Från förhör med Gertrud:
”Samma afton haver Marit kommit till Gertruds fader, smort honom över kroppen utur sitt horn, klätt skjorta, byxor och jacka på honom, lagt honom framstupa på golvet med framräckta armar upp åt huvudet mant Satan till sig med sadel och betsel, lagt det på honom, slagit betslen fast med spikar, åter mant Satan fram att föra sig till vägs, sedan hon och Gertrud haver satt sig på, där med haver det burit till vägs, upp genom skorstenen föttren föråt och huvudet, med utsträckta armar och händer efter. När de kommo fram haver Marit (sedan de båda voro avstigna) bundit honom inne i salen i mellan gåden/-an som var emellan båda dörrarna sadelsdörren och kammardörren, där ock en annan karl stod med sadel och betsel bunden, med blundande ögon upprätt ståendes, haver Satan kommit fram med en orm (varest han tog honom sade Gertrud sig icke veta) och en bägare, bägaren haver Satan fått åt Marit att hålla, och han själv kramat etter utav ormen, befallandes Marit att giva skjutshästen sin dricka, det ock Marit gjorde, tog betslet ur Gertruds faders mun, höll bägaren till munnen och sköt så på att han gav huvudet tillbaka och således hällde uti honom, sedan gav Marit bägaren ifrån sig till Satan igen, och han satte honom på bordet. Ormen som Satan kramade etter ur, sade Gertrud Satan hava kastat uti en stor kittel som stod uti spisen, med eld under och maten uti.
Sedan allt således var tillgånget med ätande, drickande [fol. 9r] dansande, och allt det andra de plägade bruka, haver Marit lagt omkull Gertruds fader på golvet där hon stod, satt Gertrud på, och sedan sig, mant Satan att föra sig hem igen, och så haver det burit till vägs, kommit neder genom skorstenen, Marit stigit först av, sedan lyftat Gertrud av, klätt av honom och lagt honom i sängen, Gertrud lade sig hos honom över natten. Andra dagen haver Gertruds fader storligen klagat sig i kroppen, kastat upp gröna gallan, och i några dagar varit sjuker, synnerligen första dagen haver han mest legat. Utav detta haver Gertrud dragit ynkemål över sin fader, gärna velat säga honom huruledes han var faren och vem som honom hade hanterat representerandes ridandes med en käpp som hon har satt emellan benen, men hon fick icke ett ord fram, utan kom i halsen på henne såsom en stopp, den där alldeles förtog målet och endels ville kväva henne när hon ville tala om detta.”
”Sedan berättade också Gertrud att Marit strax hon hade en gång ridit på Gertruds broder Lill Jon till Blåkulla, tillfället där till säger hon detta hava varit, att hennes fader en gång gått till Marit och legat där en natt, därför ock Jon skall andra dagen hava gått dit och bannat Marit, haver alltså hon, till att hämnas där över, ridit honom till Blåkulla, och i hans ställe lagt en liten djävul (som hon kallar småfolk) är ock Jon på lika sätt bunden vid dörren såsom fadern, men dricka hava de där intet givit honom.”
(Tillägg på lapp)
”Ibland andra berättade hon att Bälter Matses hustru på Åsen red en gång på Olof Nilsson i Loka, till Blåkulla, haver ock han fått där samma traktamente som om hennes fader är berättat. Därutav b.de Olof storligen hade klagat sig.
Bekände desslikest Gertrud att Marit Matsdotter hade i vintras ridit på Olof Nilssons i Loka hustru, Anna b.d, den där på lika sätt är trakterad vorden som mannen.
Orsaken därtill sade Gertrud denna hava varit, att Marit kom in till Olofs hustru medan hon höll på att baka, och efter hon icke gav henne utav det färska brödet, såsom här på orten brukligt är, måste hon om natten fara i skjutsfärd. Flera gånger som hon (Gertrud) hade varit åstad, kunde hon intet specificera efter de voro oräkneliga.”
Från förhör med Anna (23:e Blåkullafärden):
”Anna haver ock samma berättelse om Marit Matsdotter som Gertrud näml. att hon hade ridit till Blåkulla på hennes moder. Item att Bälter Matses hustru hade ridit till Blåkulla på hennes fader Olof Nilsson. Vet ock att säga om den trollskap som de hava där hällt uti dem, varefter de hava varit mycket illa sjuka.”