 16 veckor hade uti Nyköpings fängelse utstått av det djupa håltorn, av hunger och törst och förutan det, att han vore en sjuklig man av de skott han vid Dynkerken bekom (mit hade, befruktade han bliva av löss och loppor uppäten eller av kölden och hungern försmäkta. Om han inte frigavs bad han att snart få dö för sina brott hellre än att sitta uti fängelse där han av råttor och loppor förtärdes.
Kalmar slott 1645 (sid 122)
Vattentornet (smutsvatten rann ner genom gluggar. Golvet hade galler – men vid högt vattenstånd kunde vattnet stiga ovanför gallret.)
Tornet – källaren slottets kärna. Där fanns en djup brunn mitt i rummet. Det ansågs som det svåraste fängelset.
I ett av förberrörda valv förvarades 36 fångar, somliga för undergående av rannsakning, andra för utstående av ådömt straff. Bland dessa 36 befann sig sex: Ölands-Jödde, Jakob Tysk, Samuel i Bårby och Jöns i Ormöga, samt Gysins dräng och en Jon. Dessa tog makten över de andra genom översitteri.
Kronan varken upplyser eller uppvärmer sina fängelser och lämnade inte fångarna någon föda. Fångarna erhöll 2 öre om dagen som de skulle införskaffa mat, ljus och värme för.
Ölands-Jödde inrättade en domstol där han verkställde straffen.
Offren leddes till sängen där höga stolpar stod fastslagna i jorden.
Här kan du läsa mer om Ölands-Jödde
Länkar
Blogginlägg om Kistan i Falun (se flera länkar i slutet av inlägget)