Resan till Ystad förlöpte bra.
På Hudkliniken fick jag tips om att testa Reiki-massage för att återfå energi. Massören finns numera i samma hus som Hudkliniken och Nina kollade – jo, det fanns en tid. Jag hade inte en aning om vad Reikihealing innebar – och fattar väl egentligen fortfarande inte. Men det funkade. Sedan dess är en stor del av min trötthet borta. Direkt efter var jag ”hög” – ja, samma känsla som jag beskrev för Sydnytts reporter då för länge sen. ”Det känns som om jag druckit en halv flaska champagne, men det har jag inte.”
Läkaren sa att hon inte trodde på det där med healing – men hon konstaterade att jag mådde bättre – den här gången forsade inte tårarna. Ny tid är inbokad på försäkringskassan – nu ska jag bara hitta orken att fixa fram arbetsträning. Jag vet vad jag vill… men sparar min energi. Det är helt underbart att inte gå omkring som en zombie.
Under sjukskrivningen har jag fått tid att tänka, lägga om mina vanor till ett mer klimatsmart liv. Därför kånkade jag omkring på en vattenflaska hela dagen i Ystad. Ändå bidrog jag till massor av skräp då jag köpte en sallad till lunch och en korv med mos att äta på tåget hem.
Trots healing fick jag ett smärre sammanbrott av tågresan.
Tåget av gick i tid – men tvingades vänta in två mötande tåg – vilket innebar att vi kom fram rejält försenade. Min stresströskel är fortfarande så låg att fastän jag inte hade några tider att passa dunkade stressen vid tinningarna och jag kan inte tänka på annat än det försenade tåget.
Av någon outgrundlig anledning hann jag ändå med tåget mot Helsingborg. I efterhand var det synd – för detta tåget hamnade bakom ett långsamgående tåg som gjorde det så försenat att jag inte hann med mitt nästa tåg utan fick vänta på nästa avgång.
Jag blir så in i HELVETE förbannad av förseningar. Respektlöst är bara förnamnet.
Vi behöver verkligen klimatsmarta transporter – se bara på motorvägarna! Men första steget för att folk ska välja tåget är att man kan lita på att tåget är punktligt. Ska det vara så himla svårt?
Eller är det bara min stresskänslighet som gör mig instabil. Som det är nu överväger jag att låna bil nästa gång jag ska till Ystad. Jag vet – ett klimatvidrigt agerande!
