Dotter till Gyris-Marit, se Gyris-släkten.
Gift med Bälter-Mats
Fjärdingstinget
Sammanfattningen över Fjärdingstinget inleds med en närvarolista på 22 personer. Bältergårdens folk är tre av dessa.
Bälter Mats Matsson på Åsen med sin hustru och son Anders på sitt 10 år.
Anklagelserna mot folket i Bältergården har en mer framskjuten plats i Fjärdingstinget än på det extraordinarie tinget. Det är märkligt att inte Bälter-Mats alls hörs.
Denne gossen, Gertrud, och Anna övertygade Bältar Mats på Åsen för 3 veckor sedan hava varit i Blåkulla med sin son Anders ätit och druckit och låtit som de andra, detsamma bekänner ock Erik Eriks[son] som så underligen är hitförd. Denne pojken, Hans, haver för varet Mats tillförende, men han hotade honom med hugg och sade att han skulle slå honom med törneris, så ock Mats hustru haver givit honom smörgås, att han intet skulle bekänna, hon blev också examinerad om hon ville tillstå sig så vara, men hon nekade alldeles, och det uppskjutit till tinget.
Extraordinarie tinget
10 september
Efter middagen företogs Bälter Matses hustru Marit Gyris Marits dotter vid pass sina 40 år, den där efter trogna, allvarsamma och långa förmaningar tillhölls bekänna sanningen, emedan så många hade vittnat och bekänt henne också hava varit i Blåkulla, men hon nekade alldeles. Lars Persson på Åsen kallades in, vilken vittnade på henne att han hade sett henne i Blåkulla, sitta till bords och äta, samt dansa och slåss med hakespilor efter måltiden.
Justina Annas dotter, Anna Eriksdotter kom in och vittnade att hon ofta hade sett henne i Blåkulla, havandes med sig 2 sina barn Anna och Marit.
Men Marit nekade alldeles. Olof Matsson i Loka nämndeman berättade Lok Anna hava i aftons bekänt sig hava sett denna hustru Marit i Blåkulla.
[fol. 37r] Gulichs Anna Olsdotter blev inkallad vilken fullkomligen vittnade på henne allt det hon den 5 sept. inför rätten bekände, huru såsom hon hade kommit till henne en natt, haft upp henne, tagit henne med sig bort i vägskälet, brukat vanliga åthävor, mant Satan, han framkommit, följt dem hem och de sedan farit åstad på en kalv upp igenom skorstenen etc.
Huru hon då de kommo fram haver satt sig till bords, sedan dansat tillika med de andra etc. Berättar ock sig hava där sett hennes barn Anna och Marit.
Gertrud Svensdotter infordrades, den där ock tygade på henne att ock hon hade sett henne i Blåkulla, sittandes till bords och sedan dansat. Säger sig ock hava sett hennes 3 barn där, Anna och Marit samt sonen Anders.
Emot allt detta nekade Marit enständigt evad man sig med henne företog.
12 september 1668 förhördes först Marits barn
Anders Matsson Bälter Matses son på Åsen
Bälter Matses son på Åsen Anders Matsson, vid pass sina 14 år gammal förhördes om sin moders färd till Blåkulla. I begynnelsen nekade han fuller alldeles att hava någon vetskap härom, men efter en lång tid sedan han med fog hanterades begynte han mer och mer avsäga, och var hans berättelse både om färden till Blåkulla, om springandet uti korsvägen, huru de bannades där, huru i Blåkulla tillstod, om kittan där kalvarna släpptes uti, etc. lika ens med de andra barnens. Bekände fullkomligen att hans moder hade fört honom åstad. Huru många gånger vet han intet. Tillstod att Satan hade förbjudit honom att tala om detta. Säger sig efterskrivna hava sett i Blåkulla, Gertrud, Anna Olsdotter i Loka, Justina Annas dotter Anna Eriksdotter, Gyris Marit, Ris Anna, Marit Matsdotter, men sin fader nekade han alldeles till. Säger att Satan hade skurit honom i fingret och skrivit hans namn med blodet. Ibm att hans moder och han hade ridit på kalvar, kor, såstänger, kvastar och annat slikt.
Marit Matsdotter, Bälter Matses dotter
Sedan framkallades ovanb.de Anders syster Marit ungefär sina 8 år, den där bekände sig hava 2 gånger varit ditförder av Gertrud Svensdotter, och sedan en gång av sin moder, berättar samma slikt om resan och huru i Blåkulla såg ut, förutan det att hon sade då Gertrud gav henne mat där, haver [fol. 42v] hon (Marit) kastat den under bordet, varöver Satan sticknade, och förty ville föra henne till helvetes, men Gud skall hava fört henne dädan igen.
Flickan säger sig intet annat hava visst än det skulle bära till kyrka. Berättar sig att vara skuren i fingret av Satan som med samma blod hennes namn i en svart bok skrev, det Gertrud skall hava uppnämnt. De andra två gångerna säger hon hava varit styggt i Blåkulla, då hon dit kom.
Berättar sig där hava sett Knåpar Elin, sina bröder Anders och Mats.
Gertrud hades in och förehölls henne, vad Marit om henne bekänt hade, men hon nekade alldeles att hava fört henne någon gång dit eller givit henne mat där.
Detta gav rätten ett stort eftertänkande om sådant icke haver varit ett Satans gyckleri och en falsk syn för barnet till att förvilla sanningen, besynnerligen med Gertrud som nu alldeles nekar sig hava sett denna Marit där. Men att hennes moder skall hava fört henne med sig, hålles intet otroligt, alldenstund emot henne större vittnen finns.
Mats Matsson Bälter Matses son
Därnäst kallades hennes broder Mats in vid pass sina [lucka!] år, med vilken lagligen om detta väsende handlades, efter han syntes vara en saktmodig pilt, och spordes om hans moder hade varit till Blåkulla eller om hon någon gång hade haft honom med sig dit. Men hade sade sig icke kunnat veta detta förvisso att säga, och kunde man intet annat svar få utav honom.
Den sista som förhördes innan rätten dömde var Marit i Bältergården
Bälter Matses hustru Marit Nilsdotter
Deras moder hustru Marit Nilsdotter kallades in, och med största flit och allvar förehölls först vad bekännelse hennes moder Gyris Marit hade gjort på henne, sedan Bland Anna idag haver bekräftat sin förra bekännelse med Herrens högvördiga nattvards anammande om henne, vad ock alla de andra vittnen hava emot henne betygat. Men Marit stod allt vid sina förra ord och alldeles förnekade sig veta av detta Satans väsende.
Framkallades alltså hennes son Anders, vilken nu upprepade allt det han för en stund sedan privatim berättade, bad sin moder att hon ville bekänna, vilket stor ynka var att påhöra.
Men modern lät sig intet beveka därav, utan nekade framgent.
Än framropades dottern Marit, vilken desslikast tygade på henne, och sammaledes gråtandes bad henne bekänna, dock hjalp det intet.