I kväll tar jag nattåget söderut. Min älskade säger att våren kommit. På cykelturen igår såg han både tranorna och vipan.
Här i Älvdalen smälter snön i solen, men vitt lär det vara länge.
Vad har jag gjort dessa dagar?
Promenader och oväntade möten. Som paret jag mötte igår. Han var domare från Uppsala och hon hängiven släktforskare med både Bond-Elin och Brita Michaelsdotter i släkten.
Spontana möten och samtal – som på Rots skans där jag fick veta att Kettis Ingrid flyttat till Tallbacken – eller samtalen i går på Jällan där det visade sig att minst två av de fyra som kom hade Länsman Lars Olsson i släkten.
Eller som besöket hos Kettis Ingrid där en annan besökare spelade på kohorn. Jag har skrivit upp hans kontaktuppgifter. Förhoppningsvis kan han eller hans bror medverka på 1600-talsmiddagen i maj.
Fram till i lördags blev det inte mycket skrivit. Än en gång fick Tove Folkesson rätt. Allt man upplever landar, ligger till sig, gror. Det handlar bara om att ge utrymme för orden att komma ut när de mognat.
Under tiden väntar jag, vandrar, inspireras. I går la jag upp några bilder från protokollstexterna att inspireras av.
I Brittas koja kan jag ligga i ett drömlikt tillstånd. Lättjefullt läser jag mina texter. Ändrar ett litet ord här och där. Omformulerar en mening jag eller Helena markerat som falsk. Ibland känns hela projektet oöverstigligt. Tack vare Helena har jag lyckats bryta ner det i små delar. Läser, ändrar och skickar utan prestation. Hon snabbläser och skickar tillbaka kommentarer att fila ytterligare en gång på. Men framförallt skickar hon så mycket pepp som gör att jag inte ger upp utan sitter kvar i vandrarhemsköket medan diskmaskinen surrar, läser, skriver och skickar nya texter.
När jag kommer hem ska jag söka igenom dokumentet efter ”…” där jag glömt mellanslag, efter ”bara” och siffror. Sedan sätter jag punkt. På lördag skickar jag till förlag och håller tummarna. Då har våren kommit till Skåne. Invid husväggen har påskliljorna fått knoppar. Jag ska beställa rhododendron och vårlökar att plantera till hösten. Skrivandet får vila.
Scener jag funderat på när jag suttit vid prästgården
Länsman går från sockenstugan till prästgården och möter två profoser (9 september 1668)
Marit kommer ut från kyrkhärbret (9 september 1668)
Notarien och Domaren går från prästgården till Sockenstugan (9 september)
Länsman hämtar ett barn som ska förhöras. Det regnar. (10 september 1668)
Gullichs-Anna pratar med Länsman (10 september 1668). Kolla vädret.