Igår besökte jag biblioteket i Ystad. Bibliotekariens intresse för historia var lika stort som mitt och han letade fram tidningsartiklar och en bok om två häxprocesser i Ystad.
På dagens morgonpromenad gjorde jag några stories, fick idén att göra en vlogg och kanske en hel vloggserie om olika platser i Sverige där det förekommit häxprocesser.
I väntan på vloggen hittar du mina stories här.
Anne Pedersdatter Kasteföll, 1636
Den 30 oktober 1624 dömde Skånes landsting (enligt dansk lag) att Anne skulle lämna landet inom en månad såvida hon ville undgå att brännas levande på bål. Hennes brott var att hon avlat sex ”oäkta barn” med olika fäder samt utövat trolldom.
Den 23 augusti 1636 ställdes Anne första gången inför Ystads rådhusrätt och flera ”ware och poser” uppvisades som sades tillhöra Anne.
En liten påse med bly, mässing, plåt, fönsterbly och en klädestrasa, ett kläde med två knutar, den ena med dansk kummin i, den andra med timjan, ett linkläde med två knutar på, vitlök i den ena och i den andra lite vax, som förmodas härröra från kyrkljus, en knuta med pengar i, en bit papper med arsenik och fem bitar svavel i en annan knuta pulveriserad peppar och timjan, en läderpung med vitlök och ett stycke bly. I en vit trasa fanns en urholkad vitlök med ett russin i, en träsked med två knutar, peppar i den ena och ull i den andra, en knuta med äppelkärnor i, en trasa med två knutar, tobak i den ena och arsenik i den andra, ett stycke grått papper med ljusbitar i och mycket mycket mer.
I fornminnesföreningens årsbok finns flera citat från domen som beskriver hur vittnena observerat Anne vid olika tillfällen. Tänk om man kunde göra en audioguide i Ystad med dessa citat som utgångspunkt.
”Peder Möller i klostermöllan vittnade, att då han en morgon kom från sin mölla en skärtorsdag eller långfredag efter att gudstjänsten var slut, kom Anne genom klostret vid den norra klosterdörren. Hon hade ett vitt kläde i handen med en flaska eller glas i, det tog hon fram och drack ur, varpå hon tog samma kläde och slog omkring sig i luften med. Hela dymmelveckan hade hon haft sin gång fram och tillbaka genom klostret. Anne svarade, att hon hade gått där liksom alla andra ’der haffade deras ganngh der neder eller fremb’.”
”Lasse Hannsen vittnade, ’att udd fire sommer’, då kreaturen skulle drivas ut om morgonen klockan två eller tre, då det dagades, kom Anne bland kreaturen på Östergatan och då sade Lasse till en piga vid namn Gedsche, som tjänade hos Boel salig Sören Södsers, vad månne hon gör så bittida mellan djuren. Pigan svarade, att det är en riktig trollkvinna efter vad ryktet går. Då såg Lasse, att Anne gick till Gurreses (byfogdens) dörr, och när hon kom mitt för dörren, vände hon och gick baklänges upp för gatan, höll ansiktet upp mot himmeln och nickade upp till himmeln. Sedan gick hon in i ett hus. Anne erkände, att hon drivit Jacob Aalborgs ko ut, då hon mötte Lasse Hannsen och därpå gått in i Aalborgs hus.”
Rådhusrätten behandlade även målet den 30 augusti 1636 då bl a sockenprästen i klosterkyrkan frågade hur länge sedan det var hon sist gått till nattvarden. ”Anne svarade, att det var väl fyra år sedan, men efter att hon börjat med sina knutor och påsar, hade hon inte fått tillfälle att gå till altars.”
Den 6 september fortsatte målet. Anne fördes in och protokollen från Ystads rådhusrätt den 23 och 30 augusti lästes upp samt den från bytinget i Lund samt Landstingets stadfästelsedom från 1624. ”Därpå tillfrågades hon, varför hon icke kunde gå till Guds bord. Härpå svarade hon, att hon icke kunde gå till Guds bord förrän Gud ville hjälpa henne och prästen kunde hjälpa henne och bedja för henne. Så kom dagens stora sensation. Hon hade låtit sig förljuda med att hon övade otukt med Ellen (Djävulen) och man begärde nu ’at hun hejade ting ville gas till sanndheths bekienndelse’.”
Den 13 september (fjärde förhandlingsdagen) lästes alla vittnesmålen upp igen). Den 20 september var det dags för dom. Samtliga handlingar i målet framlades igen och därefter ropade byfogden upp samtliga i nämnden och frågade om de stod fast vid den som som deras talesman lagt fram.
Den 16 november 1636 inställde sig byfogden och Anne vid Skånska landstinget i Lund. ”Anne tillfrågades, vad hon hade att invända mot vad som lades henne till last. ’Da haffade hun intet andel den löse ord, och bad for sig; begierrede att lanndsdommer wille betennche sig met sinn dom offer hinder, att hand kunde haffue ena god sambvittigheth’.”
”Domen verkställdes i Ystad på Stortorget. Där tändes ett häxbål år 1636, och det skaffades bödeln så mycket merarbete, att extra anslag beviljades till ett par medhjälpare.”
En häxprocess i Ystad 1636 av Paul Bournoville, Ystads fornminnesförening nr 6
Johanna Hansdotter, 1706
Upprinnelsen till nästa trolldomsprocess i Ystad var hjulmakaren Truls Nilsson som under en längre tid varit sjuk. Familjen misstänkte att sjukdomen var ”satt på honom” av grannhustrun Boel. Den 2 oktober 1706 hittade Truls ett brunt papper vid köksknuten – han tog det till rådmannen och apotekaren som ”snusade över innehållet – ett litet kors, ja av furu … en brödbit … litet salt … svavel … o alun kanske lite dyvelsträck, ja ja Truls det är säkert en trollknuta, han hittat!”
Truls fick rådet att bränna upp trollknutan för då skulle häxan visa sig. Truls följde rådet och låste in sig med pigan och häradshövdingens dräng innan de la trollkonsten över elden. Då visade sig Boels mor – Johanna (i protokollen har hon titeln paltagumma).
Detta var inledningen till en trolldomsprocess som pågick i månader och mycket väl skulle kunnat utlösa en häxhysteri. I månader satt Johanna i rådhuskällaren medan anklagelserna haglade. Hon svarade med ”en ström av de förskräckligaste eder” men hon gjorde inte några medgivanden ”ont hade hon aldrig gjort någon och det helt enkelt för att hon inte hade förmågan, det var bara prat alltsamman.”
Nu kom det till borgmästarens kännedom att Johanna haft med ”djävulspottan vid Västerport” att göra. Det kom även fram att Johanna hade levererat en knuta till Slaktare Willumsens fru. (Slaktaren Willumsen hade nyligen blivit avrättad för att i samråd med en piga i huset ha giftmördat sin fru. Slaktaren och pigan hade blivit förälskade. Slaktarens fru hade då vänt sig till Johanna och bett henne om något som kunde vända slaktarens kärlek tillbaka till henne. Johanna hade då hämtat en trollkunnig gammal änka från Kabusa. Änkan uppgavs heta Hanna Isacks, se nedan.)
De långa förhören av Johanna piskade upp stämningen i Ystad. När ryktet spreds om pottan i Västerport blev Ystadsborna rasande och krävde att Kabusa-änkan skulle hämtas till förhör. De uppgav att de sett många djävulspotter under senare år, vilket förklarade de många sjukdomar som härjat.
När gumman från Kabusa hämtades in var Johanna vild av skräck, hon försökte lägga beslag på en nål att skydda sig med, men avslöjades. Innan ”trollpackan från Kabusa” fördes in leddes Johanna upp till kämnersrättens rum och låstes in där.
”Så stod trollpackan inför domaren, men borgmästaren hade inte väl börjat förhöret, förrän ’ett starkt mummel förnams från folket utanför på kyrkogården’. Förfärade skrik: hon hoppar … hon flyger … hon faller! Folk kom störtande in: ’häxan hoppade ut från andra våningen … rakt ner bland gravstenarna … bröt både armar och ben!’ Rättstjänarna störtar ut och kommer åter med den skräckslagna häxan, alldeles helbrägda var hon, men förbi av förskräckelse. ’Hon har satt en potta på elden för mig’, skrek hon, ’hör ni inte … det är förbi med mig!’”
Hanna Isacks från Kabusa överlämnades till häradsrätten i Hammenhög.
Staden lämnade till den ”Allrahögsta och Allvetande Guden att döma” Johanna för trolldom. För signerier på en vagga, för att hon dragit trollpackan från Kabusa till staden, för sitt onda leverne och sina hotelser dömdes hon att slita ris vid kåken på torget och därefter undvika staden för alltid. Hovrätten ändrade domen från risslitning till 8 dagar på vatten och bröd samt två söndagar på pliktpallen i Mariakyrkan. Vad som hände därefter vet vi inte.
Häxprocessen i Ystad 1706 – Staden i trollpackors klor av Ragnar Albin, införd i Ystads allehanda den 25 april 1959
Hanna Isacks, Kabusa, 1706
Rättegången mot Hanna Isacks ägde rum i Hammenhögs tingshus. Inte heller hon dömdes till döden, men enligt Ragnar Albin var förhören hårda och det var snarare Hannas mod att inte ge rätten några namn som förhindrade en häxhysteri i Sydöstra Skåne.
Trollpackan i Kabusa utövade svart magi av Ragnar Albin, införd i Ystads allehanda den 9 maj 1959
Här kan du läsa mer om tingshuset i Hammenhög
På instagram kan du följa med på en vandring genom Ystad
Svenska häxprocesser
Här sammanställer jag länkar till platser där det varit häxprocesser
Tidigare inlägg om Ystad