Ökad och säker cykling

Det är var ett tag sedan jag skrev om säker cykelglädje men jag är bara tvungen att kommentera den artikel Svt publicerade idag.

Kritiken mot regeringen: Har inte gjort infrastruktursatsningar för cyklister

Infrastrukturministern, Tomas Eneroth (S), svarar så här på kritiken

– Efter år av minskat cyklande i Sverige har regeringen satsat ordentligt på att vända utvecklingen. 

Regeringen har bland annat öppnat ett nytt Cykelcentrum för kunskap och forskning och ökat medel till cykel i den nationella infrastrukturplanen, enligt ministern. Kommuner och regioner kan också söka medel för cykelåtgärder och hållbara stadsmiljöer. 

Hålla – det här är bara blaha! Det behövs en helt ny syn på cykeln för att det ska bli någon förändring.

Ändrad lagstiftning

Så här skrev jag på bloggen efter Cykelfestivalen i Skurup i september 2019

Vad gäller cykelvägarnas placering styrs det till stor del av Väglagen. Enligt Väglagen kan det allmänna tilltvinga sig mark från fastighetsägare för att bygga allmän väg. Cykelvägar betraktas som tillbehör till allmän väg och omfattas också av möjlighet till markåtkomst mot fastighetsägarens vilja om den ligger i anslutning till den allmänna (bil) vägen.

Enligt föredragshållare på Cykelfestivalen saknas det möjlighet att “komma åt” mark i Sverige för cykelturistvägar. Ett exempel på detta är den segslitna utbyggnaden av Sydkustleden mellan Ystad och Löderup.

Inse vikten av naturnära och tysta cykelstråk

Psykisk ohälsa kostar årligen samhället 30 miljarder mer än alkohol och tobak tillsammans. Uppgifterna kommer från Insamlingsstiftelsen Natur och Hälsa. Ökad cykling ger daglig dos dagsljus. Om cyklisterna dessutom erbjuds vägar genom böljande natur med ren luft (istället för att cykla i avgaserna intill hårt trafikerade bilvägar) är jag övertygad om att den psykiska ohälsan skulle minska. Jag bygger denna övertygelse på mitt eget mående samt den forskning som finns på området. På insamlingsstiftelsens hemsida hittar du länkar till flera forskningsrapporter på området.

Prioritera en sammanhållen cykelinfrastruktur

I Bjuvs kommun kan jag inte ge exempel på en enda bra cykelväg. Underlaget är så undermåligt att du riskerar matvarorna i cykelkorgen när du handlat. (Senast lyckades jag skaka sönder sockerpaket på väg från affären i Billesholm.) Numera har jag en MTB för att ta mig till Bjuv pga alla höga trottoarkanter alternativt stora stenar som de använt som beläggning på cykelvägarna.

Vikten av god cykelinfrastruktur måste genomsyra alla beslut i stadsplaneringen. Först då kan vi minska de fossila utsläppen från transporter.

För några år sedan besökte vi cykelparadiset Nederländerna. Det borde vara ett krav för alla svenska beslutsfattare som arbetar med stadsplanering eller infrastruktur. På bloggen hittar du flera inlägg från Nederländerna.

På sidan cyklat hittar du en sammanställning från Nederländerna.

Snabbcykelvägen mellan Arnhem och Nijmengen – en upplevelse som alla beslutsfattare borde få innan de tillåts arbeta med stadsplanering.

Vi har mycket kvar att göra”

På den punkten håller jag med infrastrukturministern. Men att skjuta över problemet på kommuner och regioner är fel väg. Det behövs ändrat regelverk och bilnormen måste bort. Detta görs inte på kommunal och regional nivå.

– Men vi har mycket kvar att göra, framför allt behöver kommuner och regioner lägga väsentligt mer resurser framöver och stadsplaneringen måste sluta utgå från män och bilar. Jag kommer fortsätta att jobba för en ökad och säker cykling – och jag vill se att ännu fler väljer cykeln framöver.

Kan Coronakrisen bli ett paradigmskifte

Aldrig tidigare har Cykelhandlaren sålt så många cyklar som i år. Svt rapporterar också om ökad cykelförsäljning i resten av landet. I förrådsstädningar hittas cyklar som lämnas på reparation. Om vi ska använda det ökade intresset för att långsiktigt ändrade beteenden behövs det krafttag från myndigheternas sida NU.

Tillsammans kan vi hjälpas åt att uppmärksamma detta. Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.

Egentligen har jag lovat mig själv att inte lägga energi på den här sortens negativa inlägg. Istället fokuserar jag på att inspirera fler att cykla.

www.cyklat.se

I skrivande stund har min youtubekanal 246 prenumeranter. En enkel grej för att stödja mitt arbete är att prenumerera på kanalen.

Andebark på youtube

Tyvärr har Coronakrisen inte bara lett till ökad cykelförsäljning. Antalet motorcyklister på Söderåsen har också ökat. Söderåsen är inte längre en plats vi rekommenderar att cykla på. Det är förenat med livsfara att rulla ner från Stenestad när man riskerar möte med motorcyklister i alltför höga hastigheter.

Dessutom dränks fågelsången av vrålet från motorcyklar.

Det har fått mig att fundera över vem som äger tystnaden. Är tystnad och frisk luft en rättighet som ska vara gratis eller något vi måste betala för? Vad är i så fall priset priset på ren luft och tystnad? Och vem är det som ska betala – den som vill ha ren luft och tystnad eller den som tar tystnaden från andra? Är det dags att skapa en ny sorts reservat – reservat för tystnad där endast tysta fordon är tillåtna?

2 svar på ”Ökad och säker cykling”

  1. Martin Lundström skriver:

    Bra skrivet!
    På något vis verkar de flesta av oss sitta fast i en bekvämligetsbubbla, som många av oss har svårt att svårt att ta oss ur på egen hand. Dessutom förefaller det som om vi har starka ekonomiska krafter som med reklam underblåser jakten på kortsiktig njutning. Klippte gräs hos en bortrest bekant igår. Hon har både motorgräsklippare och en gammal omotoriserad cylinderfräslippare som hon själv inte använder. Tog den senare, det gick hur bra som helst, men en sådan är billigare och torde inte skapa lika många arbetstillfällen som en motorgräsklippare, för att inte tala om en åkgräsklippare. En bil generera förmodligen också oerhört många fler arbetstillfällen än vad en cykel gör. Blir vi dessutom friskare, då minskar behovet av arbetskraft i vården. Vi riskera arbetslöshet om många börjar cykla och klippa gräs med muskelkraft. Och all tid som frigörs, hur skall vi kunna sysselsätta oss., då vi inte längre har råd att flyga till Thailand? Vi kanske inte ens har råd med en vattenskoter och färg till grafittin.
    Det var bara några ogenomtänkta ordkombinationer som flög ut ur funderingscentralen när jag läst din artikel. Vi behöver nog lugna ner oss tror jag, öva oss saktmod och förnöjsamhet.

    1. Så bra tankar! Håller helt med!

      Funderar över mina egna val. Vi har lärt oss äta vildvuxet – och det finns massor. Ändå är det enklare att köpa en påse spenat i butiken. Jobbar verkligen med att skapa nya mer klimatsmarta vanor.

Kommentarer är stängda.