Förra veckans inspirationsmöte har ökat öppenheten på byrån. Varje tillfälle som ges använder vi till att diskutera hur vi kan bli effektivare, hur vi kan skapa en bättre arbetsplats, hur vi använder resurserna rätt.
Genom åren har jag gjort alltför många felrekryteringar. Det har kostat företaget stora pengar och enormt mycket engagemang. Jag är helt enkelt för snäll och ser mer till individens välbefinnande än till företagets bästa.
Det är slut med det nu. Jag är ansvarig för företagets verksamhet. En felrekryterad individ förstör hela stämningen. Vi vet nu hur snabbt en god stämning kan brytas ner. Men jag har också lärt mig att med rätt resurser kan den byggas upp igen. Hos oss har det svetsat oss samman.
Där på den soliga balkongen har vi tillsammans kommit fram till att vi behöver en administrativ chef. Eftersom vi är elva tjejer och bara en kille skulle vi vilja rekrytera en man. Jag skulle helst önska att han var tio år äldre än mig och hade så mycket mer erfarenhet av att leda företag. Och det absolut viktigaste – han ska vilja jobba i Hammenhög så att han är på kontoret varje dag!
Det är inte så lätt. Som det är nu vill de flesta någon annanstans. Politikerna har inte fattat det där med hur viktigt det är att ha en riktig skola i byn – dvs 1-6 och inte bara lågstadiet.
Åh vad jag önskar att de kunde fatta vad jag håller på att bygga upp här! Om de kunde se hur mycket jag satsar på den här byn för att jag älskar den och ser dess potential. Det känns som om man ständigt jobbar i motvind. Undrar om de inser hur enkelt jag skulle kunna flytta hela verksamheten till en kommun som väljer att satsa på service i småbyarna. Eller förresten – finns någon sådan kommun. Är det inte centralisering som gäller överallt idag?