Ur wikipedia
1522 håller riksföreståndaren Gustav Vasa rådsmöte i Örebro efter återtagandet av Örebro slott från danskarna den 30 januari.
Den äldsta bron över Svartån kallades ännu till 1600-talets mitt Örebron (numera Storbron), och det kan alltså vara på själva bron det äldsta dokumenterade namnet Horebro syftar[15]. Nästa kända skrivning av ortnamnet är Ørabro (1260). Staden har fått sitt namn av den bro som fanns där Örebroåsen genombryts av Svartån[16]. Ör är ett gammalt nordiskt ord, ’eyrr’ på isländska, som betyder ungefär grus(bank)[17].
Örebro är beläget på och omkring en låg rullstensås på Närkeslätten, på bägge sidor om Svartån. Där åsen korsade Svartån gjorde rullgruset ån grund, och möjlig att ta sig över. Med tiden byggdes en bro över vadstället, som, då den vilade på bankarna av rullgrus, kom att kallas Örebron. Denna bro, liksom förekomsten av sju, ännu bevarade, landsvägar gjorde att det fanns goda förutsättningar för bebyggelse. De sju landsvägarna är:
- Vägen mot Västergötland som var en del av Eriksgatan.
- Vägen mot Östergötland över Tylöskogen mot Skänninge och Linköping.
- Pilgrimsvägen mot Motala och Vadstena.
- Letstigen mot Värmland och Tingvalla.
- Vägen norrut mot Västmanland och Dalarna.
- Vägen mot Fellingsbro och Arboga, en del av Eriksgatan. En sydligare alternativ väg till Arboga var Ramstigen.
- Vägen söder om Hjälmaren mot Vingåker och Nyköping.
Förutom vägarna fanns sjöförbindelse över Hjälmaren mot andra delar av Mälardalen. Denna förbindelse spelade utomordentligt stor roll, både sommar- och vintertid.[18]
Slaget vid Örebro stod 1161, då enligt Västgötalagens kungalängd kung Magnus Henriksson togs av daga av Karl Sverkersson.
Någon gång på 1200-talet tros Örebro ha fått stadsprivilegier. Örebro stad bestod på den tiden bara av kvarteren mellan Storbron och Stortorgets västra del, samt kvarteren runt torget. Huvudgatan genom Örebro, den så kallade Gatun, dagens Drottninggatan–Storgatan, gick från söder till norr, dock med en annan sträckning än dagens. Det var länge stadens enda gata.
Det blev intressant för makthavare att kontrollera denna knutpunkt. En kungsgård finns dokumenterad vid Örebro år 1347. Det var troligen kung Magnus Eriksson som på 1350-talet lät anlägga en fästning på den holme där det nuvarande Örebro slott ligger[19].
Under medeltiden var Örebro inblandat i många stridigheter. Fästningen byggdes på 1300-talet ut till en borg och belägrades vid upprepade tillfällen. Vid karmelitklostret (Vårfruklostret, se nedan) uppstod redan på 1300-talet en skola, Örebro skola.
På 1400-talet styrdes det dåvarande Sverige från Danmark av kung Erik av Pommern som såg Sverige som ett lydrike till Danmark. Landskapen i Sverige styrdes av svenska fogdar som var överlöpare. Den kanske mest kända ”erövringen” (befrielsen från danskarna) av Örebroborgen gjorde Engelbrekt Engelbrektsson år 1434. Borgen förlänades senare till honom.
Vid den nya bron växte snart en liten köpstad upp. Under det sena 1500-talet ingick Örebro i Hertig Karls (senare Karl IX) hertigdöme. Staden fick ensamrätt på järnhandel i regionen och Örebros köpmän förmedlade export av Bergslagens järn och sålde i gengäld livsmedel till bergsmännen. Befolkningen i Örebro steg till 600 personer på 1500-talet. Flera riksdagar hölls i Örebro på 1500-talet. Kung Karl IX byggde om borgen till ett modernt renässansslott.
I Örebro hölls landstingen och samtidigt den stora årsmarknaden Hindersmässan (Hindriksmässan). Detta skedde på Henriksdagen, den 19 januari. Numera är Hindersmässan framflyttad till omkring den 26 januari. Vid landstingen mottog kungarna hyllningar av närkingarna. Platsens vikt som landskapets huvudort, i förening med dess läge, gav den betydelse för hela riket, därför att den användes ofta för möten och herredagar, bland annat i februari 1529, då ett kyrkomöte där fattade viktiga beslut och gjorde betydelsefulla uttalanden i reformatorisk riktning. I december 1539–januari 1540 hölls rättegång med Olaus Petri och Laurentius Andreæ. Dessa herrar svor den 4 januari 1540 på Gustav Vasas ”blotta” svärd att bli kungens ”lifsarfherrar trogne och hulde”, det vill säga förband sig till arvrikets erkännande.