Det har gått fyra år sedan mitt liv rasade. Fyra år!

Jag har sopat upp skärvorna, men insett att det inte är lönt att försöka limma ihop. Nästa sommar fyller jag femtio år. Ännu finns det tid att förverkliga drömmar.

Vad vill du bli när du blir stor?

Författare – jag har skrivit en hel bok. Än har den inte antagits av förlag – men jag gjorde det och jag kommer kämpa för att den ska ges ut.

Journalist – i flera år skrev jag krönikor. (Här hittar du en.)  Som ambassadör för kvinnors företagande började jag blogga. Antagligen skrevs det första blogginlägget den 20 mars 2010.  Den här bloggen startade jag den 3 maj 2011.

Advokat – japp – jag var en duktig advokat (mer om det här). Allt för sent insåg jag att min högkänslighet gör att konflikterna bildar årsringar i mig och dränerar mig på energi.

Arkeolog – gräver gör jag i trädgården och det historiska får jag till mig i researchen.

Driva blomsteraffär – som en arbetsträning har jag även testat det under några månader.

Skådespelare – under lågstadiet ägnade jag varenda rast åt att träna inför fredagens roliga timme. När jag träffade min lågstadielärare var det så hon mindes mig – att jag alltid spelade teater.

På psykiatriska kliniken sa läkaren att jag måste lära mig leva med min personlighet. Inte helt lätt med ett så extremt stark ”driv” att jag kan driva mig i döden. Dessutom ovanligt visionär. Jag hittade den här filmen som min dotter gjorde som ett gymnasiearbete.

I tisdags åt jag lunch med Dottern. Jag berättade om mina reflektioner, att jag är rädd för mig själv. Genom åren har jag gjort ofattbara saker – Qlaramässan – Qlarabesked – Ja till Österlen – företaget. Och saker har liksom bara dykt upp i mitt liv. Regelrådet – intervjuer i Sydnytt – tidningsintervjuer.

Hon ryckte på axlarna och sa något i stil med ”Det är du – sånt har alltid hänt dig”. Jag berättade om min rädsla för mig själv – hur jag dragit mig undan av rädsla för att återigen få någon knäpp idé som tar kål på mig.

Plötsligt föreslog hon att vi skulle starta en videoblogg. Varför inte? Det är väl det närmaste skådespelare en snart femtioårig kvinna med icke-utläkt utmattningssyndrom kan komma. För att inte driva mig i döden får jag först tillförsäkra mig att någon annan har kontrollen. Nu känns framtiden spännande igen!

Torsdagen den 5 april 2018