Den där hudcancern fick mig att lägga om kosten. Det uteblivna regnet väckte tankar om att ta vara på ogräset. Ett boktips i en FB-grupp ledde mig in på bokus.
Nästan alla böcker om Gustav Vasa är återlämnade. Nu koncentrerar jag mig på nya vanor – bland annat att lära mer om maten som växer alldeles av sig själv utanför dörren. Maten som inte behöver vatten. Den vi rensar bort, lägger i komposten eller ger till hönsen.
Plötsligt ser jag på våtarv med andra ögon. Vilken växt!!! Klipper och klipper och det kommer hela tiden nya fina skott. En evighetsväxt.
Och Svinmållan – jag jublar när jag ser hur många skott som kommit upp mellan solrosraderna. Här blir det gott om Svinmållefrö till knäckebröd.