Träningspasset över Söderåsen ger värsta adrenalinkicken. Särskilt när du rullar ner från Stenestad till Åvarp.
Det är så lätt att bli hemmablind, att ta de små vardagligheterna för givna.
Förra veckan avstod jag från träningspassen för att ge operationssåret tid att läka. Aldrig hade jag trott att träningsrundorna var så viktiga för mig. Saknaden var stor.
Fågelsång, den varma vinden mot hude, doft av kaprifol, fläder och rosor.
Den här gången blev det ”Teneriffa-växlen” på vägen upp. Med den klarar jag varenda uppförsbacke – även om det går långsammare än förr.
English links
Tidigare inlägg om Söderåsen
22 mars 2018 – årets första träningspass