Två Karin (båda åtta år) anger att Feet Anders Britas Marit fört dem till Blåkulla.

Den 12 september 1668 förhörs Marit.

”Emedan såsom de tvenne flickor som sist i aftons förehades bekände att Feet Anders Britas Marit i Västermyckeläng hade tagit dem åstad till Blåkulla ty inkallades be.da Marit och förehölls henne dessa barnens bekännelse, och förmantes på allehanda sätt till att göra häruti en sann bekännelse.”

Marit nekar

”Marit nekade hårdligen emot detta och tog sig Gud till vittne över sin oskyldighet, bad att Gud skulle komma och uppenbara sanningen, och frågade om det vore lovligt att ljuga på sin själ. Och huru man med henne arbetade, så stod hon allt stadigt på sin oskyldighet.
Mats Jonssons dotter i Västermyckeläng Karin Matsdotter blev infordrad, vilken alltfort tygade på Marit att hon hade fört henne med sig till Blåkulla; Men Marit höll sig allt vid sin oskyldighet, den hon förmodade att Gud likväl varde ihågkommandes och icke ens förvandlade sin hy, såsom de andra gjort hava. Och emedan denna flicka Karin tillförende och medan hon var barnflicka hos Grund Lasse uti Östermyckeläng i somras har bekänt på sin moder, men sedan hon kom hem därifrån, begynte vända detta på denna Marit, om vilken (så väl som flickans moder) aldrig är sport att de med slik trollskap hava umgått. men Karin lämnar olika utsagor. 

Karin lämnar olika utsagor

”Dessförutan ock nu beslogs med tvetal därutinnan att hon stundom sade att Satan befallde henne ljuga på sin moder, och undertiden beskyllde Erik Eriksson på Åsen (om vilken tillförende är mentionerat) såsom skulle han vara orsaken därtill att hon icke fick säga sanningen”,

Erik kallas in för att förtydliga vad han sagt

”därför han ock nu är inkallader vorden och henne övertygat sig icke vara vållande därtill eller henne förbjudit att nämna Marit, utan att han hade sagt det hon skulle bekänna sanningen antingen det då drabbade skyld eller oskyld, känd eller okänd och icke osant på någon; ty kunde icke heller rätten giva hennes relationer något säkert vitsord, särdeles ock därför att hennes fysionomia om henne icke något gott vittnar.”

Slutsats

Någon gång mellan fjärdingstinget (13-15 juni 1668) och rannsakningen (september 1668) har Erik Eriksson från Åsen talat med Karin. Mellan Åsen och Västermyckeläng är det ca 19 km. Under perioden vallade Erik troligen kor i slängbodarna (ca 5 mil norr om Åsen). Har de talat med varandra i samband med Fjärdingstinget, kyrkobesök eller rannsakningen?

Oavsett när de talat med varandra har Erik bevisligen uppmanat yngre barn att vittna om sina upplevelser – kanske om sina mardrömmar.