Juridiska formuleringar och dess betydelse i praktiken

Ibland blir jag fnissig när jag läser rättsfall. I juristernas värld är det viktigt att följa lagen – att utreda så att grunden för en åtgärd är rätt.
 
Jag ska erkänna att det var mitt problem när jag satt ting. När jag hittade en lösning som fungerade för alla inblandade ville jag genomföra det och menade att man ibland fick hitta praktiska lösningar och inte hänga upp sig på jurdiska formuleringar.
 
Nedanstående citat kommer från Karnovs rättsfallsbevakning;
Tre syskon i 80–årsåldern har hamnat i konflikt med varandra efter att föräldragården delats upp. Två av dem har tagit bort en gångbro tillhörig den tredje och dömdes i tingsrätten för skadegörelse efter att målsäganden drivit enskilt åtal mot dem. Efter att hovrätten meddelat prövningstillstånd, men innan huvudförhandling hunnit hållas, har målsäganden dock avlidit varvid de åtalade, såsom närstående, sagt sig ta över ansvarstalan och lägga ned åtalet med stöd av 20 kap. 13 § RB. Hovrätten finner att part inte samtidigt kan vara motpart och de båda åtalade inte kan ta över målet. Rätten finner vidare att det inte finns någon annan heller som kan ta över målsäganderätten. Då RB inte reglerar nämnda förhållande finner rätten att situationen närmast är att likna vid att målsäganden lägger ned åtalet med den följden att målet i straffrättsdelen avskrivs. Då dödsbodelägarna inte gjort någon framställan om att skadeståndsfrågan ska drivas särskilt avskrivs målet även i denna del. Även om målet närmast liknar fallet att målsäganden lägger ned åtalet frångår hovrätten den kostnadsfördelning som då normalt gäller och beslutar istället att vardera part ska bära sina egna kostnader.
 
Den avlidnes syskon har sagt att de vill lägga ner åtalet. Hovrätten har antagligen ägnat många timmar åt att fundera och diskutera för att komma fram till att – nej, det går inte. Det är inte reglerat i lag – men det liknar situationen när målsäganden lägger ner åtalet.
 
I praktiken tror jag inte att de inblandade bryr sig om de juridiska formuleringarna. Som person är jag för rastlös för att sitta och vända orden. Fortfarande har jag samma problem. Jag vill hitta lösningar. Skapa mervärden och inte hänga upp mig i att vrida på orden. Min otålighet ställer fortfarande till problem – därför är det himla bra att jag nu har så många biträdande jurister att delegera ärenden till.
 
Eftersom jag går igenom ärenden regelbundet med dem kan jag presentera mina snabba effektiva lösningar. De kan slå i lagböcker och skriva rätt. Tillsammans blir vi effektiva team.
 
Tillbaka till rättsfallet.
Tänk här har vi tre syskon. De lägger pengar på att bråka in i döden. Men de (i alla fall inte det syskon som avled) tänker på att motparterna ärver honom om han dör. Vilken mening var det med att tvista när det inte fanns något testamente?