Den 7 septembris continuerade rannsakningen i närvaro av förb.de män och nämnd, sedan man en liten åkallan till Gud hade haft med en psalm och Herrens välsignelse.
Rättegångens fjärde dag ägnades åt att förhöra Anna, 9 år, och Hans, 11 år. Båda var från Åsen och hade även hörts på Fjärdingstinget i juni.
Anna Eriksdotter
Var syster till Erik Eriksson, som enligt protokollen var den som uppenbarade trolldomsväsendet. Redan när han gick vall i Gambodarna och Slängbodarna sommaren 1667 hade han blivit varnad av en vit man.
men om icke överheten ville hava straff över de gamla, att de kunde besinna sig själva sin galenskap, så varder Gud kommandes med hunger och svält över hela landet, och är ännu litet igen av nådens tid, och när detta vore straffat skulle Satan nederligga i 3 dygn och sedan bjuda till att uppstå igen, men äntligen bliva nederslagen med sitt anhang och aldrig mera uppkomma igen.
Här kan du läsa mer om Anna Eriksdotter.
Hans Hansson
Hans Hanssons berättelser från juni och september skiljer sig på flera punkter. Här kan du läsa mer om Hans Hansson.
Här hittar du analysen av förhören med Hans Hansson.
Bakgrund till de ändrade utsagorna
Efter Fjärdingstinget i mitten av juni hade folket begett sig till fäbodarna. Gertrud Svensdotter tillbringade troligen sommaren 1668 på samma fäbodar som Hans Hansson och syskonen Eriksson. Vad pratade de om när de vallade kor och kritter tillsammans?
Ett ting var en stor händelse i byarna. Att tinget höll på i så många dagar var ovanligt. Dessutom var det ett extrainsatt ting som bara behandlade trolldomsanklagelser. Det är lätt att tänka sig hur allt fler sökte sig till kyrkbyn för att få en skymt av de anklagade och vittnena.
Hur påverkade detta de gamla kloka gummorna i byarna?
Kvällen den 7 september händer det en hel del sedan tinget avslutats.
Stoor-Anna på Klitten
Sedan jag hemkom i prästgården och satt till måltid, kom bud till kyrkoherden ifrån Stor Anna på Klitten (om vilken ett uppenbart rykte länge haver gått att hon i många år hade brukat lövjeri och fördenskull vore misstänkt om de andra djävulskapen). Det hon var häftigt betagen och låg rätt för döden, begärandes b.de budskap, att kyrkoherden ville komma dit.
Pastor betänkte sig i detta ärendet således, att emedan såsom om henne detta rykte en sådan tid bortåt varit hade, och hon föraktat hans lärdomar och förmaningar, förvägrade han sig att fara dit, utan begärde att hon måtte skaffas hit.
Befalldes så länsman Lars Olsson genast fara åstad och föra hit henne, det han ock strax gjorde. Innan måltiden var ändad kom länsmannen tillbaka igen, sägandes sig hava mött ett annat bud i vägen, som visste berätta att Stor Anna var död bleven icke långt efter sedan det förra budet for åstad hit till prästgården.
Om dess sjukdom, tiden när hon sjuknade, huru hon sig åtburit hade, lät man och granneligen efterfråga och vad bekännelse hon gjort hade, och berättades att hon om natten emellan sistledne lördag och söndag (som var emellan den 5 och 6 hujus) sjuknade och är henne allt mer och mer tämligen ansatt vordet. Något tillförende förrän hon avled, är henne förehållet det rykte som om henne utspritt var, trolldomsväsendet angående huru såsom hon är kommen i misstanke därför, och hon kände nu dödens stämmingebud [sic, tror jag], alltså är hon förmant vorden att hon skulle runt ut säga vad hennes samvete därom visste, antingen hon var därtill skyldig eller oskyldig, icke annorledes än hon kunde inför Gud gladeligen svara, där hon nu skulle bliva hädanryckt eller ock för världslig rätt sin sak förfäkta, var hon kunde komma till sig igen. Därtill skall hon således hava svarat, att vad lövjeri angick, kunde hon icke säga sig fri före att hava sådant brukat, givandes sig därtill skyldig, men att hon med de flera skall hava farit till Blåkulla haver hon alldeles förnekat. Vid denna bekännelse är hon ock avliden.
Look-Anna som hållits vaken börjar yra – och plötsligt kommer genombrottet i utredningen.
Efter måltid gingo vi bort till Lok Anna vid pass sina 70 år, som än sjuk låg och efter en andäktig suck till Gud med en vers, förmantes hon av prästerna att bekänna sanningen uti det som henne tillsport bleve, och intet dölja eller lägga det på sitt samvet[e] som kände henne uti själva dödsstunden (om icke förr) kvälja; hon vore icke heller viss uppå dödsstunden besynnerligen uti denna sin lägenhet, måtte därför runt ut säga sanningen.
Hon svarade gråtande, och sade sig ingenting vilja fördölja.
Bekände att då vi i aftons här voro och arbetade till att få henne på salighetens väg, haver hon sett Satan i stugan ståendes uti länsmannens hamn och flinat åt henne, hon icke rättare vetat än det var länsman, förrän hon såg sig om, och blev länsman varse hos sängen. Sade ock att vart hon icke hade blygts för folket, hade hon då av räddhåga för Satan nappat herr Anders Nohrmoræum om halsen som då höll på att tala med henne. Berättar sig ock hava sett då han for ut genom dörren.
Q. Huru länge hon detta trolldomsväsendet brukat hade?
[fol. 26v] R. Det kunde vara vid pass 12 år sedan en lapp kom till henne i Loka (där hon och hennes man hava ägor), vilken henne detta lärde, och sade sig hennes man grant minnas, det han gav samma lapp en getafot.
Q. Om hon förr hade lärt lövjeri?
R. Ja, långt tillförende utav Bäcke Karin i Loka, medan de gingo vall i fäbodarna, vilken henne hade lockat därtill sägandes att det är gott till att kunna något när som omtränger. Och förmentes efter noga förslag vara vid pass 50 år sedan hon hade lärt läsning och signa. Förberörde Bäcke Karin är för några år sedan död bleven.
Bekänner att några hava litat till henne både insocknes och utsocknes ifrån Våmhus i Mora. Pastor frågade henne om icke Venjans och Leksandborna hava henne ansatt uti detta? Svarade sig icke så grant kunna minnas, dock bekände hon att många ifrån andra socknar hava gjort sin tillsökning hos henne, och att hon hade läst i salt, haft därtill vitlök, bävergäll etc. Uti alla dessa läsningar brukat (eller rättare sagt missbrukat) den helga trefaldighets namn.
Q. Utav vad tillfälle lappen kom till att lära henne?
R. Att han om en lördag något efter middagen kom till gården i Loka, där hon och hennes man då voro, säger sig hava givit honom vad hon hade råd och lägenhet till, därmed ock lappen gått sin väg.
Om natten haver han kommit igen in i stugan, väckt upp henne och bidit henne följa sig och läsa Fader Vår tillbaka, hon sade sig hava vägrat detta, men lappen enständigt stått på att hon skulle följa sig uti en vacker stuga, därmed hon ock lät övertala sig. Klädde på sig särken och gick med lappen till spiseln, där han begynte mana Satan fram och föra sig till fanars [sic], bad henne så säga med att han skulle föra henne i den vackra stugan, därmed bar det till vägs upp igenom skorstenen han föråt och hon efter, kommandes neder på gården, sedan följdes de åt bort i en korsväg, där de begynte springa och löpa omkring med kläderna upp över huvudet, svärjandes och manandes fram Satan, och då han kom, haver han givit henne ett horn, en röd penning och ett stycke bröd. Penningen sade hon sig icke veta om han än vore tillstäds. Dädan gingo de sedan tillbaka till gården igen, där en sadlad ren stod, såsom ock Satan med glimmande kläder, lappen förmante henne icke nämna Kristum, satte sig på, vändandes sig såsom de andra, hon blev av Satan pålyftad, lappen mant Satan föra dem till vägs. Renen sprungit omkring en gång och därmed bar det upp i vädret, lappen förmante henne, att hon icke skulle nämna Gud.
I vägen haver hon sett stora skaror farandes till Blåkulla, nekar sig någon gång hava sett byar, gårdar eller kyrkor i resan. Då de kommo fram, släpptes renen i gräskittan, varest allehanda kreatur till stort tal gingo, både kor, kalvar, getter, hundar etc. Satan bjudit dem in, han gått föråt, lappen efter, hon därnäst. Satan frågat om hon ville tjäna honom och giva honom både kropp och själ, hon samtyckt, Satan skurit henne i lilla fingren på vänstra handen och med den bloden skrivit hennes namn uti sin stora bok, sedan han hade henne frågat vad hon het. Därmed är lappen och hon [fol. 27r] satta till bords, där de hava ätit och druckit. Maten tycktes henne vara god, men drickan smakade illa.
Deras läsande sker med aviga sammanknippade händer således att de gå till bords i fanens namn och åto i samma namn, däråt glädjas Satan och springer omkring. Om ljus och ljusstakar bekände hon såsom tillförende av flickorna bekänt är. Säger Gyris Marit hava varit ljusstake, den hon således 3 gånger hade sett.
När dansat och schimpat var togo de avsked av Satan (vilken förmante dem att de intet skulle bekänna sig) for så hem igen såsom de andra. När de kommo hem, for lappen sin väg och hon gick in och lade sig.
I hennes rum hade en kabb legat, den lappen lade dit så länge hon var borta.
Andra söndagsnatten, näst därefter kom åter lappen igen, då hava de farit ut genom fönstret, Satan först, lappen därnäst, och Anna därefter, när de kommo ut stod renen på gården, lappen mant Satan fram med sadel, vilken strax kom, bägge begynt smörja utur en skäppa, sadlat och fastspikat sadeln, satt sig på såsom tillförende. Resan dit och dädan var allt som tillförende.
Säger sig hava sett i Blåkulla vackra kvinnfolk som voro där hemma, stora och små.
Om de småfolket, som flickorna tillförende hava omtalt, bekänner hon att Satan sätter dem i kroppen på dem som honom tjäna, och att hon hade haft en sådan under sin arm, vilken i aftons hårdeligen plågade henne, och ibland annat sökte till att söva henne, förrän hon omsider blev av med honom.
[fol. 27v] Icke långt därefter haver Stor Anna på Klitten tagit henne med sig (om vilken tillförende är förmält) det således är tillgånget, att hon (Lok Anna) haver efter Satans befallning gått om kvällen åstad till Klitten, givandes före för sin man, att hon skulle gå till sin syster. I vägen haver Satan följt med och talt vid henne, sägandes sig skola giva henne råd. Och när hon kom fram till Klitten var Stor Anna uti en annan gård, dit Lok Anna genast gick, och strax förstod Stor Anna vad ärende den andra hade, hava alltså rett sig till vägs, tagit en ko av fähuset, och sedan det smort, sadlat och Satan påkallat var, bar det åstad.
Efter den gången har hon begynt fara allena, alltsåsom tillförende tillstår sig hava i somras ridit på pastoris en rödfläckot oxe, den hon i fäbodarna tog, efter Satans befallning.
Säger sig också hava gjort bäror, och då hava varit tillstädes Per Hanssons Kerstin på Åsen och hennes broder Lars Persson.
Och att de då gjorde 12 st. dem de sände åstad.
Frågades henne om hon icke sände några till Gulichs Mats?
Svarade nej, de hade bäror själva där.
Bekände att hava sänt dem i kyrkoherdegården, efter ost och smör, flötar och annat.
Tillstår ock att hava själv kärnat av de flötar de förde hen, ätit det smöret och givit sin man därav äta. Sade sig ock hava sänt dem till Stockholm efter salt och annat.
Bekänner sig hava smort och koppat Satan då han var sjuk och läst på honom.
Item att Marit Matsdotter hade samma gång följt honom i kammaren.
Q. Om hon ock var med här i kyrkan då de andra där voro i somras?
R. Ja, och att hon samma gång var i sakristian och tog vin som Mats Mickelsson och hans syster Anna utur källaren upptappade. Vinet hava de haft i deras huvudkläden, dem Satan hade tillförende smort.
Efterskrivna bekände hon sig hava sett i Blåkulla Per Hanses Kerstin i Åsen och hennes broder Lars Persson, Bäcke Mickels hustru i Blyberg och hennes dotter h. Brita som är Maite Nilses hustru ibm, Djus Olofs hustru Anna i Garberg, Gyris Marit, [fol. 28r] Ris Anna, hennes dotter Marit Matsdotter Skorde Karin ibid., Bälter Mats och hans hustru ibid., säger att hustrun är färdigare i konsten än mannen Bälter Mats, Mats Mickelsson ibid. Knåpar Elin i Brunnsberg. Gulichs Mats säger hon sig där hava sett 4 gånger.
Olof Nilssons hustru i Loka en gång.
Olof Jönsson i Klitten och hans hustru Marit.
Håll Anna i Klitten och hennes dotter Anna ogift, samt en gosse utur samma gård, den hon intet vet namn på.
Hustru Brita Jacob Anderses i Karlsarvet.
Frågades henne om hon där någon hade sett som heter Gertrud Svensdotter, därtill svarade hon med löje sägandes, jag vole nu le åt eder, visst har hon varit med.
Lok Anna bekänner sig sista gången hava varit till Blåkulla antingen i förlidna torsdagsnatt eller torsdags bedgersteds [vad finns det för ord för dessförinnan?] det hon icke rätt väl minns, då Satan skall hava förmant henne att hon intet skulle akta tinget som då tillstundade, ej heller göra någon bekännelse. Och att han alltid förmanar dem, det de intet skola säga av vad de hava för händer. När ock trollkäringarna hemma kommo till tals med varannan bedja och förmana de den ena den andar att de deras handel icke skola uppenbara, eller röja någon av dem, läts fuller nu vara glad och tacka Gud att hon hade kommit till en god bekännelse, och bad Gud att han stadigt ville hålla henne därvid.
Sedan slöts denna dagen med bön och åkallan till Gud, utav en aftonpsalm och bön.
Länkar
Här hittar du mer fakta om trolldomskrisen.
Vill du veta mer är du välkommen på några av föredragen jag håller i Älvdalen.