I förra inlägget skrev jag om hur Gamla testamentet innehåller en handlingsplan för att utrota de tidigare religionerna. Både den texten och denna bygger på Gunilla Carlsons bok Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt. I det här inlägget kommer lyfta fram spår från den äldre kulturen som Gunilla Carlson hittat i bibeln och Snorre Sturlassons Edda.
Eddan
I Eddan vimlar det av kvinnliga gudar och skyddsänglar (fast de kallas bland annat nornor, diser, fylgia). Genom Eddan kan man se hur deras roller förändras.
Hel
I myten om Balders död berättas hur Balder i dödsriket var placerad i högsätet hos Hel. De sände vänskapsgåvor till de ovanjordiska och bekräftade därmed förbindelsen med dem. Senare (troligen i samband med vikingatiden) förvandlas Hel till ett avskyvärt väsen. ”I Eddan beskrivs hon vara till hälften blå. till hälften köttfärgad. Hunger heter hennes matskål, Svält hennes kniv, trälen heter Gånglate, tjänstekvinnan Gånglata, tröskeln där man går in, Fallfördärv, sängen heter Sjukläger, hennes sängomhänge Glänsande ofärd.”
I mitten av 900-talet var Ahmad Ibn Fadlan utsänd av kalifen i Bagdad till Bulgarien. Där blev han ögonvittne till en begravning av nordbor. Denna ögonvittnesskildring är utförligt refererad i Kvinnoporten. En kvinna utses till människooffer och skådar under berusning in i dödsriket. Följande citat är hämtat från Kvinnoporten sidan 49.
” ’Se där! Jag ser min far och min mor.’ Männen släppte ner henne och lyfte åter upp henne. Andra gången sade hon ’Se där! Jag ser alla mina döda släktingar sitta.’ De släppte åter ner henne och lyfte upp henne en tredje gång och då sade hon: ’Se där! Jag ser min herre sitta i paradiset och paradiset är vackert och grönt och tillsammans med honom är män och unga gossar; han kallar på mig. Låt mig gå till honom!’ ”
Paradiset är Fadlans namn på det som väntade, men det är knappast en beskrivning som stämmer in på Eddans beskrivning av Hels dödsrike.
Under kristendomen förvandlades Hel till ondskan personifierad, ”Djävulen, den himmelske gudens motbild. Gudinnan Hel förvandlades och tog gestalt av en manlig härskare nere i Helvetet. Platsen fick dock behålla sin benämning efter hennes namn. Men minnet av Hel finns fortfarande kvar i uttryck som ’fan och hans mormor’, där mormor knappast kan vara någon annan än det fornnordiska dödsrikets tidigare husmor och härskarinna.
Freja ersätts av Frigg
Freja var fruktbarhetsgudinna och följande texter tyder på att hon låg med alla. Vi kan anta att sexualakten var en del av hennes kult. Om det var så kan vi också anta att unga virila män hade en fördel framför de äldre. Var det likadant i alla ursprungsbefolkningar? Är det anledningen till att Gamla testamentet så starkt betonar äldre mäns förmåga att bli fäder?
I en diktsvit beskrivs Freja så här av Loke
”Freja, var tyst, du är fuller välkänd,
du är då ej fri från fel:
Bland asar och alver som äro här
finns ingen som ej har ägt dig.”
Senare fortsätter verserna om Freja så här
”Tid, du Freja! En trollkona är du
och full av allsköns ont;
Hos bror din funna dig de blida makter –
då släppte du dig, din slyna.
Ur Hyndlas dikt i den poetiska Eddan säger Hyndla till Freja:
”Ge dig härifrån! Nu önskar jag sova
hos mig får du icke mycken heder:
Du löper, ädla vän, ute om nätterna,
som geten Heidrun gör med sina bockar.
Efter Od for du alltid trånande;
flere komme innanför framskörtet på dig,
Du löper, ädla vän ute om nätterna,
som geten Heidrun gör med sina bockar.”
Så småningom gifter sig Oden med Frigida (som jag skrev om i förra inlägget). Hon kallas Frigg vilket jag i ofta blandat ihop med Freja.
Jag söker inte namnen, jag söker inte historierna – för jag tror att de skiftat mellan olika områden. Vad jag söker är däremot den världsåskådning som fanns innan de patriarkala religionerna. För varför skulle man inte njuta av sex? Ju mer jag tänker på detta känns det naturligt att de tidigaste familjerna snarare var uppbyggda som bisamhällen. Kvinnan var den som stod i kontakt med Moder Jord, gudinnan. Vem som var far till barnen saknade betydelse – vem modern var fanns det inget tvivel om. Runt modern kretsade livet. Männen var ute på jakt, på fiske, på handelsresor. Genom gåvor och bidrag till försörjningen fick mannen mat och husrum.
”Inte spilla säd på hälleberget”
I Gamla testamentet berättas om Onan som spillde sin säd på jorden.
Första Moseboken 38:8-9
”Då sade Juda till Onan: »Gå in till din broders hustru, äkta
henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder.»
Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
egen, lät han, när han gick in till sin broders hustru, det
spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin broder. Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade han också honom.”
Det misshagade Herren. Från och med nu skulle sex endast användas för barnalstrande. Inga fruktbarhetsriter med sex utanför äktenskapet, inget offrande av säd.
På många platser finns skålgropar. Hur de användes för flera tusen år sedan vet vi inte, men in i modern tid har människor offrat i dem för att få hjälp. Gunilla Carlson spekulerar i om uttrycket att inte spilla säd på hälleberget betydde att mannen varken skulle onanera eller på annat sätt rituellt avge sin säd i hällebergets skålgropar. ”Judarna och den kristna kyrkans folk spred föreställningen att mannen med ett sådant handlande avlade smådjävlar. Den nye gudens påbud betydde att i de fall mannens säd skulle avges, skulle det ske i en hustrus sköte i avsikt att uppfylla jorden med ett folk förbundet med den nye Herren Gud.”
Tidigare religiösa företeelser förvandlas till sin motsats
- Kvinnans heliga könssafter blir smutsiga eller orena
- Gudavärlden blir himmelsk och ljus istället för underjordisk och svart
Egenskaper flyttas
- Oden (som är en sen Gud) övertar flera egenskaper som tidigare förknippats med hednagudinnor och besjälade naturföreteelser. (Slutligen blir han både allvetande, allseende och vis.
Treenigheten
- Oden, Tor och Frej bildade en triad som övertog det mesta av de tre ödesgudinnornas (nornornas) funktioner. Så småningom blir det Gud Fader, Sonen och den Helige Ande som representerade tretalet.