Författare: andebark

”Ödesgudinnan och fruktbarhetsgudinna som försåg fiskare och jägare med fångst kallades Ran. Var hon välvillig kunde de ”skörda” rikligt med fisk, sjöfågel, ägg och säl på hennes vilda ”åkrar”. I djupet fanns hon och hennes nio döttrar och de kunde bjuda till rikligare gästabud i hennes vida salar genom att snärja sjöfararna i sina garn […]

Freja – vanadisen (vanernas dis). Det berättades att återskenet från hennes krage syntes på himlen när solen var gömd bakom horisonten. Kanske var bronsålderns halskragar i guld en hyllning av Freja. Alla dessa namn för kvinnor. I det här inlägget har jag samlat citat från Gunilla Carlsons Kvinnoporten som berör de kvinnliga väsen. Freja Freja […]

”Hermod red fram till de dödas stora hall, klev av hästen och gick in. Hans bror Balder satt vid högsätet, på hedersplatsen. Balder var blek, hans hy hade samma färg som världen har en mulen dag när solen inte är framme. Han satt och drack Hels mjöd och åt hennes mat. För han fick syn […]

När slutade vi äta vilda växter? Detta är en återkommande fråga hos Cykelhandlaren och jag har fått tillfälle att fundera över svaret många gånger. Trots att min farmor hade växt upp under fattiga förhållanden minns jag aldrig att hon använde vilda växter i matlagningen. Varför? Utrotades kunskapen om vilda växter så effektivt under häxprocesserna? De […]

”I Fadlans ögonvittnesskildring drack kvinnan som skulle offras på ett helt annat sätt än vi idag förknippar med religion. Hon drack under lång tid och hon drack i glädje. ” I mitt sökande efter sedvänjor och tankesätt innan de patriarkala religionerna söker jag motsatser. En av dessa motsatser tror jag vi hittar när det gäller berusning. […]

”Gudinnedyrkan krävde att människorna levde på det naturen gav. Under nödår offrades av de egna – både barn och vuxna. Den nya religionens företrädare predikade däremot ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” Ur Kvinnoporten […]

”Drottningen tillbads av folket, som aldrig fick se hennes ansikte då det doldes av en berguvsskrud. Folket offrade till drottningen för att få goda spådomar och hennes beskydd. ’När kyrkans män krävde folkets trohet gick folket i smyg under fullmånenätter till offerplatsen eller till drottning Ommas borg för att dyrka och att få hjälp.’” Ur ”Vadstena slott” […]