Släktförhållanden
Fjärdingstinget, juni 1668
Enligt protokollets ingress hördes Ris-Anna vid Fjärdingstinget, men inget finns antecknat om hennes inställning.
Knåpar-Elin uppger att Ris-Anna skulle ha varit på Blåkulla.
Extraordinarie ting, september 1668
”Nekade allt enständigt”, ”ännu hårt nekade sig”, ”nekade allt stadigt och framgent”, ”nekade continuerligen”
””syntes allt arbete vara förlorat”, ”var det fåfängt det som med henne företogs” och ”hjälpte med henne alls intet”
”beropade sig på sin heliga oskyldighet”. När rätten och prästerna pressade henne sa hon ”sig intet hava att bekänna, kunde icke säga på sig det som osant var, sägandes sig icke annat veta än sin Kristo Jesu”
Sade åt de vittnande barnen att sluta ljuga
protokollet sid 33v
”Inkallades Shys Anna, medh hvilken man sin högsta flijt giorde på allehanda sätt att komma henne till sanningens bekännelse, men med henne syntes alt arbete vara förlohrat, emedan hon icke allenast således förnekade sig veta uthaf någon trollskap, uthan och beropade sig på sin heeliga oskyldighet. Barnen Anna Olsdotter, Anna Erichsdotter, Gertrudh Svensdotter och Lars Persson hades in, dhe dher övertygade henne huru såsom dhe hafva sedt henne i Blåkulla så ofta som dhe hafver varit dijt. Gertrudh medh ynkelig klagan tygade henne öfver huru såsom hon hade fharit åstadh medh henne, huru hon sedan under hennes omvårdnad antvardades uthaf Marit Jonsdotter i Herredahl, och huru hon /: Shys Anna:/ återbördade henne ifrån sig uthi sin dotters Marit Matsdotter vårdnad etc.
Anna Ohlsdotter bevijste henne huru ock hon hade tagit henne åstad och huruledes hon ofta hade sedt henne i Blåkulla. Lars Persson tygade desslijkes på henne det hon hade varit dher, och at han hade sedt henne dher. Berättades henne också hvad hennes svärmoder Gyris Marit hade bekändt om henne, nembligen at hon också hade sedt henne dher.
Men henne var det fåfängt det som medh henne företogs, både af Prästerskapet och aff Tingsrätten, hon sade sig inthet hafva at bekänna, kunde icke sija på sig det som osant var, sijandes sig icke annat veta af än sin Christo Jesu. Barnen invände moot henne at då hon nämbner Jesu så tänker hon på sin husbonde Fahnen, då han ock är tillstäds och står hos henne; Deth halp med henne als inthet, hon svarade dhem at the skulle /: inthet liuga:/ på henne. Såsom det vore förgäfves alt det arbete som på henne lades, altså kunde man inthet dhenne gången vijdare handtera henne, uthan hades åter uth igen. ”
Sagt om Ris-Anna
”Förrän de reste hem ifrån Blåkulla, haver Marit, medan de ännu sutto till bords, antvardat Gertrud Ris Anna på Åsen (Mats Nilssons ibm hustru) omvårdnad efter Marit väl visste, att Gertrud skulle komma till den orten som Ris Anna bodde. Dessa bägge hava suttit på sätet bredvid varannan icke långt ifrån bordsändan, där Satan själv satt.”
”Sedan nu Gertrud med sin farbroder var kommen till Åsen, haver några dagar gått förbi, förr än Ris Anna om en natt kom till henne där hon låg hos sin farfar syster, lyftade henne ur sängen, klädde sin dotters särk på henne, som hon hade med sig, lade ett småfolk uti hennes rum, ledandes henne ut, och gingo där med i fähuset, där Ris Anna tog [en] klockot kviga, ledde henne med den ena och Gertrud av den andra handen hem i gården varest hennes dotter Marit Matsdotter haver hållit på reda sig till vägs med.”
”och då b:a Ris Anna var tillreds, foro de åstad upp genom skorstenen, gamla käringen förut, och sedan de andra efter. Ju längre de kommo på vägen ju större vart sällskapet.”
”Något därefter haver Ris Anna ibm, Gyris Marits sonhustru, vilken haver tagit henne emot sin moders vilja med sig till sina fäbodar, Bredvadsbodarna b.de (en halv mil därifrån belägna) efter en flaska mjölk som Annas fader hade begärt av Ris Annas moder och efter de blevo där kvar i fäbodarna över natten, haver Ris Anna tagit henne med sig till Blåkulla samma natt, som var emellan en lördag och söndagen, berättar om resan såsom tillförende, och att hennes dotter Marit Matsdotter hade varit med i sällskapet. Säger att Satan haver stundom gått med en stor eldgaffel uti en kammar[e] att laga harpan, den hon berättade hava låtit mycket fageligen [sic], men nu sedan hon hade bekänt sig och vart emot sin vilja ditförder, haver hon hört i samma kammar[e] en ynklig låt, varit ett djupt hål och allestädes svart och mörkt, varit svart vatten uti den djupa gropen, och allenast en liten plats där Satan stod uppå, stoppandes med gaffeln där neder uti vattnet, men hon ingen sett.
Sedan hon hemkom haver hon varit över hela söndagen i fäbodarna och om måndagsmorgon gick hon dädan, då Ris Anna haver förmant henne att hon icke skulle säga av varest hon hade varit, ej heller bäller [sic] du hade Ris Anna sagt till henne. Säger sig fuller gärna hava velat talt om detta då hon hemkom, men hon kunde intet.”
”Om vintern därefter haver Ris Anna kommit om en natt till henne och tagit upp henne, haft henne in på sin gård där korsväg var på gården, varest de hava begynt springa omkring mot solen med upptagna kläder och medan de sprungo lärde Ris Anna henne säga att hon skulle giva sig fanen i våld både till liv och själ, sedan hava de sprungit upp åt fähuset, där Satan stod för dem med en kalv, på vilken Ris Anna först satte sig, vändandes sig efter deras vanliga sätt och Anna bakom närmare åt huvudet på kalven, Satan farit föråt upp över flögstugan [sic, tror jag] med en drög [sic, såvitt jag kan se] därpå låg några säckar fulla av de saker Ris Annas bäror hade ihopdragit, och de andra efter, dock haver Satan farit högre upp över stugan än Ris Anna. Om denna resan haver Anna intet annat att berätta än tillförende är förmält förutan det att förr än de foro åstad, satte Satan än ett litet småfolk under armen på henne där de andra satt, som han tog och lade i hennes rum förrän Ris Anna tog henne upp.
Berättar ock Anna att om så hände det något i hennes frånvaro skulle beställas, vad sysslor det då vara kunde, så beställdes sådant av det småfolk som i hennes rum läggas medan hon är borta, vilka småfolk bliva uti allt lika den person i vilkens ställe de bliva lagda. Säger ock att de talte med folk lika den person de representera.”
Utseende (finns inga anteckningar)