Vet inte för vilken gång i ordningen jag sträcker ut handen för att nudda iPhonen och snooza larmet. Halvvaken öppnar jag upp Facebook i mobilen och tittar än en gång igenom bilderna på dottern. Lyckan lyser verkligen om henne på bilderna från 18 års festen.
Att vara förälder är något av det svåraste jag gjort. Det är en blandning av att sätta gränser och skämma bort där det inte finns något facit på vad som är rätt och fel. Det viktigaste är att slösa med kärleken.
Ibland har jag nog förväntat mig för mycket av barnen. Samtidigt har de nytta av att kunna klara sig själv.
Resultatet ser man inte förrän det är för sent att förändra.
När jag läste dotterns presenter igår kände jag mig så stolt över att vara hennes mor.
De senaste åren har hon tagit fullt ansvar för vem hon är och hon har insett att inget är omöjligt, att allt handlar om att bestämma sig för vad man vill.
Just nu längtar jag så efter att sonens tonårstid ska passera, att vi ska få tillbaka de där kloka samtalen. När han var liten var han som en go nallebjörn. Han var alltid glad, klok och det fanns en tillit mellan oss.
Ibland kan jag ångra mina vilda visioner för företaget. Förra våren fick jag känna på konsekvenserna av slarvig rekrytering. Svårigheterna som drabbade mig höll på att kosta mig företaget. Så klart påverkade det mitt välbefinnande och sett i backspegeln funderar jag på om jag inte gick in i den där beryktade väggen.
Jag visste att om jag blev sjuk skulle allt vara kört. Varje morgon var promenaden min medicin där jag drog på mig en mask.
Hemma var det bråk med tonåringarna. Huset rörigt och jag så fruktansvärt trött. Besvikelsen på sonen var stor. När vi tog beslutet att flytta till Ystad hade han lovat hjälpa till. Nu var det datorn som fick all tiden medan bergen av odiskade tallrikar växte på hans rum.
Den lilla tid jag hade hemma ägnades åt tjat.
Tänk om jag hade varit en vanlig förälder som hade passat upp med tvätt och färdiga middagar? Nu har jag nog aldrig varit vanlig.
Min älskade säger att man aldrig ska titta bakåt, att problem är till för att lösas.
Åh, vad jag längtar efter min älskades trygga famn som jagar bort alla våndor. Men nu är det två veckors fullständig fokus på företaget. Det är mycket som ska falla på plats innan Kristi Himmelsfärds helgen.
Tid att tänka bakåt blir det inte. Fokus, fokus, fokus! (I kväll ska jag åka hem till barnen igen för att gå på Dotterns utvecklingssamtal i morgon.)
Men nu är klockan sju och det är hög tid för morgonpromenad!