I måndags var vi chockade men det fanns en tillit. Visserligen förstod vi inte mycket av språket och de förstod inte oss. Utrustningen för ultraljud verkade modern. På spanska och knagglig engelska visade specialistdoktorn från Romana att det fanns blodproppar i benet. En av dessa var större och hårdare. Troligtvis var den 4-5 månader gammal. Vi visste både utan att säga något att det stämde med cykelolyckan. Det var då smärtan hade börjat. Trots många läkarundersökningar hade smärtan inte fått någon rimlig förklaring.
Under eftermiddagen kom en ny kvinnlig läkare som inte kunde engelska. Tabletter, Thrombocidsalva och samtal till SOS International. Deras läkare hade sökt läkaren på Dominikanska republiken men de hade inte tid att tala.
Vad hade vi för val?