Snoozar larmet för jag vet inte vilken gång i ordningen. För varje gång blir min löparrunda kortare. Känner redan hur jag saknar mina ändlösa helger av att göra ingenting.
Igår vaknade jag vid 5.30 – hade blocket bredvid sängen. Skrev ner tankar och planering. Slumrade till. Nya tankar. Den tänkta löparrundan brann inne. Snabb dusch innan jag och dottern körde i snöslask för att fira enda syskonbarnets ettårsdag. Trevlig samvaro.
Direkt i säng när jag kom hem. Idag ska jag träffa klient i Lund kl 10.30 innan häktningsförhandlingen som börjar kl 11.
Jag tycker alltid lika synd om klienterna. Att få ett häktningsyrkande ogillat är nästan omöjligt. Särskilt om klienten inte har bostad i Sverige.
Många som häktas är från Polen. På väg till Norge stoppas de i tullen. De tror att de bara har sin ranson av alkohol och cigaretter. Men åklagaren menar att det inte har varit köpt för eget bruk. Och så fälls de för att tillsammans och i samförstånd smugglat den totala mängden som fanns i bilen. Påföljden blir ofta fängelse.
De säger att de inte förstod att de gjorde något olagligt – och jag tror dem.
Jag funderar på hur det känns att bli anhållen och sitta inlåst. En av mina klienter satt häktad över julen. Hemma väntade fru och barn.
Detta är en sida av rättssystemet som det talas väldigt lite om. Funderar på om det finns några alternativa lösningar.
Men nu ska jag upp. Jag har inte sprungit alls i år pga förkylningen. Det är ytterst sällan jag avstår löpningen för det är så tungt att komma igång igen. En liten runda …och jag ska vara snäll mot mig själv…bara njuta…inte pressa mig.
Nu är ju inte rättsvillfarelse en ansvarsfrihetsgrund i Sverige. Vilka mängder tobak rör det sig om? Är det sannolikt att den ska rökas upp på vägen till och från Norge?
I vissa läge kan rättsvillfarelse vara en ansvarsfrihetsgrund – men det är inte det jag funderar över här. Mina tankar är mer allmänt hur det skulle kännas om jag själv hamnade i den situationen….