Tacksamhet

Jag vaknar så oändligt tacksam! Börjar dagen med att höra hur älskad jag är – och överöser min Älskade med min kärlek.

Tänk vad lite jag visste om livet? Tänk, jag trodde att lycka fanns i bekräftelsen från andra. Genom resan ner på livets botten lärde jag mig. Det kan förkortas till Ting Tar Tid. Idag äger jag nästan inget, lever i tillit och kärlek. Och jag är så oändligt tacksam för de läxor livet lärt mig.

De senaste månaderna har det hänt något i mig som jag inte kan förklara annat än med ordet försoning. Bryggövningarna jag fick av min yogalärare Merethe var skitjobbiga, jag vill fortfarande inte göra dem – men jag gör dem ändå. Hon sa att de skulle hjälpa mig på djupet, öppna för mer kreativitet … ja, hon förklarade en massa annat också – men det får jag be henne skriva om här i en kommentar. För ärligt talat bryr jag mig inte så mycket. Jag litar på hennes ord, gör som hon säger. Bara gör – utan att tänka – och känner effekten.

Efter år av förnekelse har jag börjat lyssna på min kropp. För varje yogapass blir min kroppsnärvaro mer påtaglig. Merethe ser mina rörelser, kan förklara en låsning, ger nya övningar. Det har tagit lång tid att hitta tillbaka till min kropp, samla in mig själv. Resan har bara börjat.

Sakta försonas jag med det som varit. Bryggorna hjälper till att luckra upp minnen jag låst in i det förgångna. De luckras upp och syret som tillförs hjälper dem att förmultna som en kompost.

Det finns så mycket att vara tacksam för  – och det är jag … om jag skulle skriva en lista skulle den bli oändligt lång. Men det gör jag inte. Inte idag – kanske en annan dag … Jag fortsätter att gå mina morgonpromenader som innehåller dagliga tacksamhetstankar enligt Bob Hanssons modell. Och jag känner hur något händer i mig.

På tisdag är det fem år sedan jag lämnade in min utträdesansökan till advokatsamfundet.

Tillbakablickar

10 mars 2014

21 juli 2014 – att andas med hjälp av yogan

Bob Hanssons meditationspromenad