Länge hade jag kvar min barnatro. Jag trodde på en gud utan att analysera – hade bara tillit till att han fanns där. Läste inte bibeln, gick sällan i kyrkan men inledde alla tentor med att tyst be fader vår med händerna knäppta över tentafrågorna.
Idag tror jag inte längre på gud, men det är en lång historia som jag redan skrivit om här på bloggen.
För mig handlar andlighet om den tillit som jag en gång hade till gud – att någon höll sin hand över mig, hjälpte mig om vägen skulle bli svår.
Flowet ser jag som ett uttryck för andligheten – det är när jag är i flow som orden kommer till mig. Det var så Oväsen i Älvdalen utvecklades. Tove Folkesson beskrev flow som ett tillstånd när du släpper ut alla de erfarenheter du samlat på dig, allt som finns undermedvetet.
För mig finns det många vägar att nå flow – en hel dags cykling, mountainbike med fullt fokus, en lång nerförsbacke med cykel, promenader i otyglad natur, ogräsrensande med maskrosjärn, yoga, tågtid, en löprunda, sex eller det där tillståndet mellan sömn och vakenhet.
Just nu funderar jag mycket på naturreligioner – både den som fanns i Sverige före den patriarkala asatron. Vilka var vanerna? Hittar vi ledtrådar till deras syn på andlighet hos de naturfolk som lever idag?
Några svar har jag inte – men upptäcktsresan har börjat och du kan följa #annasdalaresa på sociala media.
Tack Malin Lundskog för ännu en fantastisk morgonpromenad!
Existensiell hälsa enligt WHO
”Existentiell hälsa är de sammantagna processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människor förhåller sig til livets olika situationer i relation till sig själv, sitt sammanhang och sina personliga uppfattningar.” (Kostenius, C. & Melder, C. )
På Malin Lundskogs blogg kan du läsa mer om WHOs definition av existensiell hälsa.
Torsdagar klockan åtta träffas jag och Malin Lundskog på morgonpromenaden för att diskutera existensiell hälsa – du kan vara med via Malin Lundskogs instakonto som du hittar här.
Mina blogginlägg om existentiell hälsa hittar du här.
Naturen som religion
Sommaren 2020 ger David Thurfjell ut boken Granskogsfolk: Hur naturen blev svenskarnas religion (Norstedts förlag).
På Forskning.se hittade jag en intressant artikel med rubriken ”Naturen har blivit svenskarnas kyrka”. Nedanstående citat är hämtade från artikeln.
”Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle, menar också att svenskarnas relation till naturen är kulturellt betingad. Hon har gjort en rad studier i olika länder av hur människor hanterar kriser som att drabbas av cancer eller att förlora ett barn. I Sverige har de viktigaste strategierna för att hantera ett cancerbesked med naturen att göra. I naturen känner sig cancerpatienter närmare Gud eller det existentiella, hittar lugn och ro och känner sig som ett med naturen, det som i bland annat sufismen kallas ”varats enhet”.”
”I sin bok gör David Thurfjell en grundlig religionshistorisk analys av svenskarnas naturkärlek, med start i den fornnordiska förkristna religionen.
– Där var naturen helig, religionen utspelade sig i naturen. Man levde mitt i en värld fylld av gudar och väsen, säger han.
Med kristendomens intåg får svenskarna istället en religion som är knuten till städer långt borta som Rom, Nasaret och Jerusalem. Det heligaste finns inte längre i naturen utan vid altare i stadens mitt.
– Sedan kommer Luther och säger att det inte är naturen som är det viktiga, utan det gudomliga livet som naturen berättar om. Ett sent men tydligt exempel är raderna i Den blomstertid nu kommer om att ängar, säd och träd ”skola oss påminna Guds godhets rikedom”, säger David Thurfjell.
Naturreligioner
För en tid sedan läste jag artikeln ”Du och jag är de sista schamanerna” i ETC skriven av Göran Greider. Nedanstående citat är hämtade från den artikeln.
”Jag fascineras av de ord och myter som kommer från jordens urfolk. Jag tror helt enkelt att vi i någon mening magiskt måste besjäla naturen för att klara av att värna den. Jag menar det bokstavligt: Vi måste känna att träd och djur talar med oss. En asp är något mer än en biologisk organism.
Den amerikanske kämpen för ursprungsbefolkningar, Winona Laduke, själv med indianska rötter, skriver på ett ställe:
’Det finns ett direkt samband mellan förlusten av kulturell mångfald och förlusten av biologisk mångfald. Varhelst infödda befolkningar ännu finns kvar, finns där också en motsvarande enklav av biologisk mångfald. Ringlande floder som ännu flyter genom nordvästra USA är hem för den lax som sjungs tillbaka av de infödda. De få sista pantrarna i Florida lever kvar i de traditionella seminolernas närvaro, gömda i de stora cypressträsken i Everglade. Några av de sista stråken av präriegräs vajar på reservatsmark.’ ”
På upptäcksfärd till Vanernas rike
Inför nästa bok i bokserien Eldarna gör jag en researchresa tillsammans med Anna Vild. Du kan följa resan under #annasdalaresa i sociala medier.
Varje tisdag klockan fem på kvällen sänder jag live på instagram tillsammans med Anna. Du hittar våra samtal på andebark_forfattare fram till onsdagar klockan fem. Klicka här så hamnar du på kontot.
På hennes FB-sida kan du också följa resan.
Vi driver tillsammans Trolldomsprocesser
Mer om att hitta flow