Min klient säger att han är oskyldig! Det har hänt förr – och här någonstans vaknar tävlingsmänniskan i mig. Ensam kan jag inte förändra något – för jag var inte där när det hände. Jag vet inte vilka som var där. När det gäller händelseförloppet måste jag förlita mig till min klients berättelse. Jag saknar trollspö – det här är ett lagarbete mellan mig och klienten. Klienten var där. Klienten vet vem som såg. Tillsammans kan vi göra underverk.
Ikväll sitter jag med en lång lista med tänkbara vittnen.
Hur gärna jag än vill att min klient skall gå fri så vill jag att vittnena skall tala sanning! Det sista jag vill är att bidra till att någon gör sig skyldig till mened. Det har hänt att jag avrått min klient från att höra vittnen.
Mened är ett artbrott. Det innebär att det är en speciell straffskala. Rättssystemet ser mycket allvarligt på att ljuga under ed – och så skall det vara. Att dömas för mened innebär ofta flera månaders fängelse!
När ord står mot ord är det svårt att avgöra vem som har rätt. Poliser anses ha en hög trovärdighet. Att lämna ett vittnesmål som motsäger ett polisvittne kan innebära att vittnet blir åtalad för mened. Är det ursprungliga brottet lindrigt får man överväga risken för ett menedsåtal.
Därför har brukar jag inleda alla samtal med vittnen med att informera om vad mened innebär. Det handlar inte om att jag misstror min klient utan om att jag inte vill främja orätt.
I kväll har jag talat med flera personer som berättar samma historia som min klient. Jag tror att det ska gå vägen. Utan klienten hade jag inte lyckats hitta vittnena.
Polisen kommer inte att bli glad när de får min lista med nya vittnen som skall höras. Min uppgift är först och främst att ta tillvara min klients intressen – inte att göra min eller polisens tillvaro enkel.
Nu kan jag bara hålla tummarna tills vi får åklagarens beslut!