Bevismaterial

Som advokat gräver jag för att hitta bevis för mina teorier. Ytterligare ett indicium är att alla de äldsta städerna i Europa bär kvinnonamn. Många är ledtrådarna till kulturen innan de patriarkala religionerna – men finns det några bevis?

I boken Kvinnoporten visar författaren Gunilla Carlson märkliga likheter mellan en grav i Bokenäs, Skåne, och kvinnans sköte. Liknande paralleller kan dras med utformningen av flera gånggrifter.

Behövs det bevis?

En författare har full frihet att skapa egna världar. Dessutom kan jag ju kalla boken fantasy istället för historisk roman. Men efter tusentals år av patriarkalt tolkningsföreträde av vår historia vore det väl inte mer än rättvist att flytta bevisbördan?

Hittills inte hittat något som motsäger Gunilla Carlsons teorier om en gudinnekultur. Därför får dessa inlägg ligga till grund när jag skriver boken Vrede i Älvdalen.

Nästa vecka börjar jag publicera mina reflektioner efter att ha läst om Kristina Gyllenstiernas bönebok.

Nu avslutar jag reflektionerna kring Kvinnoporten med en dikt av Evyan Whitney i översättning av Kristina Turner.

Too much woman

”Där går hon. Hon som är ”för mycket”. Hon som älskar för mycket, frågar för mycket, vill för mycket.

Där går hon och tar upp för mycket plats, med sitt skratt, sina kurvor, sin uppriktighet, sin sexualitet. Hennes närvaro sträcker sig till skyn, tar upp hela horisonten. Hennes energi fyller varenda vrå. För mycket utrymme tar hon.

Där ställer hon till besvär med sina krav, för mycket krav. Hon vill så mycket, vill ha allt – för mycket lycka, för mycket egentid, för mycket njutning. Hon går genom eld och vatten för att få det hon behöver. Hon riskerar allt för att ge sin kropp och själ det de behöver. Hon är farlig. 

Hon är farlig.

Där går hon, hon som är ”för mycket”, hon som gör så att folk tänker för mycket, känner för mycket, drömmer för mycket. Hon som uttrycker sig så autentiskt och har sån självkänsla i hållningen. Hon med sitt gurglande strupskratt och omåttliga aptit, hon med sina eldiga passioner. Alla blickar riktas mot henne, hon är het som fan.

Åh, hon är det, hon som är ”för mycket”…för högljudd, för strålande, för ärlig, för känslig, för smart, för intensiv, för snygg, för besvärlig, för vild, för påträngande, för kompetent, för tjock, för politisk, för stark, för livsglad, för krävande – för mycket.

Hon borde tagga ner lite, ta det lite lugnt ett tag. Nån borde sätta henne på plats. Nån borde prata med henne.

Här är jag. Hon som är för mycket, med mitt överkänsliga hjärta och mina otyglade känslor.

Hedonist, feminist, livsnjutare, empat. Jag vill ha mycket – rättvisa, uppriktighet, utrymme, lättsinne, intimitet, självförverkligande, respekt, att bli sedd, förstådd, din odelade uppmärksamhet och att du håller alla dina löften.

Jag har fått höra att jag är krävande, besvärlig för att jag vill ha det jag vill ha, att jag är jobbig för att jag tar så mycket plats. Jag har gått höra att jag är egoistisk för att jag älskar mig själv. Jag har kallats häxa för att jag vet hur jag ska läka mig själv. 

Och ändå…så står jag kvar. Ändå vill jag ha och känna och fråga och riskera och ta plats. 

Jag måste.

De har velat utrota oss som är ”för mycket” i århundraden – vi är så rädda för henne, för hennes närvaro, för hur hon kräver respekt och talar sin sanning. Vi har försökt förtrycka hon som är ”för mycket” i årtusenden – våra systrar, fruar, döttrar. Och än i dag försöker vi få henne att känna skam, hon som tar för mycket plats, för att hon vill så mycket, är så passionerad. 

Och ändå så frodas hon.

Mitt framför ögonen på oss, just nu, återtar hon sin kraft, hon som är för mycket. De kallar henne också den vilda kvinnan eller gudinnan. Hon är jag, hon är du, och hon gläds för att hennes tid äntligen är kommen. 

Om du nånsin blivit kallad ”för mycket” eller ”överkänslig” eller ”bitch” eller ”tror att du är nåt”, så är du nog en kvinna som är för mycket. 

Och om det är det du är – ber jag dig av hela mitt hjärta att hedra allt du är – ditt djup, din storhet – att inte göra dig mindre än du är, att aldrig överge dig själv, din kraft, din utstrålning. 

Glöm allt du hört – att du är ”för mycket” är en gåva, en gåva som kan läka, sätta igång saker, frigöra och ställa saker på sin spets.

Var inte rädd för din gåva, och låt ingen skrämma dig till att dölja den. Det är magiskt att du är för mycket. Det är läkande att du är för mycket. Det kan förändra världen. 

Tror du mig inte? Alla de kvinnor du älskar mest, alla kvinnor som gått till historien, alla som gjort sin röst hörda och vågat vara precis som de är, som Frida Kahlo, Drottning Kristina, Rosa Parks, Pussy Riot, Georgia O’ Keefe, Ingrid Bergman, Beyonce, Maria Magdalena…de var ”för mycket”.

Så du som är ”för mycket”: Fråga. Sök. Känn. Väx. Kräv. Tänk. Önska. Åtrå. Var.

Rör om i grytan, brinn, ge oss rysningar. 

Ställ dig upp. Ta plats.

Vi behöver dig.”

Detta är en översättning av dikten ”Too much woman” av Ev’yan Whitney. 

 Den som översatt den är Kristina Turner!