Söndagen den 13 september

”Den 13 septembris voro vi efter middagen församlade i sockenstugan till att delibrera om utslag och dom, vedervarande samma män och nämnd, såsom tillförende, då ock efter noga överläggande följande slut uti denna svåra sak gjordes.”

Orden är hämtade från de bevarade minnesanteckningarna som skrevs här i Älvdalen för 352 år sedan. Efter att ha räknat upp alla de anklagade och deras domar avslutas protokollet med

”Sist inkallades alla dessa ovanb.da med allmogen, och publicerades denna dom.”

Troligen hade domen formulerats under en längre tid. Kanske under en fladdrande ljuslåga i natten. När nämndemännen samlades i sockenstugan efter middagen lästes domen upp och de tillfrågades antagligen om de var ense. Jag skulle tro att den diskussionen hade förekommit många gånger under de 9 dagar förhandlingen pågick eftersom nämndemannen från Våmhus, Mats Persson, hade valt att avgå den 10 september.

”Den 10 septembris continuerade rannsakningen uti förb.da prästerskaps och nämndens närvaro, efter hållen bön, undantagandes Mats Persson i Våmhus, som för särdeles orsak dimitterades hem, och sattes i hans ställe Stefans Anders Jonsson i Dysberg, den där nu avlade sin nämndemansed.”

När nämnden inte kunde enas om ett utslag fick minoriteten avgå och andra sättas i dess ställe. Vi kan anta att Stefans Anders Jonsson var en jasägare. Sådana finns det gott om även idag.

Sex år har jag sökt svar på frågan hur det kunde hända. Letat paralleller med nutida fenomen för att kunna gestalta. Och drömt om en upprättelse för dem som drabbades av häxhysterin. För det var betydligt fler som drabbades än de 300 som avrättades mellan åren 1669-1676. Hur många som torterades i förhållande till antalet avrättade är svårt att bedöma, men i Mora avrättades 15 av de 60 som anklagades i den första rannsakningen. Så om 300 avrättades kan vi anta att 1.200 anklagades och av dessa har troligen en hel del utsatts för olika former av tortyr för att få fram erkännanden. Vilka skador de fick vet vi inte – men från häxprocesserna i Åls vet vi att de anklagade där fick bestående men.

I boken Märket lyfter Carina Karlsson fram följderna för den avrättade Lisbetas barn. Hur många barn som förlorade en förälder får vi heller aldrig veta. Och behöver vi ens få veta. Det är inte svårt att föreställa sig barnets situation. Du har påverkats att vittna mot din mor som sedan torteras och avrättas inför dina ögon. Jag tror inte barnen var onda – jag tror bara att de var rädda att svara fel på överhetens frågor.

Det glädjer mig att Tezzensboklista på instagram reflekterade över parallellerna med Kevinfallet i ett inlägg för sex dagar sedan.

Idag kommer jag finnas vid Sockenstugan från kl 14 för att svara på frågor om boken Oväsen i Älvdalen och den research jag gjort för att kunna skriva den. Vi har ytterligare framträdanden inplanerade på vår resa söderut och det finns utrymme för möte med journalister. Men därefter lämnar jag det här projektet till Anna Vild. Dessa dagar har jag fullständigt tömt ut mig på alla mina intryck och all den forskning jag gjort. Jag vet att erfarenheterna är i trygga händer – att de kommer förvaltas väl. Men jag måste gå vidare om det ska bli fler böcker i bokserien Eldarna. Scenerna pockar på och behöver skrivas – då behöver jag vara närvarande i dem och inte någon annanstans. Jag intalar mig själv att morgonens inlägg på instagram är det sista på väldigt länge. Att den som vill följa mig hänvisas hit till bloggen eller till Anna Vild. Den här resan är ett överlämnande. Till Anna överlämnar jag materialet och runt henne finns redan ett nätverk som hjälper henne förvalta det.

Nu finns även en sida där vi samlar information om Nordiska trolldomsprocesser – tillsammans kan vi hjälpas åt att sprida kunskap.

Så här löd domen

Sententia.

Gertrud Svensdotter, Gulichs Anna Olsdotter, Anna Eriksdotter, Lars Persson

Ehuruväl rätten om dessa efterskrivna, näml.n Gertrud Svensdotter, Gulichs Anna Olsdotter, Anna Eriksdotter och Lars Persson hade ett stort betänkande, i anseende därav att de uti sina barndomsår, då de uti deras enfaldighet icke kunde skilja det onda från det goda, så beklagligen till denna trollskap äro förförda och bedragna vordna, likväl emedan de såvida äro komna 1. att de själva hava begynt denna djävulskap praktisera, 2. förfört andra med sig, 3. gjort därigenom deras nästa stor skada, förutan det att de 4. hava avsagt sig Gud den helga trefaldighet, och i det stället givit sig djävulen i våld både till kropp och själ, med vilken de ock 5. hava haft deras lekamliga boleri, ty kunde rätten icke befria dem ifrån det straff som Gud själv Exod. 22:18 över slika statuerar. Med mindre efterföljande skäl deras straff icke kan lindra, näml. 1. att de (såsom ovan förmält är) i barndomen därtill äro bedragna, då de intet förstånd på sådant hade, ej heller annat visste (såsom rannsakningen utvisar) än att det skulle bära till kyrkan när det bar till Blåkulla. 2. Att de nu merendels så frivilligt och rotundè hava allt tillstått, bekänt och refererat vad de i detta mål veta. 3. Att deras kyrko- och själaherde Hr Lars Elvius (som berömligen låter sig om deras rätta omvändelse vårda) giver om dem ett gott hopp om deras sanna botfärdighet, till vilket ock icke ringa tecken är att de (vilket en kristen människa utan tårar icke haver kunnat se och åhöra) med gråtande ögon hava stått och förmant, rått och med uppräckta händer bidit de andra villfarande, det de skulle för Guds och Jesu Kristi [fol. 44r] skull bekänna sin brott, ångra den och falla Gud och överheten till fota med en innerlig och allvarsam bön, såsom de ock själva hava beklagat deras galenskap och dem som så illa hava emot dem gjort att de på en så orättan väg dem förlett hava. 4. Att såsom Gud haver unt dem den nåden, det de till sanningens bekännelse och en rätt omvändelse äro komna, alltså kunde ock de genom Guds nåd vara de andras väktare som ännu icke uppenbara äro och till äventyrs kunde men icke torde för dem bruka denna trolldom så framt de (oförgripligen) förskonts livet och med lindrigt straff belades.

5. Skulle de ock efter högsta rätten straffas föras härifrån uti häktelse och där bliva någon tid sittandes, torde de till äventyrs dragas till sin förra villo igen, där de må hava sina föräldrar, förvanter och själasörjare som dagligen, medan de hemma äro kunna hava på dem en noga uppsikt, och så mycket bättre draga omsorg för deras salighet, helst emedan de ock själva göra om sig en god försäkring till bättring och en sann Jesu Kristi kunskap.

6. På det sättet skulle dock oförgripligen Satans rike icke litet men och avbräck lida om dessa förförda barnen vid livet förskonte stadigt och framgent i allan sin livstid continuerade uti en ren Guds dyrkan.

För dessa skäl skull är nämnden så väl som prästerskapet bevekta vordna att fälla för ovanbemälda barn en underdånig förbön.

Bälter Matses son And[ers], Hans Hansson, Mats Matssons barn: Per, Anna

Ovantalda skäl synes (dock allt oförgripligen) så mycket mera kunna lindra dessa efterföljande barns straff näml. Bälter Matses son Anders, Hans Hansson och Mats Matssons på Åsen barn Per samt Anna, som de allsingen progress häruti hava gjort eller ännu lärt själva att föra denna djävulskonsten till praxin, utan såsom de, så väl som de andra 4 tillförende nämnda, våldsamligen och utan deras vetskap [fol. 44v] äro i begynnelsen åstadtagna, alltså är med dem intet vidare kommet än att de sina handledare följt hava. För vilka nämnden tillika med prästerskapet underdånigst bedja, och säga sig icke kunna hava samvet[e] att döma dem ifrån livet för ovanmälda argument.

Mats Jonss[ons] dott[er] Karin, Mats Mats[sons] d[otter] Karin, bägge i Västermyckeläng, Bälter Matses dotter Marit på Åsen

Mats Matssons dotters i Västermyckeläng och Mats Jonssons dotters ibidem, bägge Karin vid namn, samt Bälter Matses dotter Marits bekännelse vad vidkommer, så höll rätten det så före, att det intet annat haver varit än bara en lusus Satanæ uti sömnen, därmed till att förvilla hela verket och göra de oskyldiga lika med de skyldiga, eller ock att de av andra hava kunnat höra dessa relationer som de om denna färden gjort hava, vilket dem till äventyrs åter i sömnen haver förekommit; Och alltså kunde icke bägge förenämnda Karin givas något säkert vitsord uti den beskyllning som de Feet Anders Britas Marit tillade, såsom skulle hon hava fört dem till Blåkulla, besynnerligast emedan Mats Jonssons dotter under rannsakningen och förhöret beslogs med tvetal och Mats Matssons dotter uti allt icke var rättviser på sig. Dessförutan hava ingen av de andra beskyllda nämnt denna Marit, ej heller är om henne någon misstanke. Varför fann rätten rådligt att låta Gud och tiden denna sak bedöma och därmed kändes Marit fri. Befalldes ock barnens föräldrar med flit och allvar lära dem läsa, alltid hålla dem till gudaktighet, ärligt och lovligt arbete, så att de icke låtas uti självsvåld och vårdslösa.

Sammaledes befalldes barnen att var de oftare härefter skulle av någon föras på denna vägen, skulle de genast utan uppskov kungöra sådant antingen pastori eller länsmannen.

Lasse Matsson på Åsen

Lika beskaffenhet höll rätten ock var med Lasse Matsson på Åsen, i synnerhet att de som betygade sig hava sett honom i Blåkulla, och hört talet där [fol. 45r] om honom såsom skulle han bliva mågen därsammastädes, säga sig sådant hava hört, och honom där sett sedan de voro uppröjda och sig bekänt hade, vilket giver ett sådant eftertänkande att Satan hade honom ställt för deras ögon ibland de andra sannskyldiga. Därför kunde rätten icke annat göra än lämna hans sak Gudi som i sinom tid väl låter i ljuset komma var något slikt om honom nu fördolt är.

Anna Jonsdotter i Kittan, Justina Margeta, Känn Anders Brita

Anna Jonsdotter i Kittan berättelse att vara till Blåkulla förder utav Erik Larssons hustru vid sjön Justina Margeta benämnd av vilken, såsom ock av Känn Anders Brita på Näset samt Mickels Kerstin änka på Åsen, hon skall osynligtvis vara med ris slagen sedan hon bekände var hon hade varit, är den allvetande Guden bäst bekant. Denna rätten kommer det intet annorledes före än såsom ett Satans spökeri, vilken (dess Gudi vare klagat) alltför stor makt uti denna fattiga församlingen haver fått till att öva sitt raseri, i synnerhet alldenstund om dessa 3 ovannämnda hustrur allsintet tillförende är försport som sådant trollväsende anrörer. Höll därför rätten tryggast att befalla detta Gudi och tiden.

Anna Olsdotter på Klitten

Anna Olsdotter på Klitten belangande, emedan såsom emot henne icke är mer än ett vittne, som dock icke alldeles säkert är, ty kändes hon fri.

Håll Anna på Klitten

Hennes moder Håll Anna, en fattig kvinna haver fuller ej heller flera som tyga denna trollskap emot sig, än Bland Anna, den där ock uti sin sjukdom både förr så väl som efter Herrans H. Nattvards anammande henne revocerat haver, och dessförutan Anna Olsdotter i Loka, som allenast ett vittne är. Fördenskull höll rätten rådligast uti slika mörka saker att fria en skyldig än fälla en oskyldig, och alltså henne i det målet frikallade. Men att hon haver brukat något signeri, som hon ock själv utan något förnekande frivilligt bekänner, gråtandes utlovar därmed avstå och aldrig hädanefter sådant öva, det hänskjuter uti den högl. kungl. hovrättens högvisa betänkande och nådiga resolution denna rätten underdånigst.

[fol. 45v] Gunnar Olof Jonsson på Klitten

Sammaledes hade icke heller rätten någon grund att binda Gunnar Olof Jonsson på Klitten till denna trollskap, eftersom Lok- och Bland Anna sin bekännelse om honom återkallat haver och därförutan intet annat än ett 11 års barns vittne finns, som full vitsord ej kan givas.

Skord Karin

Så finns ej heller emot Skord Karin sådana laggilla vittnen som rätten kunde säkerligen tro eller hava något stadigt fundament av till att lägga någon dom på (Anna Olsdotter i Loka undantagandes) och förutan det att de (exceptu Bland Anna) alla däruti överenskommo, det de allenast en gång hade sett Skord Karin i Blåkulla näst för än de sig bekände och uppenbarade, och sedan några resor, vilket den allvise Guden rätteligen är bekant om sådant icke kan hava varit Satans bedrägeri och falska föreställande, Så haver ock Bland Anna igenkallat sin bekännelse om henne, och därpå begått Herrans H. Nattvard. Tycktes fördenskull in re tam dubia bättre vara att absolvera reum, än condemnera in fortem och således kändes Skord Karin denna gången så vida fri, att ingen må henne detta vräcka, med mindre dess starkare och ljusare skäl sig emot henne i detta mål yppa kunna.

And[ers] Mickelsson i Kittan

Med Anders Mickelsson i Kittan som den ena söndagen haver för pastore utan någon föregången frågan gjort i denna trolldomskonst en frivillig bekännelse och den andra söndagen näst därefter tagit sin ord igen, sägandes hava bekänt osanningen på sig, fann rätten för gott icke för mycket hava till doms. Gud som sanningen omsider låter lysa, varder den i sinom tid framhavandes.

Gyris Marit, Lok Anna, Knåpar Elin

Gyris Marit, Lok Anna och Knåpar Elin kunna såväl för de starka skäl och vittnen emot dem äro, som (efter ett mödosamt arbetande) deras egen tillkomna bekännelses skull, för den troll- [fol. 46r] domslast de i många samfällda år brukat hava, varmed de hava avsagt sig Gud deras skapare, återlösare och helgare, blivit Satans trälar, förfört flera med sig uppå den onda vägen, och gjort sin nästa mycken skada på hans egendom, ja ock hälsa, icke befrias ifrån det straff som Gud Exodi 22:18 sådana missdådare pålägger.

Mats Mickelsson, Bälter Matses hustru Marit, Per Hanssons Kerstin, Ris Anna

Och oansett Mats Mickelsson, Bälter Matses hustru, Marit Nilsdotter, Per Hanssons Kerstin och Ris Anna enständigt neka sig veta utav någon trolldom; Likväl emedan så många starka vittnen med skäl och alla omständigheter så klarligen dem detta övertyga, och besynnerligen de tvenne äldsta trollkäringar, Gyris Marit samt Lok Anna, som sig omsider hava bekänt, vittna emot Mats Mickelsson emot Bälter Matses hustru hennes egen moder förb.da Gyris Marit och be.da Lok Anna samt 2 st. hennes egna barn med gråtandes ögon, emot Per Hanssons Kerstin samma äldsta trollkäringar hennes egen broder, samt tvenne hennes egna barn, och emot Ris Anna hennes egen svärmoder ovanbenämnda Gyris Marit, förbe.da Lok Anna och Knåpar Elin, samt alla barnen emot dem vardera, förutan deras sällsamma affekter, uppsikt, hys omskiftande samt andra ovanliga händelser som sig hos dem nu under rannsakningen och uti deras häktelse äro förlupna så att rätten av allt detta icke allenast fattar om dem uti detta målet en stark inspicion, utan ock nämnden för ovantalda skäl skull ingaledes kan befria dem därifrån. Varför de ock efter ovanförmälda Guds lag blevo ifrån livet dömda.

Marit Matsdotter

Vad nu Marit Matsdotter be.da Ris Annas dotter anlangar, så gavs om henne en stor och framför alla de andra en märklig consideration; Ty skulle man döma henne efter sina utvärtes affekter, gråt, blygsamhet, i uppsikt, tal och svar, hövlighet, allvarsamhet uti nekande, och stadiga tålighet uti lidande av allt det som henne överkom; Skulle [fol. 46v] man betänka det berömliga vittnesbörd hennes kyrkoherde om henne bar uti sina kristendomsstycken och sin gudstjänst; Skulle man ock ihågkomma de ynkliga åthävor hon så under påstående rannsakning som vid alla hållna bönestunder vist haver, utav vilka vars och ens hjärta så är intaget och bevekt att ögonen det också på var i synnerhet hava måst betyga, vilket jämväl nu under själva deliberationen över domen är hänt, så skulle man utav allt detta ingen annan conclusion kunna göra än som vore för denna trollkonst alldeles fri. Och går man saken något närmare, så tycktes utav detta intet annat vara att subsumera, än att Satan med henne ett gruvligt och nästan ohörligt spel måste driva, ty är hon i saken fri och oskyldig (det Gud och hon själv känner) så kan man härutav så mycket ljusligare skåda Satans illistighet till att stämpla emot en oskyldiger och hans oupphörliga flit till att ofreda, beängsla och med allehanda förtret och oro tillsätta en människa som aldrig har kunnat tänka på sådant mycket mindre givit någon ringaste orsak därtill. Är hon ock saker, och med en sådan utvärtes skenhelighet samt bevekliga åthävor så kan intaga ens hjärta att man utan en synnerlig commotion och commiseration varken kan se eller tänka på henne, så har hon ock med sin lärmästare djävulen så mycket djupare helvete att förvänta.

Men ehuru om allt detta kan vara så kan rätten icke gå ifrån acta och probata, utan alldenstund hon med så många vittnen är förvunnen, de där allt omständligen henne denna trolldomskonst påföra, ty kan icke heller nämnden och samtliga rätten värja henne i ty mål, utan kändes vara till samma straff fallen som de andra brottsliga. Exod. 22:18 Dock allt detta den högl. kungl. hovrätten i största underdånighet hemställt.

Sist inkallades alla dessa ovanb.da med allmogen, och publicerades denna dom.