När du läser om svensk adel är det fullt av olika titlar. Men vad innebär de olika titlarna?
På Historiska museet hittade jag Björn Askers bok om Hovet som jag läste med stor glädje i går. Det här är en bok som jag kommer använda som uppslagsverk i mitt skrivande. Nedan har jag försökt strukturera upp några av titlarna för att kunna använda inlägget när jag snabbt vill komma åt information.
Björn Askers delar upp hovet i uppvaktning (fram till 1900-talet nästan uteslutande bestående av adel), betjäning (ofrälse) och specialister (tjänstemän som präster, läkare och administratörer).
I kungens och prinsarnas uppvaktning ingick enbart män. Drottningen och prinsessorna hade både män och kvinnor i sin uppvaktning.
År 1672 genomdrevs en rangordning som innebar att ämbetet och inte ståndet skulle avgöra företrädet. 1680 utfärdades mer omfattande rangföreskrifter. Dessa skulle användas även vid privata samkväm. Föreskrifterna kompletterades efter hand och blev så småningom svåra att överblicka. Karl XI:s avsikt med införandet av rangordningen var att de statliga ämbetena skulle gå före börd, släktskap och vänskap.
En upphöjd skara ansågs stå ovanför rangordningen. Här ingick riksråd, hovets chef riksmarskalken. En stor massa av lägre tjänstemän stod nedanför rangordningen.
I 1809 års regeringsform förutsattes att rangordningsreglerna fortfarande gällde. Först 1909 upphävdes alla föreskrifter om rang för statens ämbete- och tjänstemän.
Uppvaktningen
Bland de tjänstgörande hovfunktionärerna har man skilt mellan ständigt tjänstgörande funktionärer och sådan som tjänstgjort endast vid vissa representativa tillfällen eller under en begränsad tid av året.
Ibland har hovtitlarna inte inneburit någon tjänstgöring alls utan enbart varit honorära.
Den manliga pyramidens topp
-marskalk
Efterledet marskalk har sedan Gustav Vasas tid burits av hovförvaltningens chef. (I 1634 års regeringsformändrades titeln från hovmarskalk till riksmarskalk och befattningen knöts till en plats i riksrådet. 1682 ändrades titeln till överste marskalk, men han behöll platsen i riksrådet. 1772 återinfördes titeln riksmarskalk.)
Efter 1634 avser titeln hovmarskalk riksmarskalkens närmaste underlydande. Hovmarskalk används även för cheferna för andra kungliga hovstater än monarkens.
-kammarherre
Titeln avser en uppvaktande hovman av hög rang. Det har funnits kabinettskammarherre, överkammarherre, överstekammarherre.
Arbetsuppgifterna har varit både ceremoniella och arbetsledande.
Benämningen Kammarjunkare har använts för liknande befattningar.
Antalet har växlat, som mest omkring 160 (1840), men flertalet räknades inte som tjänstgörande.
-stallmästare
Det förnämsta ämbetet som överhovstallmästare tycks ha haft ceremoniell karaktär.
”Arbetet vid hovstallet har som regel letts av en förste hovstallmästare eller hovstallmästare med en (under-) stallmästare som ställföreträdare.
– jägmästare
(Hov-)jägmästaren var ansvarig för den kungliga jakten på älgar, hjortar, björnar, vargar och annat vilt.
Introduktörer och ceremonimästare
Dessa ansvarade för förbindelser med främmande makt och verkade i gränslandet mellan hovets och regeringskansliets arbetsområden.
Hovjunkare
Under de tidiga Vasakungarna var detta en allmän benämning för adelsmän som vistades vid hovet. Så småningom kom det att beteckna funktionärer som huvudsakligen hade uppgifter i representativa sammanhang (t ex den kungliga taffeln där de hade uppgift att skära upp maten vid ceremoniella måltider.) På drottning Kristinas tid infördes titeln försnidare för en hovjunkare av högre grad (titeln förekom även vid Hedvig Eleonoras hov).
Småsvenner, Page, Kungl. Maj:ts drängar”
Fastän pagerna nästan alltid var adliga räknades de till betjäningen (och inte till uppvaktningen). Som mest tycks de ha uppgått till ett trettiotal. Många av dem fortsatte utbildningen till officerare. I uppgiften ingick undervisning.
Det fanns olika slags pager: liv-, kammar-, stall-, jakt- och vanliga pager.
Den kvinnliga pyramidens topp
Hovmästarinna
Ledde de kungliga damernas hovstater under överinseende av kungen och riksmarskalken. (Överhovmästarinna var samma befattning hos drottningar eller änkedrottningar. En Överhovmästarinna hade samma rang som riksmarskalken, dvs jämbördig med riksråd och statsråd.)
Maria Sofia de la Gardie blev änka 1648 och fick titeln grevinna för att hon slippa ge företräde åt grevinnorna vid hovet (hennes avlidne make fick grevetitteln postumt). 1651 utnämndes hon av drottning Kristina till Hovmästarinna och senare samma år till Överhovmästarinna. En befattning hon hade fram till 1654.
Statsfru
Närmast under överhovmästarinna. Befattningen infördes 1774 och innebar både arbetsledande och representativa funktioner.
– fröken
Hovfröken, kammarfröken kallades fram till 1719 för jungfrur. De var lägst bland de adliga hovdamerna.
Hovfruntimret
Kollektiv benämning på de kvinnliga hovfunktionärerna under 1600-1800-talet. Kunde även inkludera de ofrälse.
Betjäningen
Inte bara de kungliga skulle betjänas utan även uppvaktningen.
Några titlar för betjäningen följer nedan.
Kammartjänare och lakejer
Tjänstgjorde i och kring de kungligas rum. De kunde ha specialuppgifter som garderobslakej.
Hovfurir
Förman för den livréklädda betjäningen. Förde befäl över serveringspersonal vid representations- och galamiddagar.
Befattningar i hovstallet
Hovstallet var långt fram en helt manlig arbetsplats med flera kuskar och många stalldrängar. Andra befattningshavare var beridare, fodermarskar, vagnmästare, hovslagare, hackelseskärare och ängsvaktare.
Köksmästare
Det kungliga köket och skafferiet sysselsatte både män och kvinnor.
Följande manliga befattningar: köksmästare, mästerkockar, sockerbagare, vinkypare, slaktare, köksdrängar.
Följande kvinnliga befattningar fanns: fataburshustrur, kokerskor, pigor.
Kammarfru
Närheten till de kungliga damerna avgjorde befattningens status. En kammarfru hos drottningen kunde liknas vid en tjänst som kammarjungfru hos en förnamn dam. Kammarmamsell var befattningen på en tjänarinna som hade tjänade en hovfröken. Fröken användes fram till 1700-talet bara om kungliga och högadliga damer. Mamsell användes om ofrälse kvinnor.
Andra befattningar för kvinnor inom betjäningen var tvätterskor, städerskor och pigor.
Specialister
Inom hovets kansli fanns t ex expeditionschef, protokollssekreterare, registrator, notarie, kanslist och kopist.
Den ekonomiska förvaltningen kallades kammaren, hovkontoret eller hovförvaltningen. Här tjänstgjorde hovindendenter, hovkamrerare och hovbokhållare.
Under 1500-talet fanns ett litet antal universitetsutbildade läkare som invandrat från kontinenten. Hovet hade även egna apotekare. På 1520-talet inkallades hovapotekare Hans König från Marienburg (nuvarande Malbork) i Preussen.
Hovmästare
Under 1500-talet kallades den högre ämbetsman som hade det övergripande ansvaret för kungabarnens utbildning för Hovmästare. Från 1660-talet kallades den ansvarige istället för guvernör och skulle även utöva tillsyn över de övriga lärarna.
Beteckningar för de egentliga lärarna var tuktomästare, receptor, informatorer.