Släktförhållande

Se Kettis-släkten.

Bakgrund

Gertrud föddes 1656 i Lillhärdal. Älvdalen och Lillhärdal skiljs åt av en stor skog där byborna inte är överens om gränserna. När Gertruds mor dör i barnsäng börjar Gertruds far, Sven Wass, uppvakta grannflickan, Märet Jonsdotter. I det första förhöret berättar Gertrud följande.

Om Marit någon gång icke hade ridit till Blåkulla på folk?

R. En gång på Gertruds fader. Orsaken där till refererade hon således, att då denna Marit och Gertruds fader (de där hava ärnat sig uti äktenskap med var annan, efter Gertruds fader då var änkling) en gång voro förresta till Orsa med sina varor som de i [Lill]Härdal pläga föra, äro där komna till att gästa en natt hos fader till Nisses Nisse i Kyrkbyn, varest fänrikens son Hans haver lagt sig hos Marit om [fol. 8v] natten. Om morgonen de skulle ut på sin resa igen haver Gertruds fader gått ut spänt före både sin och Marits häst, sedan gått in och bedit Marit stå upp och laga sig ut, men Marit legat stilla. Gertruds fader kört ut ur gården och ett stycke sin kos, gått åter in igen och sagt åt Marit att om hon icke ville stå upp så skulle han fara ifrån henne. När då Marit omsider kom ut, kom fänrikens son Hans med en rönnpåk, och slog Gertruds fader i huvudet så att blodet rann över huvudet på honom. När de kommo hem till [Lill]Härdal haver Gertruds fader strax talt om detta för sin son Gertruds halvbroder.

Samma afton haver Marit kommit till Gertruds fader, smort honom över kroppen utur sitt horn, klätt skjorta, byxor och jacka på honom, lagt honom framstupa på golvet med framräckta armar upp åt huvudet mant Satan till sig med sadel och betsel, lagt det på honom, slagit betslen fast med spikar, åter mant Satan fram att föra sig till vägs, sedan hon och Gertrud haver satt sig på, där med haver det burit till vägs, upp genom skorstenen föttren föråt och huvudet, med utsträckta armar och händer efter. När de kommo fram haver Marit (sedan de båda voro avstigna) bundit honom inne i salen i mellan gåden/-an som var emellan båda dörrarna sadelsdörren och kammardörren, där ock en annan karl stod med sadel och betsel bunden, med blundande ögon upprätt ståendes, haver Satan kommit fram med en orm (varest han tog honom sade Gertrud sig icke veta) och en bägare, bägaren haver Satan fått åt Marit att hålla, och han själv kramat etter utav ormen, befallandes Marit att giva skjutshästen sin dricka, det ock Marit gjorde, tog betslet ur Gertruds faders mun, höll bägaren till munnen och sköt så på att han gav huvudet tillbaka och således hällde uti honom, sedan gav Marit bägaren ifrån sig till Satan igen, och han satte honom på bordet. Ormen som Satan kramade etter ur, sade Gertrud Satan hava kastat uti en stor kittel som stod uti spisen, med eld under och maten uti.

1664 hämtar Gertruds farbror henne i Lillhärdal och tar med henne till Åsen, där hennes farfar bor. Även den här resan berättar Gertrud om i förhören.

Såsom Gertrud i aftons förrän tingslov gavs bekände att hon följde sin farbroder Anders Nilsson i Gåsvarv här i socknen boendes, andra dagen sedan hon lärde göra bärorna av Marit (vilken var dit till [Lill]Härdal kommen att köpa sig en häst) alltså stod hon ännu där vid, och andra natten (hon haver varit emellan lördagen och söndagen vid Valborgsmässotiden) sedan de kommo på resan och lågo vid Dalsberget vid skansen som gjordes på skogen uti fejdetiden emellan Sverige och Danmark anno [1]644, haver den förb[erörd]a Marit Jonsdotter kommit farandes, tagit uti Gertrud som då var somnad [fol. 10v] på sin farbroders tröja, och burit henne bakom en bod (som var en vilobod för resande folk), där hon hade kalven sin ståendes, som hon red på, satte henne på och där med åter farit till vägs till Blåkulla.

Huru hon var insomnad berättade hon och omständligen näml. att sedan de hade ätit och hennes farbroder samt en annan man i Blyberg boendes (som var i samma sällskap) gingo åstad att samla ihop ved till att bränna över natten, haver hon suttit och somnat, och när Marit kom och bar henne bort bakom boden höllo de andra på och skulle somna.

På tillfrågan sade hon inga andra upptåg med sig vara gjorda än tillförende, ej heller haver Marit något sagt åt henne. När de kommo tillbaka igen, haver Marit på samma rum lyftat Gertrud av kalven, där hon satte henne på, lett henne dit de andra lågo, och haver Gertrud som nogast fått lägga sig neder förrän de andra vaknade, stego upp och redde sig till resan, och föga fått somna förrän de voro tillreds utav vilket hon sade sig dagen efter hava varit mycket sömnig. Förrän de reste hem ifrån Blåkulla, haver Marit, medan de ännu sutto till bords, antvardat Gertrud Ris Anna på Åsen (Mats Nilssons ibm hustru) omvårdnad efter Marit väl visste, att Gertrud skulle komma till den orten som Ris Anna bodde. Dessa bägge hava suttit på sätet bredvid varannan icke långt ifrån bordsändan, där Satan själv satt. Men Gertrud och en annan kulla Anna Olsdotter i Loka (som hade följt en gammal käring Gyris Marit, ovanb[erörd]e Mats Nilssons moder, dit) suttit på golvet på var sin stol, och haver maten på knäna.

Sedan nu Gertrud med sin farbroder var kommen till Åsen, haver några dagar gått förbi, förr än Ris Anna om en natt kom till henne där hon låg hos sin farfar syster, lyftade henne ur sängen, klädde sin dotters särk på henne, som hon hade med sig, lade ett småfolk uti hennes rum, ledandes henne ut, och gingo där med i fähuset, där Ris Anna tog [en] klockot kviga, ledde henne med den ena och Gertrud av den andra handen hem i gården varest hennes dotter Marit Matsdotter haver hållit på reda sig till vägs med.

1665 dog Gertruds farfar, men hon bodde kvar hos hans ogifta systrar, Elin och Christin Jonsdotter. De tillhörde Kettis-släkten och enligt Ingrid Kettis ska de ha bott ”upp i backen”. 

 

Hösten 1667

Gertrud vid Älven.

Före den 22 maj 1668

Gertrud erkänner vid tredje förhöret. 

Fjärdingstinget, juni 1668

Gertrud berättar om Blåkullafärder.

Extraordinarie ting, september 1668

Gertrud berättelser har utvecklats. Hon är även pådrivande för att få fram fler erkännanden.

För att förstå Gertrud

Enligt Ankarloo sid 255 var förhören vanligen utomrättsliga och upprepades inför domstolen.

Utseende (finns inga anteckningar)

Fräknar, mellanblont, rakt hår, smal, kort för sin ålder.

Karaktärsutveckling

Enneagrammet: Kamraten

Länkar

På Wikipedia finns en utförlig artikel om Gertrud Svensdotter