Frälse och ofrälse
Frälset delades in i andligt och världsligt frälse och bestod av dem som slapp betala skatt.
I slaget vis Sparrsätra 1247 hade bönderna förlorat mot kungen. Följande kan läsas i Sigtunaannalen.
”Detta år 1247 förlorade bondemenigheten vid Sparrsätra segern och friheten och dem blev pålagt spannmål, skeppsvist [en skatt bestående av naturaprodukter] och andra skatter.”
Vid kyrkomötet i Skänninge 1248 konstaterades att kyrkan, prästerna och klostren var underställda påven och inte kungen. Därför skulle de vara befriade från svensk skatt. Det andliga frälset hade bildats.
1280 höll Magnus Ladulås en herredag på Alsnö hus. Den som kunde tjäna kungen med en ryttare i full rustning till häst slapp att betala skatt. Överenskommelsen har kallats Alsnö stadga och låg till grund för det världsliga frälset, även kallat adeln.
Titlar
”Fram till 1520-talet var … inte adeln utan kyrkans män de förnämsta ståndet. Dess biskopar satt med hävdvunnen rätt som självskrivna i riksrådet och även vanliga präster titulerades ’herr’, detta i motsats till frälsemän som inte dubbats till riddare. Inom kyrkans led fanns under alla omständigheter rikets intelligentia, som studerat vid utländska lärosäten, främst en rad tyska men även vid franska och italienska universitet.”
Riksrådet och riksämbetena
Kansler
Kanslern var ansvarig för det kungliga kansliet. Han behövde vara läs- och skrivkunnig. Vanligen innehades ämbetet av biskopen i Strängnäs. En av kanslerns uppgifter var att förvara rikets arkiv och sigill.
Drots
Drotsen ansvarade för rättsväsendet och skulle även representera kungen i dennes frånvaro. ”Drots” omtalas första gången 1276. År 1344 ersattes drotsen av en officialis generalis (”högste ämbetsman”).
I oktober föreslogs Karl Knutsson Bonde till drots men valdes istället till marsk.
Marsk
Kungens militära befälhavare. Marskämbetet omtalas första gången 1268. 1523 utsågs Lars Siggesson (Sparre) till marsk.
Rikshovmästare
Ture Jönsson (Tre Rosor) utsågs till Rikshovmästare 1523.