Ur Efter tusen år av tystnad
av Birgitta Onsell
1. Ensam gudinna
”Vördnad är helighetens källa”
”Den första personifierade heligbilden i människornas historia är feminin, därom är mytforskare och arkeologer eniga – det gäller för hela världen. Skapelsen och urkraften tar form i modern – Livmodern – Moder Jord – Den stora gudinnan.
2. Jämbördig man och kvinna
I nästa skede framträder ett heligt par. Gudinnan har fött en helig son – skapat en livsfrukt.
Konung – ordets ursprung är kona (kvinna).
3. Mannen tränger successivt undan kvinnan
Gradvis sker en förändring under lång tid. Guden stiger fram i förgrunden och överskuggar den stora Gudinnan. Hon förlorar i höghet och reduceras till gudamaka och familjemoder. Detta pågår samtidigt som kulturen förändras – Gudinnans ”livsöde” avspeglar en kultur i förändring. I slutet av perioden är det den manliga Guden som ensam är den livgivande.
”Den grekiske guden Zeus slukar Vishetens gudinna, Methis, som är havande. Efter en tid får Zeus huvudvärk och ur Zeus huvud hoppar gudinnan Pallas Athena, ”den lanssvingande”. Och myten berättar att i den stunden bröt ett naturens fruktansvärda uppror ut.
4. Gudinnan-Modern har upphört att existera
Denna växling från det heliga paret till en ensam manlig herregud har skett i olika former i skilda kulturer och under lång tidsrymd.
I första Mosebok finns bara en Gud. De som tillbad en kvinnlig gudom håller på att bli utplånade. ”Du ska inga andra gudar hava jämte mig.”
Myt från Övre Egypten
En tidig skapelsemyt upphittades nedskriven i Egypten på 1940-talet. Där skapar kvinnan – Eva – genom kraften i sina ord mannen, Adam. Hon uttalar ”Lev Adam! Stå upp från Jorden!”
Adamsmyten som vi känner den utgör basen för tre stora religioner: judendom, kristendom och islm. Adam föder Eva utan smärta och blod under sömnen och säger vid uppvaknandet ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött, maninna ska hon heta, ty av man är hon tagen. Eva utnämns till ondskans upprinnelse och straffas med förlossningssmärtor. Mannen påbjuds att råda över sin avkomma. Guden befaller människorna att lägga Moder Jord under sig och härska över fiskar, fåglar och alla de myllrande djuren.
”When God was a Woman”
av Merlin Stone, 1978
Indoeuropéer landsteg på Kreta omkring 2000 år före Kristus. Med sig förde de en storm- och himmelsgud samt stridsvagnar.
Vid denna tid bodde på ön ett fredligt, åkerbrukande folk med religiösa föreställningar, riter som symbol för liv, fruktbarhet och kärlek. Den stora Gudinnan – samma heligbild som folken i Mindre Asien och Egypten dyrkade. Hennes namn var Rhea.
Människorna levde i välstånd, klimatet var milt, jorden gav och krig syns ha varit dem främmande.
De inbrytande stammarna (som omtalas som hellener) utbreder sig över hav och land. Deras krigiska kultur vinner allt vidare terräng. En ny era randas.
Hellenernas traditioner och gudomsbilder får fäste och segrarnas gud tar kommandot, de underkuvade folkens föreställningar om en stark, kvinnlig skaparmakt försvagas.
Läs mer
Citat från intervju med arkeologen Marija Gimbutas