Det är fortfarande magiskt vackert i Älvdalen, även om älvdalningarna börjar längta efter våren.
På morgonpromenaden fotograferade jag hundägare i motljus.
”Men är det inte du Annika?” Hörde jag en röst säga. Det visade sig att jag träffat båda när jag höll föredrag på Tallbacken i september. Jo, nog kunde de vara intresserade att arrangera föredrag i maj också.
Efter en snabbdusch och frukost vandrade jag ner till Porfyr- och Hagströmsmuseet där jag skulle träffa Marit Norin på Happy-Älvdalen. Vi hälsade som hastigast på varandra när jag var i Älvdalen i november. Idag skulle hon guida på museet, men vi skulle säkert få en pratstund också. Jag tog med kamera och dator för att kunna skriva några rader om museet.
Det är märkligt ibland när man möter en människa, hur samtalen flyter så lätt, hur man tänker lika.
Timmarna på museet löste sååå många knutar i skrivandet. Plötsligt vet jag vad nästa bok ska handla om – Järnbärarland!
Till lunch kom Marits mor och moster. De skulle utforma texter till en ny utställning om Långö Liebruk. Med sig hade de både so-soppa (ja, när de uttalade det lät det som so/sugga – men det visade sig betyda storkok) och fastlagsbullar.
Som den självklaraste sak i världen bjöd de på mig också. Det finns en generositet i Älvdalen som jag verkligen uppskattar!
Det blev samtal om böckerna de skrivit, om barkbröd och trollkona.se. Och supergoda fastlagsbullar! Hembakade från grunden!
Här i Älvdalen känner jag mig lika hemma som jag en gång gjorde på Österlen, även om jag bara är här tre-fyra gånger om året.
Vill du läsa mer om Porfyr- och Hagströmsmuseet hittar du det här.