Äntligen, äntligen kom utlåtandet från Helena Hansen. Jag tror inte jag kan skriva utan hennes utlåtanden!!!
”Vad gäller anslaget på hela romanen så fundera på om inte ännu mer rapphet behövs här. Ett alternativ skulle vara att göra Olofs första, korta kapitel till en prolog och ta bort den nuvarande prologen. Även om prologen knyter ihop Vrede i Älvdalen fint med Oväsen i Älvdalen så är dessa två prologer ganska lika om man ser till innehåll och form. Eftersom prologen ändå är väldigt välskriven så kanske du verkligen får tänka ”kill your darlings” här, bland annat för att prologen i romanseriens första och andra del inte ska likna varandra för mycket. Tänk även på att älven förekommer i Olofs text, så ta en funderar på om detta korta kapitel, som också knyter ihop prologen med den som finns i bok ett, inte skulle kunna utgöra prolog i bok två.”
Och jag vet att Helena har rätt. Jag har tänkt samma tankar tidigare. Förhoppningsvis kommer det fler bokserier och tills dess får prologen ligga här på bloggen.
Det fanns en tid
när girighetens gudar ännu inte segrat.
I harmoni levde människa och djur
De förstod varandra och hjälptes åt
I harmoni med vatten och skogar
Kyrkan organiserade och de accepterade.
I det fördolda förvaltade kvinnor botande kunskap och galdrar,
som skydd mot missväxt, Guenna och vargen.
Av ingen ägdes skogen
Av alla delades den
Var och en tog vad den behövde
varken mer eller mindre.
På hemfäbodar och långfäbodar vallades kritter och kor
I skogar utan gränser och ägor.