Hemma är klockan 18.30. Min familj är samlad för att fira Oskars tvåårsdag. Mormor och morfar har hämtat mina barn. Gud vad jag längtar efter dem.
Taxin kom aldrig. När jag gick in för att fråga satt Ivory i telefonen. Hennes ansikte var lika vänligt som första gången hon kom in på vårt rum, nr 512, för att översätta åt läkaren. Hon berättade att hon varit i kontakt med SOS International som ville tala med läkaren. De delade inte läkarens uppfattning.
När jag kom in på rummet efter att ha sprungit uppför trapporna de fem våningarna var jag så flåsig att jag hade svårt att tala. Han satt i fatöljen.