Jur.stud Jimmy Lyttbacka sätter i fredagens upplaga av Dagens Juridik fingret på en mycket intressant fråga. Hur skall advokaten agera när samhället har fråntagit klienten talerätten?
Som advokat är lojalitetsplikten mot klienten en av de viktigaste ledorden. Som advokat kan du inte agera i strid med klientens instruktioner.
I Advokatsamfundets vägledande regler kan du bl a läsa följande; ”En advokat måste alltid stå fri och oberoende. Att advokaten står fri gentemot staten är nödvändigt bland annat för att advokaten skall kunna ta tillvara klientens intressen även mot det allmänna. Advokaten måste också vara fri och obunden i förhållande till andra intressen, för att advokaten skall kunna fullgöra sin plikt mot klienten. Att advokaten slutligen är fri och obunden även gentemot klienten är nödvändigt, inte bara därför att advokaten annars kan komma att överskrida de gränser som gällande rätt och god advokatsed utstakar för advokatens handlingsfrihet, utan också därför att advokaten skall kunna ge klienten de råd och det biträde som objektivt sett är bäst för klienten och inte de råd och det biträde som klienten vill ha.”
Som advokat ställs du ständigt inför etiska dilemma. Inte sällan händer det att du förordnas som god man för någon som har förvaltare och som vill ha förvaltarskapet prövat. Här gäller det att föra fram klientens synpunkter. Samtidigt kan det vara så att du i ett resonemang med klienten kan hitta lösningar som är bättre för klienten än den ursprungliga ståndpunkten. Eftersom klienten här har fråntagits sin rättskapacitet skulle det i så fall innebära att advokaten inte skulle kunna ta instruktioner från klienten.
Jag menar att du som advokat alltid skall lyssna på din klient, men du får aldrig bli ett skrivbiträde! Du måstet göra din egen bedömning – är ståndpunkten rimlig?
Emellertid behöver du som advokat inte kontrollera klientens uppgifter:
”2.4 Information från klienten
En advokat är inte, om inte särskilda skäl föranleder det, skyldig att kontrollera att de uppgifter som klienten lämnar är riktiga.
Kommentar:
Vad gäller frågan om kontrollskyldigheten är det naturligt att denna varierar beroende av karaktären av den uppgift som klienten lämnar. Normalt bör således advokaten ha rätt att utgå från att huvudmannen lämnar korrekta sakuppgifter. Om fråga emellertid är om uppgift av mer uppseendeväckande art, bör advokaten ha viss skyldighet att göra vad som med rimliga kontroller är möjligt för att undersöka uppgiftens riktighet. En uppgift som innefattar påstående om att annan gjort sig skyldig till brottslig eller vanhedrande handling, bör användas med stor försiktighet och efter sådan kontroll som med hänsyn till de effekter som uppgiften kan föranleda framstår som rimlig. I vart fall bör förutsättas att användning av sådan uppgift är relevant för det uppdrag som advokaten har påtagit sig.”
Huvudregeln är att sedan advokaten åtagit sig ett uppdrag finns en skyldighet att fullfölja uppdraget. I vissa undantagsfall kan advokaten frånträda uppdraget:
”3.6 Rätt att frånträda uppdrag utan att skyldighet till det föreligger
En advokat får inte utan klientens samtycke frånträda ett uppdrag, om inte advokaten är skyldig att frånträda uppdraget eller annars giltigt skäl kan åberopas. Giltigt skäl för att frånträda ett uppdrag kan vara att
1.
klienten vid överlämnande av uppdraget medvetet undanhållit sådana omständigheter som skulle ha varit väsentliga för advokatens bedömning för antagande av uppdraget,
2.
klienten i orimlig grad betungar eller besvärar advokaten och inte kan förmås till rättelse,
3.
klienten lämnar advokaten instruktioner att utföra uppdraget på ett sätt som uppenbarligen är gagnlöst eller strider mot klientens intressen och trots påpekande vidhåller dessa instruktioner,
4.
klienten i väsentliga avseenden handlar i strid med advokatens råd eller annars klart ger till känna att klienten förlorat förtroendet för advokaten, eller
5.
klienten trots påminnelse inte betalar förskott eller ersättning som advokaten har rätt att fordra på grund av uppdraget.”
Enligt punkten tre skulle Thomas Quicks försvarare haft möjlighet att frånträda uppdraget om han ansåg att ett erkännande stred mot klientens intressen.
Hittills har jag aldrig ställts inför den situationen i godmansförordnandena. Ibland händer det att jag driver klientens ståndpunkt om att få förordnandet prövat även om det kan tyckas lönlöst. Ändå är det viktigt att omsorgsfullt gå igenom ärendet och göra sitt yttersta för att ta tillvara klientens intressen. Andra gånger har det hänt att ett förordnande har medgetts efter resonemang med klienten.
Jag menar att du som advokat har en lojalitetsplikt även mot den klient som av samhället anses sakna förmåga att ta tillvara sin rätt. Därför kan du inte föra talan i strid mot klientens instruktioner. Endast i undantagsfall skall du undersöka klientens uppgifter. Föranleder de dig att rekommendera klienten att lägga upp sin talan på annat sätt har du en skyldighet att resonera med klienten om detta. Du får som advokat aldrig bli ett skrivbiträde. Om klienten uppmanar dig att föra sin talan på ett sätt som strider mot klientens intresse har du möjlighet att frånträda uppdraget.
Att vara advokat ställer höga krav på din integritet.
Jag avslutar med att citera de vägledande reglernas första paragraf:
”1 Advokatens roll och främsta skyldigheter
En fri och självständig advokatkår som verkar enligt sunda regler utvecklade av advokaterna själva är en viktig del av rättssamhället och en förutsättning för att enskildas fri- och rättigheter skall kunna hävdas. En advokat har därför en särskild ställning och ett särskilt ansvar.
En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter.
En advokat skall utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.
En advokat får inte främja orätt.”
Ur Kommentaren
”En advokats främsta skyldighet är att ta tillvara klientens intressen på bästa sätt och efter bästa förmåga. Detta innebär att klienten skall visas trohet och lojalitet. Advokaten får dock inte handla i strid med gällande rätt eller vad som följer av god advokatsed. Inom ramen för lojalitetsplikten har advokaten alltså att handla på ett rättrådigt och hederligt sätt.
En advokat måste alltid stå fri och oberoende. Att advokaten står fri gentemot staten är nödvändigt bland annat för att advokaten skall kunna ta tillvara klientens intressen även mot det allmänna. Advokaten måste också vara fri och obunden i förhållande till andra intressen, för att advokaten skall kunna fullgöra sin plikt mot klienten. Att advokaten slutligen är fri och obunden även gentemot klienten är nödvändigt, inte bara därför att advokaten annars kan komma att överskrida de gränser som gällande rätt och god advokatsed utstakar för advokatens handlingsfrihet, utan också därför att advokaten skall kunna ge klienten de råd och det biträde som objektivt sett är bäst för klienten och inte de råd och det biträde som klienten vill ha.
Ett förtroendefullt förhållande till klienterna liksom samhällets förtroende för advokatkåren kan endast upprätthållas om advokatens personliga heder, redbarhet och integritet är ställda bortom allt tvivel.”