Underbaraclaras.se är en av mina favoritbloggar. I själen är och förblir jag lantis. Det kan inget ändra på.
Dagens inlägg om livet på landet med småbarn får mig att le igenkännande. I mitt huvud dyker många bilder upp.
Den starkaste är vår gamla kökstrappa av komstasten. Den var slät av tidens tand och generationers slitage. På sommaren var den härligt varm redan på morgonen. Jag och barnen tog frukosten med oss ut. Humlorna surrade och vi tittade på fjärilarna som höll till i kryddgården bredvid. Och så kom alltid Busan och ville vara med. Vår kloka, svarta katt som plikttroget levererade nya kattungar att leka med varje sommar.
Var sak har sin tid. Det är viktigt att njuta av nuet!