I dag fick jag mail.
”Hoppas allt är bra med dig…. jag … jobbar som Key Influencer Account Manager … Idag finns det hundratusentals bloggar och mitt arbete går ut på att hitta guldkornen bland dessa, framförallt bloggar som har ett intresse för sport, friluftsliv eller cykling.
Jag gillar verkligen din blogg och tycker att du är en av dessa guldkorn. Jag undrar därför om du skulle vara intresserad av ett samarbete med oss?”
Ärligt talat blev jag väldigt glad att bloggen uppmärksammades. Ändå vet jag inte vad jag ska svara. Konsumtionshysterin gör mig äcklad. Min mission är att inspirera till klimatsmarta upplevelser. Visst händer det att vi unnar oss flotta hotell och lyxiga restauranger, men det räcker med en fungerande cykel för att få helt fantastiska cykelupplevelser. De första åren ägnade vi oss åt att upptäcka närmiljön (och då behövdes varken tåg eller bil – det var bara att packa matsäcken och ge sig ut.)
I morgon får jag tänka ut ett svar.
Nu har Cissela redigerat lördagens filmer – och det väcktes en massa nya frågor. Syfte? Har jag något annat syfte än att visa hur härligt det är att cykla? Hur lång ska en film vara? Är tio minuter en maxgräns? Skulle vi kunna korta ner innehållet så att vi hade fått in både lördagen och söndagen i en film? Kanske är det ointressant med Karl XV, det har jag ju redan skrivit om på bloggen? Och maten – varför filmade jag maten?
Om mailet om samarbete var svårt att svara på var det betydligt enklare – och roligare att svara på kommentarerna på bloggen och youtube. Den här meningen lever jag länge på:
”Jisses, fortsätter du så här så kommer vi inte att ha tid att jobba! Vill ju bara cykla!”