De heliga kroppsvätskorna

”De möttes för att förhandla om fred, och så fort förhandlingarna var avslutade markerade de vapenvilan genom att var och en av dem, både asar och vaner, spottade i samma kar en i taget. Avtalet blev bindande i och med att deras spott blandades.”

Citat ur Skaldekonstens Mjöd, Nordiska myter från Yggdrasil till Ragnarök av Neil Gaiman.

Europa 500 före Kristus fram till 1800-talet

Ända fram till den moderna medicinvetenskapens genombrott på 1800-talet var kroppsvätskorna en viktig del av läkarvetenskapen. Läran kallas humoralpatologi och är ”uppbyggd kring hur kroppens element och funktion ska förhålla sig till varandra för att människan ska upprätthålla god hälsa.” (Uppgifterna är hämtade från wikipedia.)

Fram till 500 talet före Kristus betraktades läkekonst och filosofi som ett ämne. 460 – 377 f Kr delade Hippokrates upp ämnena och började gruppera äldre åskådningars uppfattningar. En av Hippokrates föregångare var Empedokles (490-434 f Kr) som grundade läran om de fyra elementen – eld, vatten, jord och luft vilket motsvaras av de fyra grundegenskaperna: hetta, fuktighet, torka och kyla. Efter Hippokrates utvecklades det medicinska tänkandet genom att tillföra fyra safter i kroppen, i analogi med de fyra elementen. Den växlande blandningen bestämde förhållandet mellan hälsa och sjukdom. 

Redan i det gamla Egypten hade det funnits läror om kroppssafterna. 

Luft

blod (producerat i hjärtat) –

överskott ledde -> sangvinisk till temperamentet (glad optimistisk, lättsam)

Eld

gul galla (producerad i gallblåsan)

överskott -> koleriskt temperament (uppbrusande och häftig)

Jord

svart galla (producerad i mjälten)

överskott -> melankoliskt temperament (dyster, sorgmodig, deprimerad)

Vatten

slem (producerad i hjärnan eller lungorna)

överskott -> flegmatiskt temperament (trög och sävlig)

”I praktiken granskade läkarna symptomen hos den sjuke genom att till exempel studera urinens kvalitet och följa sjukdomens olika faser vid patientens sjukbädd. Läkarna litade på naturens egen läkande kraft.” citat ur wikipediahttps://sv.wikipedia.org/wiki/Humoralpatologi.

Kvinnans könssafter

I boken Orgasmera mera berättar Ylva Franzén om fontänorgasmer och att dessa förr i tiden ”betraktades som heliga droppar och samlades upp för att drickas ceremoniellt.”

I Fadlans ögonvittnesskildring av en nordisk begravning från 900-talet beskrivs hur en kvinna valts ut att följa den döde till dödsriket. Fadlan berättar hur kvinnan ”går från det ena tältet till det andra och har samlag med de olika männen. Freja, kärleksgudinnan i nordisk mytologi, ärades så. Genom den sexuella utlevelsen om utövarna i kontakt med det heliga tillståndet.Samlaget var en sorts kommunikation med gudinnan. Kanske också en bön, kanske som vår kristna nattvard. Genom samlaget med den som snart skulle befinna sig i dödsriket försökte männen framföra en sista hälsning till den döde och de gjorde det på en fredag, kärleksgudinnans dag.”

Citat ur Kvinnoporten av Gunilla Carlson där författaren resonerar kring vilken betydelse sammanblandningen av sperma hade och jämför med begreppet bukbröder. ”Det var en sorts släktskap eller frändeskap män emellan genom att de legat med samma kvinna, förmodligen genom att deras könssafter blandats med hennes i skötet.” 

Var heliga källor Moder Jords kroppssafter? (Bilden är från det som idag kallas Trefaldighetskällan nära Stora Tuna kyrka.)

Blodsbröder

”Du är inte välkommen här”, sa gudarna.

Loke låtsades inte om dem. Han gick upp till Oden där han satt. ”Allfader. För länge, längesedan blandade du och jag vårt blod, eller hur?”

Oden nickade. ”Det gjorde vi.”

Loke log ännu bredare. ”Svor du inte en ed då, store Oden, att du bara tänkte dricka vid gästabudsbordet om din edsvurne blodsbroder Loke drack med dig?”

Med sitt friska grå öga stirrade Oden in i Lokes gröna ögon, och det var Oden som vände bort blicken.

”Låt vargens far festa med oss”, sa Oden buttert och fick sin son Vidar att maka på sig för att ge plats åt Loke intill sig.”

Lokes sista dagar ur Nordiska myter från Yggdrasil till Ragnarök av Neil Gaiman.

Fosterbröder var de som växt upp tillsammans utan biologiskt släktskap. Det fanns även fostbrödraskap som ingicks genom att ”blanda blod med varandra. Efter att de skurit sig i handen eller armen skulle blodet blandas och den mixade kroppsvätskan skulle droppa ner i jorden. Den grästova som före blödandet lyftes åt sidan, lades tillbaka. De två var därefter bröder med bröders skyldigheter och rättigheter, inte endast gentemot varandra utan också utåt gentemot andra. Det som befäste eden var att det blandade blodet skulle rinna ner i jorden där de båda symboliskt återförenades med urmodern.” Citat ur Kvinnoporten av Gunilla Carlson

Min slutsats

Humoralpatologin är ett bevis på att människan ända fram till 1800-talet tillmätte kroppsvätskor medicinska (och tidigare magiska)  krafter. Varför skulle då inte urfolket ha gjort det? 

I det material jag hittills gått igenom finns exempel på hur släktskap ingås genom att blanda blod. Även blandning av kroppsvätskor kan ha haft magiska krafter. Tyvärr har Ylva Franzen inte uppgett källa för uppgiften om att kvinnors kroppsvätska haft betydelse vid cermonier. Mensblod är ytterligare en kroppsvätska som torde haft en magisk innebörd eftersom den betraktas som oren i gamla testamentet. 

Länkar

Tankar kring sex som andlig kommunikation

På samlingssidan med research inför Vrede i Älvdalen hittar du fler länkar.

I podden Min perfekta kropp talar Malin Lundskog och Viktoria Davidsson om kroppsvätskor i avsnitt 9.