Istället för joggingrundan som jag längtat så länge efter blev det en promenad längs stranden. Förkylningen sitter fortfarande i 🙁
Som vanligt är kameran mitt sällskap på promenaden – 70 bilder blev det… så ni lär få se klarblå himmel och hav den närmsta veckan.
Bryggorna var nästan dränkta i havet. Aldrig tidigare har jag sett ett så högt vattenstånd. 
Mina tankar var i visionen som jag jobbade med i går kväll. Och så tänkte jag på att vara entreprenör. Hur viktigt det är att omge sig med människor som inspirerar – som hjälper en tro att det går att genomföra det som tycks omöjligt.
Frida Jönsson på Fridas Grafiska är en av dem som inspirerat mig. Redan från första stund imponerade hon när hon kom med en bunt ”Lev Livet” till mitt första möte med nätverket Qlara. Ung, framåt, företagsam redan 2004. Det var tack vare henne som jag började skriva krönikor i Lev Livet. Det var hon som gjorde min första annons. Jag skickade en massa bilder jag tagit och bland dem hittade hon paragrafen i sanden. Många har beundrat bilden – men jag ska erkänna att jag inte lagt märke till den innan bland alla hundratals bilder. 
Sedan dess har Frida varit min marknadsavdelning. Det har varit enkelt att skicka iväg ett mail när jag behövt en annons. Frida har fixat – snabbt, enkelt och till bra pris! Vi har alltid haft en bra dialog – hon har vetat var jag befunnit mig i tanken och agerat som min förlängda arm.
Det är många tankar som tänks under min tvåtimmarpromenad, men dottern har förklarat för mig att jag skriver för långa blogginlägg. Därför stannar jag här. Istället ska jag ge mig på min målbild. Den har jag tänkt göra ända sedan jag första gången läste Munken som sålde sin Ferrari. Det var 2006 – tror jag… men jag har inte varit redo – inte vetat vad jag vill med livet… Men jag tror att jag vet tillräckligt mycket för att åtminstone börja på den. Jag har bestämt mig för att mina privata målbilder skall få sitta på den andra garderobsdörren. Det är dags att ge mig tid för ett privatliv… snart…