Den 21 mars i år – mitt under värsta coronahysterin debuterade jag som författare. Världen stängde ner och alla föredrag ställdes in – eller ställdes om till digitala alternativ.
Min debutroman – Oväsen i Älvdalen – handlar om de första häxprocesserna i det stora oväsendet. Jag sökte svar på frågan Vem tände bålen? Hur kunde man avrätta omkring 300 personer mellan åren 1668 – 1676? Och så funderade jag på om något liknande kunde hända igen.
*
*
Hur blev jag författare?
Fram till februari 2014 drev jag advokatbyrån på Österlen. Hög arbetsbelastning och konflikter både privat och med en anställd ledde till utmattningsdepression. Det var faktiskt så illa att jag var nära att ta mitt liv. I tiodagar var jag inlåst på psykiatriska kliniken och elchocksbehandling var inplanerad.
(Högläsning sid 29 trejde stycket i Sätta punkt. )
*
*
*
*
Protokollet
Beslutet att tacka nej till elchocksbehandling innebar också att jag fick lämna allt. Kvar hade jag bara borgensåtaganden och privata skulder. Hur kommer man vidare från det? Under en permission från psykiatriska kliniken var jag på biblioteket där jag scrollade på FB och hittade en skrivretreat i Älvdalen. Jag hade ingen aning om var Älvdalen låg, men bestämde mig för att resa dit. Först när jag bokade tågbiljett insåg jag hur långt iväg det låg.
Men jag behövde komma bort. Målet var att sova och skriva ett enda blogginlägg om dagen. Därför kan du här på bloggen följa hur jag gick på en meditationsgudstjänst i kyrkan där bänkgrannen berättade att det var i Älvdalen häxprocesserna började. Fram till dess hade jag trott att häxprocesserna började i Lillhärdal – så jag bestämde mig för att ta reda på mer. På biblioteket lånade jag en hel hög med böcker, som jag inte orkade läsa. När jag skulle lämna tillbaka dem upptäckte jag en avskrift av minnesanteckningarna från 1668 och bestämde mig för att återvända.
Sammanfattning av hur boken kom till.
*
*
*
*
Historisk roman
Arbetet med boken blev min väg tillbaka till livet. Fast 2014 hade jag ingen aning om att det skulle bli en bok om häxprocesserna. Planen var att skriva böcker om juridik. För att förverkliga författardrömmen anmälde jag mig till skrivkurser i Ystad för Susanna Alakoski och Mats Söderlund. På en av dessa kurser hade jag kommit fram till att jag skulle skriva en novellsamling med tolv noveller om häxprocesserna. Mats Söderlund frågade om jag inte skulle skriva en bokserie istället.
Det blev bokserien Eldarna där jag skrivit kontrakt med Hoi förlag om de första tre böckerna. (Men ärligt talat tvivlar jag just nu på min förmåga.)
*
*
*
*
Den första boken handlar om kusinerna Marit och Anna som båda blir anklagade för trolldom. Alla personer i boken är verkliga och jag har byggt upp karaktärerna kring bevarat material.
Det finns tre avhandlingar som berör häxprocessen i Älvdalen. Individerna är noggrant kartlagda och jag har svårt att tro att det finns någon bevarad information som jag inte haft tillgång till. Men jag ville inte skriva en faktabok. Jag ville att läsaren skulle få uppleva det Marit upplevde, känna det Marit kände.
Sammanfattning av researchresorna
Som jurist ville jag också förstå hur det kunde hända. Vilka lagar gällde? Ju mer jag letade desto mer besatt blev jag av ämnet. Inläggen här på bloggen svällde, jag startade sidan www.trollkona.se för att strukturera materialet.
Så fick jag idén att försöka gestalta 1600-talets juridik.
Det sägs att Jan Guillou gav upp försöket att skriva en roman om häxprocesserna och istället skrev Häxornas försvarare.
Paralleller
– Dåtid – nutid
Jag lät Notarien få en egen röst i boken, eftersom jag suttit ting kunde jag hitta paralleller mellan dåtid och nutid. Tankar som jag kunde plantera in hos Notarien.
- Nån-annanismen
- Den tysta massans ansvar
- En yttre fiende
– Eget liv
- Notarie, se ovan
- Heder, rädslan att misslyckas
- Från aktad till föraktad
– coronakrisen – trolldomskrisen
- Rädslan som leder till hysteri
- En osynlig fiende
- Åsidosätta lagar
Livet idag
2018 hade jag skrivit igenom Oväsen i Älvdalen och började skriva på del 2 i bokserien. Cykelhandlaren tyckte att vi skulle undersöka våra födelsemärke. En rutinkontroll trodde jag, men ännu en gång räddade Cykelhandlaren mitt liv. Ett av födelsemärkena innehöll malignt melanom. Och det satt på en plats där jag hade ont inuti. Läkarnas lugnande ord spelade ingen roll, jag var övertygad om att cancern spridit sig. Samma sommar brände solen sönder gräsmattorna och dödsångesten övergick till klimatångest. Texterna från den sommaren har jag bearbetat för antologin Skiftet som har sista releasefesten i Ystad idag. Jag har faktiskt varit med en stor del av dagen via zoom.
Min ångest vände jag till engagemang. Vi har alla våra sätt att fly ifrån problem. Jag gör det genom att hålla mig sysselsatt. Rädslan som spreds i samhället med covid-19 ledde till
- Sveriges första digitala bokmässa den 27/6 (plats Billesholms folketspark)
- Kvinnohistorier.se med författarfikor och skrivkurser digitalt – eller som idag via hybridevent där även detta blir en del.
- Trolldomsprocesser med youtubekanal (de inställda föredragen omvandlade jag till minidokumentärer)
- Berättarkonserten Oväsen i Älvdalen med Anna Vild
- Låten Älven från albumet Oväsen som släpps i vår
- Tidsresebyrån där vi reser långt i tiden istället för långt geografiskt
Och gemensamt för alla dessa projekt är min vilja att göra något bra för klimatet.
*
*
*
*
18 maj 2018
”I fyra år har jag suttit i psykologfatöljer för att jag inte orkat leva – och nu vill jag absolut inte dö.”
Mina vita blodkroppar behövde omprogrammeras – de behövde förstå att det fanns många anledningar till att jag skulle leva. Varje morgon går jag en meditationspromenad där jag har pep-talk med dem.
”Samtidigt som jag följde och stöttade Greta Thunbergs skolstrejk verkade jag för att bevara ett nedlagt dagbrott… ”(Sidan 100 i Skiftet)
*
Idag ser jag mig som filantrop och författare – i den ordningen.