Gång på gång tittar jag på bilden.
Vad händer när något går i kras? När livet går i kras…
Jag minns exakt hur det kändes när jag lyssnade av telefonsvararen och fick beskedet från den anställde som frånträtt anställningen.
Det var som en lucka drogs undan, som ett stort svart hål slukade mig. Och jag kämpade. HerreGud vad jag kämpade.
Att bara kliva upp var en kamp. Som en orm ringlade jag ner för trappan, i kängorna och gav mig ut. På ren viljestyrka lyckades jag ta ut stegen, dra in luften, fylla lungorna. Varje morgon.
Sträckte på ryggen. Fyllde bröstet. Ett andetag, två, tre.
När jag kom in hade jag fyllt mig med styrka. Låtsas-styrka.
Så höll jag på tills jag inte orkade mer. I två år…
Inte konstigt jag var rädd för att kämpa, rädd för att vilja något.
Men så kom cancern och jag gav mig den på att jag skulle överleva – oavsett hur långt det hade gått.
Jag hade tur. Cancern fick mig att hitta styrkan, den som slumrat där hela tiden.
Fortfarande är jag skör.
Kanske har jag alltid varit det. Men det finns också en styrka.
I går träffade jag två fantastiska kvinnor.
Och jag kunde känna att jag faktiskt har de där sammanhangen. Det finns underbara människor i mitt liv. Jag är inte ensam.
I måndags hade jag Zoom-möte med tre Mogna Bloggare – tre kvinnor som peppar, som är kloka, som delar mycket av mina tankar. Trots att vi bara träffats över nätet vid två tillfällen känns det på riktigt. De känns som kollegor. Du anar inte vad jag saknat kollegor de här åren!!!
Och så har jag Sustainable influensers. Detta nätverk av människor som tänker som jag. Som också lever ett liv som är märkligt i andras ögon. Men här blir det självklart att sätta miljön först, att det är viktigare att minska klimatavtrycket än att skaffa prylar.
Det är så häftigt att kunna leva ut mina mest extrema tankar och idéer och ändå få känna mig normal.
Jag har alltid varit lite märklig. Har svårt att göra saker lagom. Har det där knäppa drivet … som nu när jag var i Älvdalen. Föredrag. Intervjuer.
Allt gick i ett rasande tempo.
Och jag var lycklig.
Jag behöver båda delar. Intensitet och lugn. Styrka och skörhet. Är det att vara bipolär?
Jag har bett min läkare skicka remiss för utredning.
För jag vill inte hamna i utmattning igen.
Jag kommer inte överleva fler depressioner. De blir värre för varje gång.
När solen går ner är det tid för vila. För återhämtning.
Det kommer en ny dag.
Tack för all pepp och gemenskap!
Kicki Westerberg – när jag hittade dig i Influencers of Sweden blev jag så glad. Revisor som ändrat livet från ansvar med många anställda till Ekonomisk PT
Malin Lundskog – alltså dina bilder på instagram. Energin sprudlar rakt igenom skärmen. Du har ett pepp i dina inlägg som får mig så glad. Och du är lika sprudlande när vi träffas på Zoom.
Chaly Danckwardt – så spännande att få följa din pilgrimsvandring på Camino de Santiago. När jag skulle lägga en länk till din sida blev jag så nyfiken på att läsa mer om dig. Ser redan fram emot nästa möte!