av Annika Sandén, Atlantis 2014

I rättegångsprotokollen skymtar den ”vanliga” 1600-tals människan. I boken kopplar författaren samman forskning med de levnadsöden som skymtar i protokollen.

Nedan är några intressanta citat och sammanfattningar som hjälper mig när jag försöker förstå 1600-talets människor.

Norbert Elias
De framväxande staternas monopoliserade våld tvingade folk att undertrycka sina impulser och framtvingade kontroll av känslor och förnuft hos den enskilde.

Skam och obehagströskeln sänktes som ett led i civiliseringens rationalisering av beteende.

Samhällsomvandlingen tvingade människor till självtukt.

Arne Jarric och Johan Söderberg
Självpåtågen impulskontroll ett resultat av ett praktiskt samspel och ömsesidigt behov som ledde till empati och respekt för människoliv och omsorg om svaga.

Dag Lindström
Det utbredda våldet under medeltiden och 1500-talet skall ses som en konsekvens av att statsmakten var svag.

Karin Hassan Jansson
Våldsamma konflikter en konsekvens av hur tidens kulturella föreställningar och mentalitet var beskaffad.

Förstå människornas vardag, deras materiella ohc sociala villkor, deras normer och vanor för att få en känsla hur de var.

Ärkebiskopen Abraham Angermannus räfst år 1596.

Svåra levnadsöden i Sverige under slutet av 1500-talet; sammandrabbningar, missväxt, svält.

Sedan mitten av 1500-talet fanns i Europa en verklig skräck för att det var jordens undergång som stod för dörren. De många missförhållandena tolkades som varningar för den stora undergången. Allt betraktades som Guds straff för människans synder. Särskilt gällde det den gamla seden att gå till sängs utan att vara ordentligt gift. Svenska folkets vanor och tänkesätt måste därför omvandlas i grunden.

Kvinnorna

Kvinnorna var inte myndiga och skulle i rättsliga sammanhang företrädas av sin far, make eller giftoman. Som änkor ägde kvinnor myndighet och kunde driva ärenden.

Den samtida kvinnosynen gjorde gällande att en hedersam kvinna skulle kunderordna sig mannen i sin närhet. Hon skulle vara tyst och tålig.

Ensamma kvinnor låg med män för mat, och helst för löften om äktenskap.

Döden

Kyrkan var reserverad för de döpta och hederliga.

Runt hela dödsförloppet fanns cermonier, allt från hur människor skulle vara och hur de skulle hantera den peson som var på väg till andra sidan, för hur liket skulle ligga sedan personen i fråga hade passerat, till hur det skulle tvättas, för hur avskedet skulle göras – här ingick också husdjuren.

Själaringningen var en av de viktigaste cermonierna. Helst skulle det ringas så snart dödsfallet skett för att samla till bön för den döde och för att på så sätt förkorta dennes tid i skärselden. Men detta var en katolsk sed. Enligt Olaus Petri fanns ingen skärseld och ”den som väl lever, honom är ett gott rykt bästa klockan efter hans död”.

Men klockringningen var förankrad i seder och bruk och upphörde inte.

Protestanterna omformulerade klockringningens betydelse till att ringa för att meddela att någon var död.

Fram till den yttersta dagen skulle den döde ligga i jorden. För att ”säkra” den döde på andra sidan så att han inte gick igen fanns cermonier.

Kyrkogården var inte särskilt fridsam. Den liknade en marknadsplats där det såldes öl och dracks, där grannar och sockenfolk sågs och umgicks.

Göran Malmstedt:
Plats för lekar och spel, något som domkapitlet enträget försökte stävja. För sådant som utmanade den andliga ordningen på platserna utgick straff.

Kyrkan var navet i människors liv – både som plats och för det den stod för. Kyrkan tillhandahöll cermonier för livet och döden. Det var i kyrkan prästen läste upp nyheter och meddelanden från kungen, biskopen och mer närliggande händelser som giftermål och barnfödslar i församlingen.

Det var ofta oväsen i kyrkan. Särskilt gällde det gossarna på manssidan heter det i ett sockenstämmoprotokoll. Folk smet ut innan gudstjänsten var slut för att stå och prata på kyrkobacken. Det var en social handling att gå i kyrkan.

Begravningen markerade den dödes – och de anhörigas – position i det lokala. Den som var anklagad för ett brott vid sin död och inte hunnit sona sitt brott nekades begravning på kyrkogården.

Norr stod för det onda och söder för det goda. Nordisk mytologi – norr en negativ klang. Nordanvindar och de onda krafterna ansågs ha sitt tillhåll i norr.

Kvinnor begravdes på norrsidan och männen på södersidan. Under högmedeltiden började man istället använda familjegravar och man slutade att använda norrsidan för begravning.

Norr= sinister (latin)= ondskefull = vänster och kvinnornas sida i kyrkan.

Investeringar

Välbärgade människor under 1500- och 1600-talet investerade och förmerade sina tillgångar i relationer.

Viktigt att kunna ingå i nätverk (jmf edsgärdsmän) för stöd och vård i händelse av nöd eller trångmål. Att ha grannar att lita på och att själv vara betrodd, erkänd och respekterad var nödvändigt när så många av tillvarons försörjningsmoment krävde samarbete. Äran/hedern – både den personliga och den gemensamma – var något av det mest värdefulla en människa kunde ha vid sidan av tid. Ära var det samma som tillhörigheten. Äran såg olika ut för män och kvinnor, för en dräng eller en husbonde, men grunden var densamma – ära hade den som var arbetsam, hygglig och trovärdig.

Äran hade en fysisk komponent som ett slags stämpel eller id-handling med villken det var möjligt att göra affärer eller ta sig fram på olika sätt. Äran kunde fråntas genom en dom på tinget.

Äran var både bildlig och bokstavlig. Att se den hotad eller fråntagen någon var det värsta en människa kunde råka ut för.

Sexuallagstiftning

1560-1570-talet hade lagen om utomäktenskaplig sexualitet skärpts.

Hertig Karl höll under 1590-talet horsbrotten för något av det värsta han visste. ”Ohörliga gärningar”

Hor ansågs vara vanhelgande för hela samhällsordningen.

Hor var ett laga skäl för skilsmässa. Men om parterna förenades efter att straff verkställts var det bara bra. Folk skulle in i äktenskapet som var grunden för samhällsordningen.

Om bara en av parterna var gift var det enkelt hor och lindrigare än dubbelt hor (om båda var gifta på annat håll).

Om mannen var ogift och kvinnan gift var straffet strängare än om en gift man var tillsammans med en ogift kvinna.

Erik XIV 1560: en man som legat med en gift kvinna skulle dömas till döden
Johan 1577: dubbelt hor belagt med dödsstraff

Bibliska treståndsläran

De som värjde riket (världsliga herrar som bekostade rytteri)
Kyrkans män (de som lärde)
Allmogen – den största gruppen. De som producerade.

Hushållets hierarki:
Maken
Hustrun
Husfolket

Hustrun hade rätt att kräva makens beskydd. Drängen hade rätt till försörjning i hushållet. Undandrog sig någon sina skyldigheter kunde det påtalas till myndigheter.

Att inordna sig sin roll och utföra den väl = lyda sina överordnande och ta hand om sina underordnade.

Var och en skulle hålla sig inom sina ramar. En bonde skulle klä sig i vadmal. En borgarhustru fick inte framstå som en adelsfru.

Profoss= en befattning inom militären, en låg sådan, med uppgift att utföra eventuella bestraffningar.

Karin Jansson Hassan:
Under den här tiden ska det ha funnits en umgängeskultur av unga ogifta kvinnor och män där sexuellt umgänge kunde ingå. Om kvinnan blev gravid var emellertid den förutsättnign att de gifte sig. Många kvinnor var gravida när de gifte sig vilket talar för att par inledde sexuella förbindelser som ogifta.

Påtryckningar mot kvinnan under förlossningen för att få henne att avslöja fadern. Varför ljuga och komma i onåd hos högre makter i livets sköraste stund?

Gud give, det jag skiljs aldrig väl med detta barnet, och att det må ruttna ut på sidan, om Jöns på kyrkogården inte är rätta barnafadern åt det barnet, jag kvalds med.

Kvinnorna som lägrats av Jöns i Strå:

Sigrid, gravid – fick dra sig fram med sitt barn bl a genom att stjäla.

Kvinnor tog stora risker när de gick till sängs med män. Valde Jöns i Strå ut dem som befann sig i samhällets bottenskikt? Hur aktiva var kvinnorna i dessa förbindelser? Såg de en potential att bli hjälpta uppt.

Äktenskapet innebar försörjning och överlevnad. Löften om äktenskap var ett av tre moment som krävdes för att vigseln senare skulle vara giltig. Kunde kvinnan få mannen att lova äktenskap var det ett bindande avtal.

Karin Hassan Jansson:
Under 1700-talet var det enbart mannen som tog initiativ till sex mellan ogifta kvinnor och män.

Malin Finska anklagade Jöns i Strå för att ha legat med henne vid fyra tillfällen men inte hållit vad han lovat. För samlagen hade hon fått sammanlagt två brödkakor, två åren och ett stycke fläsk, och så de eftertraktade äktenskapslöftena.
sid 85 – Karin i Strå

Förvisning för det hor och ogudaktiga leverne och skick, hon har hållet och än håller först med den ena och sedan med den andre. Om hon återvände skulle hon avrättas.

Hon hade inlett sexuella relationer med män som sade sig vilja göra livet lättare för henne.

Hennes man hade skilt sig från henne pga horandet.

Jöns i Strå
Tidigare gift med Karins mor, Elin, men de hade skilt sig pga hans ständiga otrohet.
1588 dömdes han till böter för att ha misshandlat Elin och hennes pigor. Han erbjöds även möjlighet att fria sig med edgärdsmän från att ”beskaffat med Elins dotter i Strå som oären belangar”

Kvinnor: sexuell förbindelse en väg ut ur fattigdom

Bengt i Strå
Avsåg inte betala för den mökränkning han anklagades för eftersom kvinnan i fråga icke var född utav äkta säng.

Mökränkning= sex med en ogift kvinna. Brottet ansågs sarga kvinnans ära och ledde till att familjens möjlighet att ordna bra gifte försämrades. Böterna utgick till kvinnans far som kompensation och upprättelse. Ogift kvinnan utan far eller annan manlig släkting hade svårt att hävda sina rättigheter och få upprättelse.

Elin i Strå (Karins mor)
Sålde öl i hemmet och där var det ofta fest vilket resulterade i en hel del bråk. Vid ett tillfälle anklagade en kvinna Elin för att ha ett förhållande med kvinnans man. Hustrun hade gått in i Elins stuga och frågat efter maken. Min man ligger ju här om nätterna, hade hon sagt. Och så hade hon kallat Elin för hora.

Elin flög på hustrun och ett våldsamt slagsmål utbröt men hustrun tog senare tillbaka sina ord om Elinl. Hon ville fria sin man som hon sa

Att beskyllas för att vara hora eller tjuv måste kraftfullt bestridas för att inte bli till sanning för omgivningen. Den som slängde ur sig orden kunde dömas för att fara med skvaller som saknade grund.

Det var regel snarare än undantag att hovrätten benådade dödsdömda.

Folket skulle avskräckas av de hårda domarena och av talet om att döden dö som det hette när domaren läste upp domslutet. Men hos överhögheten fanns nåden. Kungen hade makten över undersåtarnas liv och död.

Stöld

Stöld var ett brott mot tilliten mellan människor. Handlingar i det fördolda, den som innebar att man gick bakom ryggen på sina medmänniskor, gick på tvärs mot ideal om att vara öppen och ärlig. Rån såg man i regel något mildare på, troligen för att det var en handling som skedde öppet, ansikte mot ansikte.

Återfall i stöld=dödsstraff

Män= hängning – strypas till döds vilket kunde ta några minuter.
Kvinnor=levande begravning (vanhedrande att kunna titta upp under kjolen. Sättas kvick i jord (levande=kvick)

Fd knektar, hovtjänstemän och adliga män kunde avrättas genom halshuggning.

En fattig ansågs stå närmare Gud. Den som undsatte en fattig med en allmosa kunde tillräkna sig gärningen när denne kom till skärselden.

Kyrkan betraktade svältande som tvingades stjäla med viss acceptans. Teologer betraktade de personer som vägrade att dela med sig av sin egendom som de som verkligen stal. De stal från de fattiga.

Bland folket ansågs tjuven som den lägst stående av alla brottslingar.

Borgare

En borgare var en man som fått ett brev av råd och magistrat på att han fick driva näring i staden. Enligt stadslagen skulle borgaren vara född i äkta säng, bara betrodd och ha goda vitsord och under minst sex års tid ha fått en gedigen yrkesutbildning. Den som ville bli borgare skulle betala en avgift till staden, förbinda sig att stanna i där i minst sex år och utföra de oliak slags tänster som borgerskapet krävde som att vara skyddsvakt t ex. Till borgarhushållet hörde också hustru, barn och tjänstefolk.

Sex

Tidens syn på sexualitet var falloscentrerad. Manlighet handlade både om att vara hederssam, resonabel och trovärdig – men det maskulinaste var potensen, sexualiteten och fruktsamheten.

Att begå brott i onyktert tillstånd ansågs förmildrande. (Jf Karin i Strå som hade förfört Måns när han satt och söp).