Över himlen hotar snön. På jorden har ljuden tystnat.
Det är som om jag har lättar att skriva här på bloggen än i skrivböckerna. Om om orden här är mer flyktiga.
Tänker att jag inspireras.
Att bilderna och dofterna bevaras inuti mig, att orden kommer när de är mogna.
Sparar bilderna som minneshjälp. Här är platsen där Länsmansgården låg. Samma uppförsbacke då som nu. Träden är lika även om de är nya.
Björkens grenar bockar
fogas till underkastelse
under snöns börda
Snön tynger ner trädens grenar
Några förmår resa sig av egen kraft
skaka av sig förtrycket
några behöver hjälp
en vindpust
en knuff från fågelvingar
och när de reser sig
kommer tyngden rasa
De flesta förmår resa sig
gång på gång
år efter år
De hårdaste bryts
de som inte förmår böja sig för överheten
de förmår sällan resa sig igen
De formbara reser sig
