Länsmannens roll
Länsmannen tillsattes av den kungliga befallningsmannen (här: Landshövdingen i Falun). Om målsäganden underlät att väcka åtal vid svåra brott hade länsman befogenhet att väcka åtal. I trolldomsprocessen var det Länsmans uppgift att förbereda brottmålen och han fick referera vad som förekommit inför tinget.
Länsmannen hade att bevaka konungens rätt till böter, vilket var 1/3 av beloppet i de allra flesta fall. Konungen var alltså målsägare, men länsmannen hade i regel ingen självständig åtalsrätt.
I brottmål hade processförfarandet en stark inkvisatorisk prägel. I svårare brottmål fick Länsman väcka åtal. Vid rykte om grova brott skulle domaren å ämbetets vägnar ex officio på urtima ting anställa undersökning trots att ingen bestämd person blivit åtalad för brottet.
Lars Olofsson, född 1625
Mars 1667
Ur livet går Vidare av Marie Lennersand och Linda Ojas
”Länsman Lars Olsson, stod tydligast i motsättning till den revolterande allmogen. Det var han som fick framföra kontrollörens impopulära budskap till sockenborna, och som därför utsattes för deras hotfulla vrede. Själva misshandeln skedde på hans gård, eftersom kontrollören hade inkvarterats där. Länsmannen försvarade också vid några tillfällen kontrollören men när själva misshandeln försiggick tordes han inte ingripa, av rädsla att själv bli angripen och kanske dödad. Enligt kontrollörens vittnesmål hade Lars Olsson varit helt skräckslagen och sagt:”jag tror att socknen är besatt och rasande” (Duvall till Rikskanslern 23/3 1667). Visserligen gäller det att inte dra förhastade slutsatser om länsmannens personliga inställning till kontrollören och upploppet utifrån hans agerande å ämbetets vägnar. Som länsman kunde han inte gärna underlåta att ta emot överhetens utsända eller att i möjligaste mån försöka avstyra angrepp från sockenbornas sida. Hans egen son var en av dem som råkat ut för norrmännens hämnd då han varit i Hedemarken för att köpa spannmål (rannsakningen i Älvdalen 22/3 1667). Ändå ställde han sig uppenbarligt på kontrollörens sida, medan det inte fanns några uppgifter om att han skulle ha försökt att hejda dennes framfart. Allmogen å sin sida verkar inte ha tagit någon större notis om länsman utan körde snarast över honom. ”
Maj 1668, brev till Fogden Arfwedsson
Förhörde Gertrud och hade henne boende hos sig.
Utseende (några bilder har jag inte hittat)
Smal, kortare än fogden, spetsig näsa, skjuter fram hakan, kort, nickar deltagande i konversation.