Vecka efter vecka med tropisk värme – kan det bli bättre väder för att paddla kanot?
Fågelräddaren tyckte vi skulle hyra kanot i Stockamöllan och paddla till Herrevadskloster. Enligt honom var tre-fyra timmar i kanoten knappt lönt.
Själv har jag aldrig varit någon älskare av kanadensare. Däremot blev jag helt förälskad i att paddla kajak efter att av misstag hamnat på en kajakkurs med övernattning i vindskydd.
Det var på den tiden när jag var ledare i Friluftsfrämjandet. Innan vi vågade dra iväg med ungarna på paddling behövde vi lära oss mer själva. Sagt och gjort – jag och de andra två ledarna anmälde oss till första bästa kanotkurs. Vad vi (eller om det nu var jag som anmälde oss) inte hade koll på var skillnaden på kajak och kanadensare.
Det visade sig vara en kurs för dem som ville lära mer om att paddla kajak – eskimåsvängar och sådant. Övernattning i vindskydd med riktiga friluftsmänniskor. Sådana som packar en sovsäck i kajaken och mat för tio dagar och sedan ger sig ut i skärgården.
Där satt vi nu mitt ute i skogen. Det var bara att gilla läget. Och jag gillade verkligen läget. Jag blev helt förälskad. Långt ut på natten fortsatte jag paddla medan de andra satt vid lägerelden. Sjön var stor. Antingen kunde jag sakta glida invid strandkanten och studera fåglarna eller så kunde jag ta i – paddla som ett träningspass – och flyga fram över sjön. Paddla ville jag verkligen göra fler gånger.
Men sedan kom en skilsmässa emellan – och ja, livet. Och paddla utan sällskap skulle jag inte ge mig på. Tiden och tillfället infann sig liksom aldrig.
Jag och Fågelräddaren har pratat om det flera gånger – men jag tror han tycker det är lite obehagligt med kapellet. Samtalen brukar sluta med att jag förklarar att om man slår runt är det ingen fara, man bara drar av sig kapellet – det går blixtsnabbt.
Nåväl, paddla kanadensare på Rönne å var en början (även om jag tycker det är som att cykla dressin).
Jag får ändå säga att det blev en positiv upplevelse. Naturen var helt fantastisk – och tystnaden. Det enda som störde var alla gråhallingar. Jag vet inte vad de heter egentligen – de där stora flugorna som sätter sig och sticker. Tyvärr är jag överkänslig mot insektsstick och har nu en bultande hand med fingrar som prinskorvar där inga ringar får plats.
Nästa gång ska vi förbereda oss bättre – myggmedel och handskar.
När vi kom i land efter tre timmar var Fågelräddaren tacksam att jag fick bestämma längden på paddelturen. Däremot var vi helt överens om att testa kajak nästa gång.
För en nästa gång blir det. Förhoppningsvis har jag hittat mitt paddelsällskap!
Fast det är ju inte säkert att han gillar att paddla i egen farkost. Den här gången var det jag som satt bak och styrde. Jag hade ju en tvådagars utbildning. Han hade förvisso paddlat två gånger – men om jag förstod det rätt hade det inte gått så jättebra.
Och det kan jag delvis förstå. Vi har helt olika sätt att tänka. Han är alltid här och nu, hatar att planera – medan jag av gammal vana helst lägger femårsplaner.
En stor del av turen kunde han sitta och bara njuta, medan jag kunde ha min långsiktiga planering och flyta med vattnet medan jag styrde upp mellan paddeltagen. När vi paddlade tillsammans blev det många brandkårsutryckningar – och jag får väl ärligt talat säga att det var svårt att få honom att lyda.
Nåväl, vi blev inte ovänner och i slutet – när han insett att han kunde lita på mitt omdöme – gick det faktiskt riktigt bra. Bra team-work!
Dagens bästa beslut var att ställa cyklarna vid Djupadalsmölla. Sååå härlig cykling! Det insåg vi redan när vi körde dit och ställde cyklarna. Förhoppningsvis hör kanotuthyraren av sig snart och köper cyklar att hyra ut. För att köra ut och ställa bilen vid Djupadals mölla är helt vansinne.
- Det tar minst 50 minuters bilkörning tur och retur
- För den som ställer bilen innebär det fyra bilturer á 1,5 mil, dvs 6 mil. (Cyklarna skulle kunna köras till Djupadal när kanoterna ändå ska hämtas.)
- Kombinationen tre timmars paddling och cykling är oslagbar. Allra bäst vore om man även kunde boka en måltid som väntade när man kom i land vid Djupadals mölla (innan man började cyklingen tillbaka.
För vår del blev det mer än 1,5 mils cykling. Vi passade på att cykla till Höör för att äta på Höörs gästgiveri. När vi kom fram var dörren låst – fastän de enligt all info hade öppet till klockan 17. Vi ringde och fick veta att de stängt tidigare pga för lite gäster. (Klockan var då kvart i tre.)
Istället hittade vi ett mysigt café med tillhörande museum. Här åt vi våfflor (även om jag egentligen slutat med gluten). Medan vi väntade på våfflorna tog vi en förrätt i form av vår medhavda picknick – det som nu var kvar var slanggurka, markill och tomater.
En god regel är att alltid ha nödproviant med. En ny regel är att ringa matstället vi tänker äta på och försäkra sig om att de har öppet.
Vi valde små vägar med begränsad trafik tillbaka till Stockamöllan, även om vägen blev längre.
Många vägar hade vi kört innan – men vi hittade en ny fin slingrande väg från Hallaröd via Rugerup.
Det gick en stig in i skogen (som är prickad på cykelkartan). Det blev dagens mysigaste sträcka.
När vi kom fram till Stockamöllan kom två bilekipage full-lastade med kanoter – ett ovanligt lyckat avslut på filmen (där jag i övrigt missat att prata med tittaren som vanligt. Vi kan se vad Dottern lyckas trolla fram.)
Söndagens paddling
Stockamölla – Billingemölla: enkel paddling. I Billingemölla finns bord och bänkar. Här måste kanoten lyftas upp och bäras ca 50 meter.
Billingemölla – Djupadalsmölla: vid de stora stenarna valde vi att kliva ur kanoten och rekognosera. Eftersom vi är ovana paddlare valde vi att lyfta upp kanoten även här.
Söndagens cykling – 4,6 mil
Från Djupadals mölla var vägen asfalterad, smal och slingrande. När vi kom fram till korsningen valde vi samma väg till Ormanäs som förra veckan. Från Ormanäs följde vi skyltningen till Höör. Härlig asfalt längs slingrande vägar med få bilar.
I Höör laddade vi batteriet medan vi åt goda våfflor på Bergengrenska gården.
Vi valde samma väg tillbaka till Munkarp, men istället för väg 13 till Stockamöllan hittade vi en slingrande asfaltsväg från Hallaröd till Rugerup och en gammal grusväg den sista biten till Stockamöllan.
Länkar
Fler som paddlat förbi Billingemölla
Ännu en gång mötte vi Team Rynkeby
Links
Låter helt underbart, måste cykla i de trakterna känner jag? Vackra, lockande foto gör ju inte saken sämre ??
Ja, många slingrande vägar – var dock uppmärksam i vägvalet så ni undviker de trafikerade vägarna. Hittills har vi inte hittat något matställe som håller den kvalitet vi vill – men vi får fortsätta leta.
Under min första depression, 2002, återvände jag till livet genom kameralinsen. Nu har jag äntligen en anledning att lägga fotografera. Det är så lätt att bara svischa förbi alla vackra vyer – men nu vill jag ju visa dem. Älskar att sitta och redigera bilderna efteråt – det är som att uppleva cyklingen en gång till.
Än en gång – stort tack för allt ditt engagemang och kommentarer. Du anar inte hur mycket det sporrar mig i att förbättra texterna och bilderna. Att veta att man har en läsare som verkligen uppskattar det vi delar.
Ha en riktigt bra dag!