Noveller

Fredagsmorgonen var helt absurd; sjuksköterskornas påklistrade leenden. Uppgifterna från läkarna att medicineringen måste höjas eftersom blodproven visade sämre värden. Påstående att de kunde ta blodprov när de bytte droppen. Men vi visste att något blodprov inte tagits för vi hade frågade sköterskorna varför de inte tog de dagliga blodprovet. Motsägelsefulla budskap om hur benet skulle […]

Bänkens gröna yta är som glödande järn mot baksidan av mitt nakna lår. Himlen är klarblå och luften fylld av avgaser från bilar på den fyrfiliga  vägen. Jag sitter i refugen under träd, fyllda av bruna ärtskidor. Sakta släpper paniken taget om mig. Dagarna på sjukhuset i Bavaro var helt onödiga. Vi hade kunnat åkt […]

Sjukhuset är betydligt större än i Bavaro. 5:e våningen är ”Premium Patient”. Personalen är fantastisk och kompetensen imponerande. Iveny Ortega är vår engelska tolk. I en låda har hon mobiltelefonladdare för många olika modeller. Äntligen är vårt största orosmoment löst. Eftersom vi inte lyckades hitta adapter som fungerade på sjukhuset var vi rädda att bli […]

Santo Domingo är en grön stad. I alla fall ser det ut så från sjukhusfönstret. På gatan nedanför skjuter en haitian en trehjulig cykel framför sig. På hustaket mitt emot hänger en kvinna upp tvätt. Genom de gulfärgade fönsterrutorna får allt en gulaktig färg. Bakom träden och husen ser jag havet i söder. I alla […]

Äntligen har ambulansen kommit. Papperna som skulle vara klara till lunch blev klara kl 16 – utan rapport för dagen. Ambulanstransporten har varit komplicerad. Klockan 11 började SOS International beställa den. Vid femtiden var förvirringen total. Chris ringde från Ocall Medical transport i USA och ville utreda vem som hade beställt den inställda transporten igår.

Aldrig mer kommer jag att återvända till Dominikanska republiken! Vill jag någonsin lämna Sverige mer? Jag vet inte. Den mörkgröna marmordisken är isande kall mot mina armar. Receptionisten tittar på mig med stora snälla ögon. Hennes ögonskugga är nyansen ljusare än disken och hennes kjol. Hon har nog den vitaste hyn här på sjukhuset. ”We […]

Bavaro, fredagen den 18 januari kl 16.39 Dörren öppnas. Den smala afrikanskan  med det röda krulliga håret kommer in och börjar ta bort plåster på hans arm. ”What´s happens?”, frågar han. Hon säger något som vi inte förstår följt av ”Lady down have a call för you”. Jag ringer receptionen och säger att vi genast […]

Väntan på rummet utan besked och kontroll. Så plötsligt allvar i situationen. Han skulle omedelbart flyttas till intensivvårdsavdelningen. Sängen rullades ut. Springande följde jag efter med våra saker hoprafsade i badväskan. Dörrarna stängdes framför mig och jag fick ovetandes vänta utanför. Väntan kändes oändlig. Sjuksköteskorna höll fram en blå plastrock som jag fick ta på […]

Doktor Romero seglade in, tittade på benet, sa något oförståeligt och seglade ut. Jag tillbringade dagen på balkongen, Han i sängen i sina röda shorts och rutiga skjorta. Mina jeans var en plåga i värmen. Väntan. Nedanför balkongen såg jag en skylt med cafeteria. Där kunde jag beställa tonfiskomelette för 125 pesos.

I måndags var vi chockade men det fanns en tillit. Visserligen förstod vi inte mycket av språket och de förstod inte oss. Utrustningen för ultraljud verkade modern. På spanska och knagglig engelska visade specialistdoktorn från Romana att det fanns blodproppar i benet. En av dessa var större och hårdare. Troligtvis var den 4-5 månader gammal. […]