Tjugo i åtta trampar jag ner till milspåret. Sommardimman är fuktig. De andra motionärerna har hörlurar och öronsnäckor. Själv njuter jag av tystnaden och fåglarna. Sedan i fredags har jag bara varit.
Det var en vecka med så mycket intryck. Diskussionerna med Per-Olof om vår nya organisation. Ett kreativt möte med Sven Johansson, ordförande i Nyföretagarcentrum i sydöstra Skåne. Möte med nya presumtiva samarbetspartners. Dessutom har jag äntligen gett mig tid att läsa Dan Perssons bok ”Att driva advokatbyrå- eller hur driver man advokater?”. Det är verkligen en bok som alla advokater borde läsa. Språket flyter med en lätthet. Innehållet väcker tankar. Det häftiga är att nästan alla hans framtidsvisioner samlas i min ide om teraxacum.
När jag tar in många intryck behöver jag ge dem tid att landa. Därför avbokade jag den planerade middagen på Saltsjöbaden. Istället kunde jag bara finnas där för barnen. Köra dottern och hennes kompisar till Rydsgård den tiden som passade dem. Bara finnas i huset om sonen skulle vilja prata.
Framförallt – bara vara. Det finns så mycket jag borde göra – men just nu bara är jag. Skriver ner mina tankar i skrivboken jag köpte på Kiviks marknad. Då såg jag inte att blommorna liknar maskrosfrön. Maskros heter på latin Taraxacum Vulgaris.
Det var mycket spring i benen och tankarna på den där milrundan. Det kändes att jag hade mer att ge. Om två veckor är det Midnattsloppet i Stockholm – hoppas känslan finns kvar då.
Tankarna var klara och plötsligt känns föredraget till Tällbergdagarna så enkelt att skriva!