Äntligen morgonpromenad! Jag bestämde mig igår när jag låg på massagebritsen och massören konstaterade att axlarna var stelare än vanligt. Plötsligt insåg jag hur mycket den där morgonpromenaden betyder för att starta kroppen. Cykel är inte samma sak – axlarna sitter liksom fast i styret.
Kornet ser så där sidenlent ut. Höstens kliande agnar är långt borta. Jag minns när jag och min bror hoppade i lassen med rapsfrön, korn eller vete. Bollhavet på McDonalds hade jag ännu inte upplevt. Ler åt minnet hur jag brukade längta efter veten som var godast – och dessutom inte kliade.
En annan tid som känns så avlägsen från advokatdagar i Barcelona eller huvudförhandlingar i tingsrätten.
Hej! Ja, den tiden minns jag och tänker tillbaka på ibland! Kram Henrik
🙂 Ja, vi är nog lyckligt lottade som fick växa upp på landet!