Edgärdsmannaprocess

Edgärdsmannaprocessen byggde på edens helgd (den som svor osant förlorade sin själ åt den onde). Bevisningen ålåg den tilltalade (eller svaranden i tvistemål). Det var endast i uppenbara (notoriska) mål käranden hade bevisvitsord. Om den anklagade nekade till brott ålades den anklagade styrka sin oskuld genom värjemålsed. Lagen angav hur många edgärdsmän som med sin ed skulle styrka den anklagades oskuld och ed. Edgärdsmännen intygade att de kände den anklagade och därför visste att han talade sanning. Om den anklagade kunde få föreskrivet edgärdsmän att vittna frikändes han. Om inte – ansågs han skyldig. Bevisprövningen var formalistisk, man konstaterade bara om parterna iakttagit förhandlings- och bevisregler. (Avskaffades 1695.)